en blogg om inget.

Vet ni hur skönt det är att kunna sitta och ligga precis som man vill och behgar utan att behöva känna att andningen är jobbig? Det är för jävla skönt kan jag berätta. Det är så jag blir tårögd bara jag tänker på det. Sen lägger jag mig ner på något konstigt vis och bara andas. Så häftigt. Kan dom bara släppa ut mig härifrån så tror jag att jag kommer må så himla mycket bättre. Sjukhus har en lite lätt deprimerande ton över sig liksom. Och här finns ju inget att göra. Förutom att utforska nya sätta att sitta och/eller ligga. Jag vill hem. Pronto. Det finns liksom sjukhus hemma också, jag kommer inte att dödens jättedö. Jag är sjukt sugen på caesarsallad också. Det finns ju färdiga att köpa nere i Pressbyrån, men jag får inte äta såna. Skit. Jag vill ha kyckling! Buää. Kinapuffar ger liksom inte riktigt samma satisfaction. Jag tänker protestdö om jag inte får åka hem. Och så tänker jag äta upp all choklad som mamma köpt för att ge till personalen. Själv ska jag äta upp allt, inget ska dom få. Ha! Sug på den ni. Det är bara två lådor Cloettachoklad, enkelt som en biff! Kan man få en mojito till?

(haha, jag skrev den 15 maj först. Jag har sån bra koll här. Ännu en anledning till att åka hem)

Det är såhär va; När man börjar tycka att sjukhusmaten är helt okej och till och med lite god, då har man varit för länge på sjukhus. Jag vill åka hem nu! Hem till min Puff och min säng och mitt hus och mina grönsaksodlingar. Bah! Nyss hittade jag en skräckfilm som utspelar sig på ett sjukhus, sitter och funderar påom det är en bra idé att se den, eller om jag bara ska härda ut tills nip/tuck börjar vid nio. Känner mig fortfarande lite hungrig. Ska nog leta lite i min godislåda. Jag är tillbaka i mitt vanliga svammel märker jag. Bäst att sluta.

Idag var pappa och jag borta vid den lilla plaskdammen som finns brevid Ronald McDonaldhuset (där barnen får bo, hmpf). I den lilla plaskdammen simmade tio små, jättesöta ällingar. Jag ville klappa. Det gick ju givetvis inte men ändå. Man kan ju önska. Tyvärr sitter det typ en miljon korpar och skator och alla möjliga fula fåglar i träden runtomkring som bara väntar på att få sig en McAnd till lunch. Pappa och jag ska tillbaka dit imorrn för att räkna och se hur många som är kvar. Stackars bebisänderna. Jag ska ta med mig kameran då också. Fast jag kan ju inte plaska ut i vattnet och leka naturfotograf förstås. Man vill ju inte bli våt om fötterna. Dessutom finns där fiskar i dammen och en är en såndär superstor karp. Ser ut som en hel lax liksom. Livsfarligt. "Fotograferande mupp angripen av jätteguldfisk"

Nåja. jag ska väl sova snart. Man blir väckt klockan sex på det här stället. Det är fan som armén. Tror jag. Men det är väl okej antar jag. Då hinner jag sätta på emla (bedövning) så att dom kan ta sina dagliga prover. Yay...

Idag skiner solen. Massor. Det ska bli upp till 25 grader. Wounderbar! Ja, om det nu vore så att jag skulle kunna sitta ute och dega hela tiden. Men jag vet inte om jag får gå ner själv. Måste undersöka saken. För isf ska jag köpa en glass och sätta mig i solen. Fast jag ska ju helst inte vara där det är mycket folk så att gå in på Pressbyrån runt lunch kanske är en dålig idé. Äsch, det löser sig säkert.

Den första maj sjunger Lunds Studentsångare in våren. Jag får se det hela på tv, för det kommer vara så mycket folk där. Men det är lungt, jag har redan varit där nere och tittat på Magnolierna. Vad heter det i plural? Magnoliosar? Magnolisar? Nåja, jag har redan varit där. Ska kanske tömma kameran på kort så att ni får se. Senare. Borde se en film för att fördriva lite tid. Ja.

Jag har så tråkigt. Jag vill åka hem. Jag vill sova i min egen säng och klappa på Nils. På tisdag ska mamma åka hem men jag vill inte vara ensam, inte ens en dag. Jag är 24 år. På onsdag kommer pappa ner, tack och lov. Men jag vill verkligen åka hem. Jag får ingen ro här, jag blir nervös. Kan inte sova och vet knappt vilken dag det är. Fast idag vet jag att det är söndag och att det är nip/tuck. Jag vill hem.

Vet ni? Det är massor sol ute och jag sitter inne och dricker cola som en annan wow-spelare. Jag borde verkligen ge mig ut med Camerån och fota pappa när han grejar i trädgården. ja, det borde jag verkligen. Det är ju fan skam att inte vara ute idag! Mot solen! (och fräknar) Jag ska bara dricka upp colan.. Och förresten så kan man inte sitta här för nu är det P3 Star på radion och det är så fruktansvärt tråkigt. Dom har ALLTID blommor & bin-special för alla stackare som inte klarade sig på Kropp & Knopp i Kamratposten. Vad är det för fel på ungdomar som tror att man är onormal om den pekar till höger eller om du drömde om en tjej en gång fast att du är kär i din pojkvän typ jättemycket liksom. Jag är så gammal.

Ut i solen!

Jag parkerade nästan helt själv igår! O maj gad liksom! Eller det kanske inte var så sensationellt nu när jag tänker efter. jag bara backade lite och körde lite framåt. Äsch, jag som var så uppspelt. I tisdags på körlektionen höll jag på att köra på en buss. Det var i Abiskorondellen, jag kom nerifrån stan och bussen kom från Vallahållet, i mitt huvud så finns det inga bussar som kommer från Vallahållet och som går rakt fram mot Gottfridsberg eller Skäggetorp, jallafall inga stadsbussar. Jag tänkte att bussar som kommer från Valla åker ner mot station, alltså det håll som jag kom ifrån. Och fast att bussen inte blinkade var mitt huvud helt säker på att bussen skulle svänga. Det gjorde den inte. Tur att det är dubbelkommando i bilarna. Trots att jag tänkte allt det där på mindre än en sekund så hann jag ju ändå bestämma mig för att åka.

Extra pinsamt var det ju att innan jag började köra så sa körläraren "idag ska du få köra självständigt, jag kommer bara säga var vi ska åka så får du lösa det själv. Jag kommer bara bryta in om det blir farligt". Jo tjena. Vad är det första jag gör? Nästan-kör-på en buss. Känns bra det här. Men jag är kvinna, jag kan inte köra bil.

Igår skulle jag egentligen varit på en liten social sammankomst med kompisar från gymnasiet. Mitt gäng, liksom. Men så var det något med graviditet och flytt så vi sköt fram vår kompisdejt på obestämd framtid. Eller ja, en månad eller så. Det här gjorde att jag istället kunde åka på 60års-fest i Lapplands Kräksby. (Upplands-Väsby). Jag rymde dit helt enkelt, för egentligen måste jag ju berätta för någon sjukhusmänniska att jag försvinner norrut. In case of lungsamtal från Lund. Men jag smet ändå. Jag var lite wild and crazy. Oh, så spännande.

Nu tycker jag ju egentligen inte om större sociala tillställningar. Jag har liksom aldrig förstått grejen med att diskutera framtidsplaner med någon som jag med största sannolikhet aldrig mer kommer att träffa. Småprat ligger inte för mig, så att säga. Jag är inte socially skilled, om man säger så. Jag är ganska bra på öh, ehm och att prata om mig själv. Eller att vara fyllefeminist. Oh, det är jag så bra på att det är skrämmande.

Det var öppen bar igår så jag blandade GT till mig själv och serverade öl till folk. Bara för att jag råkade stå bakom bardisken precis då så fick jag vara stand-in. I ungefär fem minuter, sen gick jag. Läskigt.

Nu ska jag göra popcorn och sen se på lite greys anatomy. Eller kanske nip/tuck.

Idag känns det nästan lite vårigt ute. Det gör mig happy happy! Eller jag tror jallafall det. Jag inbillar mig ju gärna saker, men man ska ju aldrig förkasta en placeboeffekt. Kan man förresten säga att det finns riktiga placeboeffekter? Placebo är ju liksom inte på riktigt.. Anyways, det känns vårigt och jag känner mig frisk. Woho. Eller ja, nåja, så frisk som jag kan liksom. Jag har ju faktiskt inte en aning om hur det är att vara friskfrisk. Precis som dom flesta andra inte har en aning om hur det är att doppa tårna i syra. På radion är det Christer, det är mitt favoritradioprogram of all times. Christer is the best. Idag är det "Apropå det..", det är skoj.

Ha, jag hittade precis en forumtråd om Cystisk Fibros och cannabis. Fruktansvärt intressant. Jag ska nog baka brownies...

Såhär va. Jag har varit fattig ett tag. Jag har haft 56 kronor på mitt konto. Det är ungefär vad en McNuggets-meny på donken kostar. Så mycket pengar har jag haft sen typ första januari. Har varit lite jobbigt eftersom jag är van att i princip alltid ha pengar på mitt konto. Vi snackar ju inga jättesummor, men jag har alltid kunnat köpa ostbågar, en film eller tre liter cola. Nu kunde jag på min höjd köpa en meny på donken, som sagt. Men i måndags var det ju pensionärslöning, vilket innebär att jag får mina pengar också. Lycka! Jag kunde äntligen dra mitt kort och få ut varor. Det var en underbar känsla. Ungefär som när man har varit kissnödig jättelänge och korsat benen ännu längre, för att sen få landa sin rumpa på den vita porslinsfåtöljen och, tja..öppna dammen så att säga. En förlösande känsla. It felt soo good.

Jag vet inte hurvida det är bra att känna så när man får shoppa. Även om det är en dosa snus till sin bror. Jag handlade ju inte ens något skoj. En nöd-korv till min tomma mage och en dosa snus. Jag måste kanske omvärdera lite. Och öva på att vara fattig lite oftare.

För övrigt har jag varit äckelduktig idag. Vi ska äta Gulaschsoppa ikväll. Och gissa vem som har lagat den? Jag har tärnat lök och morot och rotselleri och potatis så vackert att man kan gråta (vilket jag ju också gjorde, för jag är sjukt känslig mot lök. Jag tjöt värre än när det är tjocka barn i extreme home makeover) Nu ska jag gå och vispa lite creme fraiche. Yummie in my tummy.

Jag har inte så mycket att säga om det gångna året. Så jag tänker inte ens försöka. 2008 var ett mellanår. Något som bara finns där men som inte var så speciellt. 2007 var nog likadant tror jag. Hur 2009 blir kan jag ju inte veta nu, men det blir säkert bättre för i mars ska jag ju se Antony and the Johnsons och det är alltid ett plus i kanten. Iiih! Okej, samla dig, kvinna! Anyways, jag skulle ju inte skriva något så jag låter väl bli det då. men bara för att så kommer jag utse en Årets.

Årets katt: Nils

Nu är det slut på det roliga. I kylen står det fullt med julrester och jag vill helst inte se mer mat. Eller mer skumtomtar, fast att jag sitter och äter på en stackare just nu. Självbevarelsedrift? Jag? Jag är egentligen mest sugen på lite kyckling. Fattig är jag också. Försäkringskassan är seg och har inte tagit hand om mina bostasbidragspapper än. Jag har jallafall inte fått papper på det. Och jag betalar ju ändå hyra här hemma. Fast med pengar som jag egentligen inte har. Jag vet inte hur det går ihop. Tur att jag bor hemma och inte på en gata i Frankrike eller nått.

Eller herregud, vad sitter jag och skriver. Jag är ju inte alls fattig, jag fick ju massor pengar i julklapp. Räcker till minst tre par skor. Minst. Och kanske en klänning till nyår (som jag inte firar). Fast Björn bjöd in mig till middag, men det känns som att jag skulle inkräkta. Jag fick en jättefin liten lykta av farmor med ett ljus som ser ut som en tomte, jag ska nog elda lite på den nu. Alternativt byta ut ljuset till ett vanligt värmeljus. Synd att tända på tomten. (HAHAHA)

Nu kurrar det i kistan.