en blogg om inget.

Nattmusik: Ani DiFranco - You had time; Ane Brun - True colors; Anna Ternheim - Shoreline; Jeff Buckley - Hallelujah; Janis Joplin - Leving on an jetplane; Keane - With or without you.

Efterfrågas; Those Dancing Days.

Allt detta jävla regn. Jag blir knäpp. Fuktigt väder är inte på något sätt smickrande för min frisyr. Jefla väder. Anyways, det jag egentligen skulle säga var att jag hörde en så fin låt imorse. Eller okej, nu på förmiddagen, men ändå. Inget är som en bra låt på morgonkvisten. Here it is! Jag måste uppdatera min ipod..

Hej Bullen, jag har ett problem.

På lördag spelar Lars Winnerbäck i Linköping och det skulle ju vara frid och fröjd om det inte vore för att jag är så sjukt jävla opepp på att gå. Jag känner verkligen inget. Jag älskar Lasses musik lika mycket som jag älskar en Nacho Deluxe på Taco Bar, men jag kan ändå inte uppbåda det pepp som såväl behövs. Jag orkar inte stå bland fjortisar och hoppa eller köa i hundra år för att få ett band på armen som säger att jag minsann får vara längst fram. Oh my god, jag är så gammal. Jag vet inte hur jag ska göra. Jag har ju biljett och allt, och en söt syster som också ska gå men ändå. Noll pepp. Nu är det ju visserligen baaara torsdag och spelningen är ju inte förens på lördag. Så jag får väl hoppas att det kommer. Annars kanske jag rent av skiter i att gå. Skitsamma om jag har betalat för biljetten, dom pengarna hade jag ju med all säkerhet ändå handlat upp på något onödigt. Typ ostbågar och cola.

Jag behöver lite medpepp. Mallan, kom hem och se på Lasse med mig!

Snart (imorrn?) släpper Sveriges Radio namnen på 2008 års sommarpratare. Jag tycker att det är hur spännande som helst och hoppas innerligt på att Ronnie Sandahl ska få prata. Vad han nu kan ha för intressant att säga vet jag inte, men det skulle vara kul ändå. Det är alltid så superduperspännande att höra vad folk väljer att spela för musik. Ibland undrar man om dom sovit under en sten lite för länge (kasta sten i glashus, någon?), eller om det verkligen är okej att spela enbart egen musik. Jag ska ge er min alldeles egna musiklista. Dom låtar som jag skulle spela om (när) jag får mitt egna lilla Sommarprogram. Jag tippar på att typ 15 låtar är lagom. Det är var jallafall så många som Lars Winnerbäck spelade i sitt sommarprogram. Tror jag.

Det finns väl en förklaring till varje låt också, nått djupt och fint, eller bara en bra känsla (Studenten 04, Det gör ont) Och nu när jag knåpade ihop den här listan så är det ju en miljon låtar jag har fått stryka. Jag vill spela allt ju! Men anyway, utan inbördes ordning;

1. Dionne Warwick - Do you know the way to San José
2. Tchaikovsky - Valse des fleurs.
3. Kent - Chans
4. Lars Winnerbäck - Kom ihåg mig
5. Panic at the disco - The only difference between martyrdom and suicide is press coverage
6. Hellogoodbye - Here (in your arms)
7. Panic at the disco - Lying is the most fun a girl can have without taking her clothes of.
8. Lena Ph - Det gör ont
9. Cornelis - Balladen om Herr Fredrik Åkare och Fröken Cecilia Lind.
10. Lars Winnerbäck - Solen i ögonen (live)
11. Billy Joel - Vienna waits for you
12. Säkert - Det kommer bara leda till nått ont
13. Antony and the Johnsons - For today I am a boy
14. Antony and the Johnsons - Hope there's someone
15. Loke - Allt du är

ADAM TENSTA
(BILLIE THE VISION & THE DANCERS)
THE DONNAS
GET CAPE. WEAR CAPE. FLY
THE HIVES
HÅKAN HELLSTRÖM
LYKKE LI
MARKUS KRUNEGÅRD
MISS LI
NEVERSTORE
ROBYN
ROONEY
RUFUS WAINWRIGHT
SUGARPLUM FAIRY
SÄKERT!
THOSE DANCING DAYS
TIMO RÄISÄNEN

Jag vill bara lite till Hultsfred.
Fast jag skulle aldrig palla. Jag menar, tält? Kalla duschar? Äckligt hår? Euw.

Någon underbar människa har lagt ner jobb på att jag ska kunna lyssna på P3's inspelning från Dalhalla -07 när Antony and the Johnsons gjorde typ världens bästa spelning där. Jag är lyrisk och helt jätteglad och kommer snart böla som ett litet barn. Det här är så vackert att jag bara vill dö. Ni förstår inte. Eller det kanske ni gör för ni har säkert någon musik som ni finner sådär extra tilltalande. Det här är verkligen musik att dö till. Jag hjärta Antony and the Johnsons liksom.

Kärlek!

Jag knarkar för tillfället Tchaikovskys Valse des fleurs. Jag älskar den.

Klockan är halv tre och jag undrar i mitt stilla sinne var min katt håller hus. Han som brukar värma min säng och snarka tills jag blir galen. Den lilla hårbollen. Jag kan inte ens föreställa mig att han har varit lika liten som en ihopkorvad strumpa. Men även min lilla guldklimp har varit en bebis.

Men hursom, jag har egentligen inte så mycket att säga. Jag youtubar nattmusik och slås gång på gång av hur bra Balladen om Herr Fredrik Åkare och Söta Fröken Cecilia Lind är. Utan att vara speciellt märkvärdig så går låten rakt in och jag ryser av välbehag varje gång. Wounderbar. Jag borde kanske sova, men vem bestämmer att det är på natten man ska sova? Fast jag tycker ju egentligen om att vara uppe tidigt på morgonen. När ingen annan är uppe och det är tyst i huset. Det är livskvalité. Nej, oj. Jag borde skaffa en mat-och-sov-klocka, en sån som Skalman har.

// Yours truly, Malutta Korvsnutt.

Nattens sista låt: The Mo & Kris LeMans: Nostalgia Locomotive.