Hej Bullen.
Jag har ett problem. I höst har jag planerat att köpa en ny, flashig dator, mest för min egna fåfängas skull, men lite för att den jag har nu är cp. Men jag vill också köpa en nya soffa, då den jag har nu har passerat alla bästföredatum som finns. Min soffa är en Klippan-soffa fån 1982. Det säger det mesta. Även om det kommer att göra lite ont att säga hej då till min grönblommiga skönhet. Nu är ju bara frågan, vad bör jag prioritera? Dator. Soffa. Dator. Soffa. Flashig dator med fingersvtrycksinloggning. Skön, fluffig soffa med god sovpotential. Aargh! Så svåra val!
Käääärlek.
Har det inte vart lite lite Nils på senaste tiden?
It's not so pleasant. And it's not so conventional
Varför nyser jag alltid när jag plockar ögonbrynen?
Ännu ett av livets stora mysetrium...
// Yours truly, Malutta Korvsnutt.
Ännu ett av livets stora mysetrium...
// Yours truly, Malutta Korvsnutt.
Jag har en bulle i ugnen.
Jag borde göra något, fast för tillfället bakar jag faktiskt bullar. Kanelbulls för att vara exakt. Jag älskar kanelbullar. Det är kärlek.♥ Och jag har nästan bestämt mig för att köpa en vanlig hederlig digitalkamera istället för en systemkamera. Och jag tror till och med att jag har bestämt mig för att det blir Ricoh Caplio R5, fast jag vet inte om jag vill ha en röd(rosa), svart eller silvrig.
Nu har nog bulldegen jäst klart. Dags att baka ut! Heja Sara!
// Yours truly, Malutta Korvsnutt.
Nu har nog bulldegen jäst klart. Dags att baka ut! Heja Sara!
// Yours truly, Malutta Korvsnutt.
Hej Bullen.
Jag har ett problem. Jag mår illa och jag vet inte vad det kan bero på. Kan det vara något jag ätit? Till frukost åt jag kårnfläjks och mjölk och drack en mugg varm choklad. Till lunch åt jag pastapennor med vitlöksås och efter det åt jag en halv sats med marängsmet. Vet du vad illamåendet kan bero på? Det är jobbigt att må illa så jag skulle vilja ha ett svar så snart som möjligt.
Med vänliga hälsningar "Life in a marshmallow-world"
Med vänliga hälsningar "Life in a marshmallow-world"
Hej Bullen.
Hej Bullen
Jag har ett problem. Jag har aldrig gått på någon diet eller ens försökt banta. Överallt läser jag om att man ska banta, tänka på vad man äter och komma i form till "Beach 2007". Man kan gå ner si och så många kilo på en månad och de där gjorde det tillsammans och gifte sig lyckligt 38 kilo senare. Borde jag börja banta för att känna mig normal? Men hur börjar jag? Vilken diet är bäst? Hur mycket bör man gå ner för att klara av "Beach 2007"? Kan jag fortfarande äta bakelser trots att jag går på diet?
Med vänliga hälsningar "SmalaSussie"
Jag har ett problem. Jag har aldrig gått på någon diet eller ens försökt banta. Överallt läser jag om att man ska banta, tänka på vad man äter och komma i form till "Beach 2007". Man kan gå ner si och så många kilo på en månad och de där gjorde det tillsammans och gifte sig lyckligt 38 kilo senare. Borde jag börja banta för att känna mig normal? Men hur börjar jag? Vilken diet är bäst? Hur mycket bör man gå ner för att klara av "Beach 2007"? Kan jag fortfarande äta bakelser trots att jag går på diet?
Med vänliga hälsningar "SmalaSussie"
Och kom ihåg, det är inte tjejen med bloggen som skrivit brevet.
Hej Bullen.
Hej Bullen.
Jag har ett problem. Jag tror inte att jag var normal när kag var yngre. När jag gick i nionde klass kände jag aldrig ångest över att jag var okysst och oskuld. Alla andra pratade jämt om hur jobbigt det var och hur onormala de kände sig som inte hade förlorat oskulden. Jag tyckte aldrig att det var speciellt pinsamt att göra bort sig, fast att alla andra tyckte det. Ibland hände det till och med att jag gottade mig åt deras ångest. Varför kände jag ingen ångest över såna saker? Var jag verkligen normal?
Jag har ett problem. Jag tror inte att jag var normal när kag var yngre. När jag gick i nionde klass kände jag aldrig ångest över att jag var okysst och oskuld. Alla andra pratade jämt om hur jobbigt det var och hur onormala de kände sig som inte hade förlorat oskulden. Jag tyckte aldrig att det var speciellt pinsamt att göra bort sig, fast att alla andra tyckte det. Ibland hände det till och med att jag gottade mig åt deras ångest. Varför kände jag ingen ångest över såna saker? Var jag verkligen normal?
Och kom ihåg, det är inte tjejen med bloggen som skrivit brevet.
För övrigt vill jag se Linas Kvällsbok, någon som är på?