Tjips.
När mamma köpte tjips åt mig igår så råkade hon av misstag ta Sourcreme/Onion Less Fat, fast att jag hade bett om Creme Cheese. Jag kan leva med att hon, i brist på ostchips, tog en annan smak. Men att hon tog less fat. Det kommer jag nog aldrig komma över. Såhär står det om less fat-chipsen på OLW's hemsida;
"Sourcream & Onion Less Fat är en lättare variant av OLWs klassiker. De är lika goda som originalet men innehåller 35% mindre fett. Den milda syrligheten av gräddfil har vi förstärkt med lök och rundat av med persilja. Prova en lika god, men mycket lättare variant av våra chips. Njut med gott samvete!"
Om dom nu smakar likadant, fast med färre onyttiga fetter, varför gör man inte alla chips på samma sätt?
Nu ska jag se finalen i På Spåret. Woho.
"Sourcream & Onion Less Fat är en lättare variant av OLWs klassiker. De är lika goda som originalet men innehåller 35% mindre fett. Den milda syrligheten av gräddfil har vi förstärkt med lök och rundat av med persilja. Prova en lika god, men mycket lättare variant av våra chips. Njut med gott samvete!"
Om dom nu smakar likadant, fast med färre onyttiga fetter, varför gör man inte alla chips på samma sätt?
Nu ska jag se finalen i På Spåret. Woho.
Dagens scoop.
När jag var och handlade på den relativt lokala ICA-butiken idag fick jag för mig att jag skulle köpa öl. Bara för att den råkade vara ekologisk. (Man kan sälja vad som helst till mig, bara det är ekologisk, fair trade eller märkt med något annat miljösnällt) Nåväl, sagt och gjort, jag plockade öl från hyllan och begav mig till kassan där ingen frågade efter legimitation. Jag vet inte vad som är mest upprörande, ICA-butikens bristande moral eller det faktum att jag uppenbarligen ser gammal nog ut för att få köpa öl utan att bevisa mig värdig. Jag vill inte se gammal ut! Jefla ICA. Hoppas att ölen smakar bra, för jag behöver plåster på såren. Buhu.
Inte nog med att jag ska behöva fylla 24 år nästa månad. Jag kan dessutom passera som ölvärdig på ICA. Jag vill dö. eller nej, nu skojar jag ju. jag fyller inte alls 24 år. jag blir ju bara fagra 22 år. Givetvis. Ha, där fick jag er allt. Men ändock, jag behövde inte visa leg vid ölköp. Dumt.
Inte nog med att jag ska behöva fylla 24 år nästa månad. Jag kan dessutom passera som ölvärdig på ICA. Jag vill dö. eller nej, nu skojar jag ju. jag fyller inte alls 24 år. jag blir ju bara fagra 22 år. Givetvis. Ha, där fick jag er allt. Men ändock, jag behövde inte visa leg vid ölköp. Dumt.
Spritlucka.
Jag funderade på en sak under lunchen. Jag och Bob var på Ikano och åt lunchbuffé på Chili. Där är maten så god (och dyr) att jag äter så mycket så att jag inte orkar röra mig efteråt. Det är ju egentligen ganska dumt, för har man tänkt ha en heldag med shopping så blir ju det jobbigt. Nu skulle vi inte shoppa men vi skulle in på Systembolaget. Vilket fick mig att fundera. Varför kan man inte ha drive-in på systemet? Det kanske inte är direkt förenligt, bilar och sprit. Men ändå. Om man vet vad man ska ha och om man ätit lunch så man nästan spyr så tycker jag absolut att drive-in-sprithandlig är en bra sak. Man glider upp till spritluckan i sin shyssta kärra, beställer in en låda billigt rödtjut (fast jag föredrar ju faktiskt vitt, men vi handlade åt mamma idag) och och sen åker hem. Utan att behöva kliva ur bilen. Jag är så lat.
Julblögg.
Lagom till jul borde det ju heta "blögg". Eller?
I have seen dead people.
Jag har sett lik! Och på något konstigt sätt så känner jag mig lite lurad. Dom där äckelkänslorna som jag trodde att jag skulle få ville inte alls infinna sig och helt ärligt så var inte utställningen riktigt så fantastisk dom jag hade föreställt mig. Man gick igenom den ganska snabbt och det utan att jag egentligen lärt mig något. Det kan ju iofs ha att göra med att all info var på danska eller engelska. Och anatomi kan vara nog så komplicerat på helt vanlig svenska. Man anyway, utsällningen var ju ändå ganska cool. Jag menar, vi pratar riktiga, döda människor.
Var lite orolig för att de bevarade fostren skulle göra något med min syn på abort. Men no worries! Den är intakt och jag anser fortfarande att ett foster i vecka 24 inte är ett barn. Fostren som visades var i vecka 14, 18, 20, 24 och 28 (om jag minns rätt). Alla var genomskinliga och ju längre man kom desto mer kunde man se att de började få skelett och så. Men det var fortfarande inga barn liksom. Det såg mest ut som maneter.
En gubbe var uppskivad i flera olika bitar, det var ganska festligt. Jag funderade lite på hur man skivar en människa så tunnt. Jag menar, alla har väl försökt skiva tinad kycklingfilé riktigt tunnt. Det brukar ju oftast gå sådär. Det går ju så mycket lättare om kycklingfilén är fryst.
Nåja, man fick tyvärr inte fota på utsällningen, men vad är jag för människa om jag skulle lyda under såna töntiga regler. Mina bilder är väl kanske inte top notch, men hallå. Bättre än inget. Håll till godo. Förresten, det fanns en sak som var lite äckligt, den delen där man ingående visade upp människans fortplantningsorgan. Och det faktum att hår och naglar fortfarande satt kvar på...människorna. You do the math liksom.
Bronknånting i lungorna och en gubbe. En väldigt naken gubbe...
Var lite orolig för att de bevarade fostren skulle göra något med min syn på abort. Men no worries! Den är intakt och jag anser fortfarande att ett foster i vecka 24 inte är ett barn. Fostren som visades var i vecka 14, 18, 20, 24 och 28 (om jag minns rätt). Alla var genomskinliga och ju längre man kom desto mer kunde man se att de började få skelett och så. Men det var fortfarande inga barn liksom. Det såg mest ut som maneter.
En gubbe var uppskivad i flera olika bitar, det var ganska festligt. Jag funderade lite på hur man skivar en människa så tunnt. Jag menar, alla har väl försökt skiva tinad kycklingfilé riktigt tunnt. Det brukar ju oftast gå sådär. Det går ju så mycket lättare om kycklingfilén är fryst.
Nåja, man fick tyvärr inte fota på utsällningen, men vad är jag för människa om jag skulle lyda under såna töntiga regler. Mina bilder är väl kanske inte top notch, men hallå. Bättre än inget. Håll till godo. Förresten, det fanns en sak som var lite äckligt, den delen där man ingående visade upp människans fortplantningsorgan. Och det faktum att hår och naglar fortfarande satt kvar på...människorna. You do the math liksom.
Bronknånting i lungorna och en gubbe. En väldigt naken gubbe...
Issssuuuues.
Igår innan jag åkte för att handla satt jag framför tvn och degade. Reklamen för Toffifee rullade på tvn och jag blev i vanlig ordning sugen på det som visades framför mina ögon. Men i samma vanliga ordning glömde jag ju köpa sånadär jäkla tiffifees när jag var i affären. Skit. Men å andra sidan, reklamen för toffifee är så fruktansvärt dålig, vilket i sin tur gör att det är så himla pinsamt att köpa godisbitarna. Det finns ju egentligen massor av saker som är pinsamma att köpa. Jallafall om ni frågar mig. Jag har lite udda issues ibland. Eller väldigt ofta. Typ jämt skulle man nog egentligen kunna säga. Ska göra en lista på saker som är jobbiga att köpa. Någon dag när jag orkar. För nu ska jag dricka cola och äta jordnötter.
Odd is the new black.
Inatt hade jag en...udda dröm. Jag befann mig i en sjukhussäng tillsammans med Teller (Penn & Teller-Teller alltså) och Henrik Schyffert. Vi läste i en liten, liten seriebok och garvade som fån. Jag vet inte vad serierna handlade om men de var uppenbarligen väldigt roliga. Vi satt där och skrattade i en smal sjukhussäng. Sen hånglade jag med Schyffert och sen vaknade jag. Jag vet inte riktigt vad min hjärna vill ha sagt med det här. Liksom, Henrik Schyffert? Vad är upp med det? Nog för att humor är sexigt.. Nej, jag vet inte. Udda.
Och på tal om Henrik Schyffert så har jag fått Ane Bruns version av Big In Japan på hjärnan. Den är visserligen bra, men att få en låt på hjärnan kan förstöra det braiga. I do not want that. Stor i Japan är för övrigt ett ganska roligt program, fast jag orkade inte se senaste avsnittet. Bad me.
Nu ska jag missbruka cola igen!
Kärlek till alla!
Och på tal om Henrik Schyffert så har jag fått Ane Bruns version av Big In Japan på hjärnan. Den är visserligen bra, men att få en låt på hjärnan kan förstöra det braiga. I do not want that. Stor i Japan är för övrigt ett ganska roligt program, fast jag orkade inte se senaste avsnittet. Bad me.
Nu ska jag missbruka cola igen!
Kärlek till alla!
Nattuggla.
Jag har upptäckt en ganska kass sak med att ha en större säng. Om man ligger och snarkar på enda sidan av sängen och sen rullar över till andra delen, då blir det helt plötsligt ståtuttkallt. Eller ja, ibland råkar det ligga en katt eller två som man rullar på, och då är det ju inte lika kallt. Antingen får jag hålla mig till en del av sängen eller köpa någon form av element. Typ en katt till.
Nu ska jag snart slänga mig på madrassen, som så lägligt har blivit uppvärmd av Selma. Ibland är jag tacksam för den lilla råttan. Hon är så söt. När hon kommer in efter att ha varit ute så är hon helt hyper. Uppe i varv och bokstavsöverenergisk. Nu ser hon ganska lågenergisk ut. Det rycker lite i hennes morrhår, hon drömmer nog att hon jagar fåglar. aaw.
Nu ska jag snart slänga mig på madrassen, som så lägligt har blivit uppvärmd av Selma. Ibland är jag tacksam för den lilla råttan. Hon är så söt. När hon kommer in efter att ha varit ute så är hon helt hyper. Uppe i varv och bokstavsöverenergisk. Nu ser hon ganska lågenergisk ut. Det rycker lite i hennes morrhår, hon drömmer nog att hon jagar fåglar. aaw.
"I wanna marry you and have your kids"
Inatt drömde jag hur mycket som helst. I en av drömmarna gifte jag mig och när jag vaknade så hade jag en bild av hur mitt drömbröllop skulle vara. Men liksom, stopp och belägg i två sekunder. Mitt drömbröllop? Jag vill ju inte ens gifta mig, jag tror inte på hela idén med äktenskap. Enda anledningen att gifta sig är kanske att det medför en del pappersfördelar. Tror jag. Någon annan aledning kan jag inte se. Ja, om man nu inte gör det i Las Vegas, för då är det ju en häftig grej.
Det stör mig. Jag har inget drömbröllop. FFS. Jag var dessutom sådär hääärligt glad i hela drömmen. Nästan ännu värre. Uäck.
Det stör mig. Jag har inget drömbröllop. FFS. Jag var dessutom sådär hääärligt glad i hela drömmen. Nästan ännu värre. Uäck.
Extreme hair makeover.
From that, to this.
Tadaa. Inte back to black, men väl ganska mörkt. Och så var det ju det där med hår i bloggen, men det här räknas inte tycker jag. Det här går ju under ren och skär egoboost. Och sånt tycker jag att man får unna sig precis hur mycket man vill. Minst en gång om dagen. Nu ska jag äta Snickers. Hejs!
Kroppsligt umgänge.
I Köpenhamn pågår just nu utställningen Bodies. Och omg! vad mycket jag vill se den! Man kan se döda människor och äckliga lungor. Helt fantastiskt! Är det någon som vill fööölja med? Förslagsvis någon som förstår danska, för det gör inte jag. Tur att engelskan är uppfunnen för annars vet jag inte hur jag skulle klara mig. Jag höll på att gå under när jag, pappa och Kajsa var över sundet för att ströga och besöka Tivoli (inte så kul som jag trodde). Hur förstår folk vad dom säger liksom? Men anyway, jag måste se den där utställningen. Kosta vad det kosta vill. (och här åsyftar jag inte pengar, utan hälsa) Visst kan man väl åka tuffetåg hela vägen, från Linköping till Köpenhamn? Då är det ju nästan nemans problemas. Måste undersöka saken närmare. Dead people here i come. Yay!
En fisk som heter Wanda.
Eller "Historien om Plums & Plask".
I måndags köpte jag två små guldfiskar som jag döpte till Plums & Plask. Plask, eller om det kanske var Plums, överlevde inte första natten. Jag hade en tyst minut, nynnade på en välkänd begravningshit och skickade Plask, eller om det var Plums, ner genom porslinsexpressen. Nu var stackars Plums ensam kvar. Jag ringde mormor som kom med två små fiskkompisar; Plums & Plask Jr. Plums tyckte kanske att det var inkräktande för han började genast jaga den minsta fisken. Den dog. Sen dog den andra. Nu var Plums ensam igen. Kanske var det så han ville ha det. Tyvärr verkar det också vara något fel på pumpen, den puttrar och låter lite lustigt. Plums svävar kanske i livsfara. Nu måste jag komma på ett bra sätt att rädda honom på.
Som i en serietidning dök det upp en glödlampa ovanför mitt huvud. Grannen har ju en damm! Så nu sitter jag bara här och väntar på att det ska bli lite mörkare och lite senare, så att jag kan vara nästan säker på att folk sover (men man vet ju aldrig). Sen ska jag smuggla över Plums till deras damm. Han kommer att få det så bra! Jag lämnar maten vid sidan av. Och kanske ett litet brev. "Ta hand om stackars Plums, han är ensam här i världen".
I måndags köpte jag två små guldfiskar som jag döpte till Plums & Plask. Plask, eller om det kanske var Plums, överlevde inte första natten. Jag hade en tyst minut, nynnade på en välkänd begravningshit och skickade Plask, eller om det var Plums, ner genom porslinsexpressen. Nu var stackars Plums ensam kvar. Jag ringde mormor som kom med två små fiskkompisar; Plums & Plask Jr. Plums tyckte kanske att det var inkräktande för han började genast jaga den minsta fisken. Den dog. Sen dog den andra. Nu var Plums ensam igen. Kanske var det så han ville ha det. Tyvärr verkar det också vara något fel på pumpen, den puttrar och låter lite lustigt. Plums svävar kanske i livsfara. Nu måste jag komma på ett bra sätt att rädda honom på.
Som i en serietidning dök det upp en glödlampa ovanför mitt huvud. Grannen har ju en damm! Så nu sitter jag bara här och väntar på att det ska bli lite mörkare och lite senare, så att jag kan vara nästan säker på att folk sover (men man vet ju aldrig). Sen ska jag smuggla över Plums till deras damm. Han kommer att få det så bra! Jag lämnar maten vid sidan av. Och kanske ett litet brev. "Ta hand om stackars Plums, han är ensam här i världen".
Kakmonster.
Ibland känns det som att saker upprepar sig själv. Med ungefär två års mellanrum. Nästan så att det skulle kunna bli en liten tradition. Kanske inte världens snällaste tradition, men man kan ju inte få allt. Note to self; Man kan inte äta kakan och ha den kvar. Och på tal om kaka så ska jag kanske ta och baka en, en kokoskaka kanske, det är inte så att jag saknar den, men jag tycker ju att den är rätt så god ändå.
Ikeaförbannelsen.
Var sjutton handlar man möbler om man inte köper dem på Ikea? For real, alltså. Och nämn inte ens Jysk för då kräääks jag. Det är min mors fel att jag inte känner till något annat än Ikea. Eller, det är väl klart att jag känner till andra ställen, men det är ju små designbutiker där allt kostar att bara titta på. Vem köper en soffa för en månadslön liksom? Man vill ju vara ekonomisk.
Jag hittade en så fin soffa på Nordik för ett tag sen. Den var lite lagom ljusrosa och helt, för att använda ett modebloggsord (skjut mig gärna sen) ljuuuvlig. Jag ville genast bosätta mig i den och det bästa var nästan att det var 40% rabatt. Varför köpte jag den inte? (för att du är fattig, dipshit) Undra om den finns kvar... Måste nästan åka in och titta. Hursom, så ska jag en vacker dag köpa den där tomtepallen som jag har kort på i min telefon. Jag tänker inte ha den som pall dock, jag ska ha den som sängbord. Kanske kan jag impulsköpa en snygg soffa då också. Yeah!
Jag hittade en så fin soffa på Nordik för ett tag sen. Den var lite lagom ljusrosa och helt, för att använda ett modebloggsord (skjut mig gärna sen) ljuuuvlig. Jag ville genast bosätta mig i den och det bästa var nästan att det var 40% rabatt. Varför köpte jag den inte? (för att du är fattig, dipshit) Undra om den finns kvar... Måste nästan åka in och titta. Hursom, så ska jag en vacker dag köpa den där tomtepallen som jag har kort på i min telefon. Jag tänker inte ha den som pall dock, jag ska ha den som sängbord. Kanske kan jag impulsköpa en snygg soffa då också. Yeah!
Men lixom, du bah då?
Jag läste precis det absolut sämsta argumentet i frågan om att man inte vill skaffa sig avkommor.
Låt mig citera:
"Men tänk om din mamma hade tänkt så (inte skaffa barn) innan du var född"
Är människan seriös? Vad hade då vait problemet? Kan någon snäll själ förklara, för jag kan verkligen inte se vad som skulle vara så hemskt. So what om min mamma hade tänkt så och inte skaffat barn. På vilket sätt skulle det vara hemskt för mig, jag var ju inte ens född eller ens medveten om min egen knappa existens. Jag menar, det finns mycket idiotiskt att läsa på internet, men det här toppar nog det mesta. Seriöst.
Vart är världen på väg? O.o
Låt mig citera:
"Men tänk om din mamma hade tänkt så (inte skaffa barn) innan du var född"
Är människan seriös? Vad hade då vait problemet? Kan någon snäll själ förklara, för jag kan verkligen inte se vad som skulle vara så hemskt. So what om min mamma hade tänkt så och inte skaffat barn. På vilket sätt skulle det vara hemskt för mig, jag var ju inte ens född eller ens medveten om min egen knappa existens. Jag menar, det finns mycket idiotiskt att läsa på internet, men det här toppar nog det mesta. Seriöst.
Vart är världen på väg? O.o
Ond bråd död.
Vad är det med folk och snö? Varför verkar det som att folk kör som blinda hönor så fort det kommer lite snö? Det är ju inte direkt så att vi aldrig förr har sett det vita mojset som faller från himlen, men ändå. Trafikkaos! Massdöd på E4an! Varning för snökaos! Det här kan iofs vara till fördel för mig. Om man nu får lov att tänka i sådana banor. För ipso facto, ju mer folk som dör, desto större chans är det för mig att få ett par schyssta lungor. Och det skulle ju inte vara helt fel. För att förtydliga, med "schyssta lungor" menar jag inte nya tuttar. Även om jag inte skulle taka nej till sådana heller, om jag fick dem gratis. Eller jo, jag skulle nog tacka nej, vid närmare eftertanke. Men anyway, mer snökaos åt folket! Mer lungchans till mig. Woho. Jag vet att det är ofint att önska livet ur folk, men vad ska jag göra då? Lite kan jag väl får önska jallafall.
// Yours truly, Malutta Korvsnutt.
// Yours truly, Malutta Korvsnutt.
Sex me up.
Staten ska inte längre subventionera potensmedel åt behövande. Behöver man hjälp med resning får man alltså fixa det för egna pengar. Staten vill alltså inte längre betala så att folk kan ha sex. Det är ju egentligen helt okej. Staten ska ju inte betala för att folk ska ha sex, det skulle vara lite olagligt. De tillhandahåller ju tex inte "sexsamariter" (ja, jag snodde det ordet från outsider) till handikappade som vill idka älskog. Så varför ska de se till att folk kan få komma till annars? Så nu får folk alltså köpa sina Viagra själva. Och om man drar lite på det som jag vill, så betyder ju det att de får betala för sex själva. Men man får ju inte köpa sex... Vilket moment 22!
Nej, jag har inte så mycket att göra.
Nej, jag har inte så mycket att göra.
Joråsåatte.
Jag fick helt nyss den här kommentaren i min blogg. För det första är det fult att reklama i min blogg, om jag får säga vad jag tycker. Och det får jag ju. Tyvärr fungerar inte den där reklam-stopgrejen på all sorts reklam. Men hursom, tävlingen går ut på att man kan vinna en ny design till sin blogg. Och i mitt stilla sinne frågar jag mig själv; Vad insinuerar personen? Tycker hon att min blogg är ful? Hon har dessutom särskrivit. Usch. Nu känner jag mig faktiskt väldigt kränkt. Nu måste jag gå och emo-cutta mig. Och jag vet inte varför jag censurerade blogginnehavarens namn när ni hur lätt som helst kan titta bland mina kommentarer och se vem det är. Jag kan ju iofs ta bort kommentaren. Makt!
Nu blommar löken.
Scenario:
Ett nästan tomt väntrum. Två personer. Person ett är jag, ung och fräsh (nåja) och person två är en gammal gubbe närmare döden är dörrren. Det är alltså helt tomt sånär som på oss. Vi sitter i varsitt hörn och är sådär härligt svenska som bara vi kan vara här. Det stegar in en läkare som högt och tydligt läser upp namnet, ett typiskt gubbnamn, på sin nästa patient; "Karl-Torkel Urgammal?". Läkaren tittar från ena sidan av väntrummet till den andra sidan, han tittar på mig och sen på gubben. Gubben reser sig upp och läkaren utbrister "Jaha, det var du ja!".
Ehm? Är det bara jag eller...äsch. Ja, ni kanske fattar. Eller så gör ni det inte och då spelar det ingen större roll. Sen när ser jag ut som en Karl-Torkel!? O.o
// Yours truly, Malutta Korvsnutt.
Ett nästan tomt väntrum. Två personer. Person ett är jag, ung och fräsh (nåja) och person två är en gammal gubbe närmare döden är dörrren. Det är alltså helt tomt sånär som på oss. Vi sitter i varsitt hörn och är sådär härligt svenska som bara vi kan vara här. Det stegar in en läkare som högt och tydligt läser upp namnet, ett typiskt gubbnamn, på sin nästa patient; "Karl-Torkel Urgammal?". Läkaren tittar från ena sidan av väntrummet till den andra sidan, han tittar på mig och sen på gubben. Gubben reser sig upp och läkaren utbrister "Jaha, det var du ja!".
Ehm? Är det bara jag eller...äsch. Ja, ni kanske fattar. Eller så gör ni det inte och då spelar det ingen större roll. Sen när ser jag ut som en Karl-Torkel!? O.o
// Yours truly, Malutta Korvsnutt.
Benpipa, någon?
Huh. Har ni sett den där reklamen för Ford Focus? Ni vet den där det sitter ett gäng musiker och spelar ljuv musik på bildelar. Jag kan inte låta bli att tycka att den reklamen är helt morbid. Bildelar liksom? Den känns helt absurb. Tänk er om man hade gjort en liknande film fast med kroppsdelar. Nu är det ju bilkroppsdelar, typ. Jag har inga problem med att se filmer med kroppsdelar flygande hit och dit, men den där reklamen ger mig seriöst rysningar. Musiken är säkert en bidragande faktor iofs. Men ändå. Instrumentala kroppsdelar. Creepy.
// Yours truly, Malutta Korvsnutt.
// Yours truly, Malutta Korvsnutt.