en blogg om inget.

Jag skulle inte ljuga om jag sa att Grey's Anatomy är bättre är O.C. Serien tillhör de bästa jag sett. Right up there with Nip/Tuck. Herregud, snacka om att man satt på helspänn idag. Och VARFÖR kan inte Meredith och McDreamy bara inse att de vill ha varandra så jävla mycket? Annoying!




♥ Nip/Tuck
♥ Grey's Anatomy
♥ Gilmore Girls.

Jag har lovat mig själv att sluta äta godis. I alla fall fram till julafton. Jag äter så mycket godis. Dock inte så mycket som min syster tror. Men det är ju såå gott. Fast baad for your teeth. Indeed. Men nu är det slu på det hela! Åt min sista bit förut och nu ska jag inte äta mer. Snipp snapp slut!

VARFÖR ska man ha nationlla prov i svenska? Det är ju heeelt meningslöst! Jag kan stava, jag vet hur man bygger en mening och jag särskriver inte. Ved mer kan man begära? Att jag ska veta vad Strindberg gillade för kakor? Gosh. Vi ska prata om något i fem minuter, kommer inte ens ihåg inom vilket ämne, typ något som har med språket att göra (no shit sherlock!) Jag tror att jag sa att jag skulle undersöka skånskan. På skånska. Herregud, vad har jag nu gjort? Det ska alltså pratas på tisdag och jag har inte ens skrivit ett enda ord.
Jag kommer dö. I vanlig ordning. VARFÖR kan jag inte planera? Gaah. Får väl panikskriva något imorrn, i vanlig ordning. Fan. Orka fixa overhead och skit. Varför ska allt vara så jävla intresseväckande? Som om en overhead skulle intressera mig om jag inte innan var intresserad av t ex bokstaven B's uppkomst. Riight.

Öff, jag vill bara slippa. Har jag inte redan gjort ett nationellt prov i svenska B? I gymnasiet? Hm... Kanske skulle ha undersökt det tidigare. Skit också.

Nehej, om man skulle ta och slafa kanske. Herregud, jag har glömt att duscha! Neeeej! Nu måste jag ju gå upp aptidigt. Fuck, fan och helvetes jävla kuk. _{(ursäkta språket) (ursäkt till mig själv för att jag ursäktar mig för mitt språk)}

God Natt!

Hu, jag borde verkligen skriva något här, men det känns så dumt att bara skriva meningslösa saker. Jag veet, då borde jag inte blogga överhuvudtaget. Men ändå.

Jag har tänkt på en sak. Aftonbladet skrev för ett tag sen hur jobbigt det kan vara att vara förälder och inta ha några mor- och farföräldrar till barnen som vill ställa upp. Och självklart hur egoistiska dessa mor- och farföräldrar är. Jag bara, ursäkta? Sen när blev det din mammas/pappas ansvar för att du har skaffat kids? Du väljer själv att skaffa barn och kan inte räkna med att din mamma vill ställa upp. Alls, överhuvudtaget. Hon har gjort sitt, hon fick dig, tog hand om dig. Slut på sagan.
Nu kanske din mamma vill njuta av att vara fri. Skulle inte du vilja göra det? Jag blir bara så trött på folk (läs; föräldrar) som tror att alla kan ställa upp och vara barnvakt titt som tätt. Och sen ha mage att bli sura när man inte vill. Jo, tjena, thats the way to do it!
Jag vet inte ens varför jag blir så irriterad på folk med barn som förväntar sig att deras föräldrar ska ställa upp. Jag har ju knappast med det att göra. Det var nog mest för att Aftonbladet målade ut mor- och farföräldrarna som ondsinta egon bara för att de hellre ville resa än ta hand om en skrikig unge.

Nej, ännu en anledning till att inte skaffa barn. Aldrig att jag vill ha krävande ungar som förväntar sig att jag skulle vilja vara barnvakt.

Allvarligt, hur fan lyckas folk? Hur kan man leva över sina tillgångar något så enormt? Jag menar, visst jag har väl lånat pengar av mamma men jag har inga skulder på cirkus 150 000 kronor. Hur kan man lyckas...? Det är för mig ett mysterium, ja herregud.

Det finns folk till allt.

Jag har ju köpt en pälsmössa. Idag kom jag att tänka på Yngves i stan, ni vet cafét där alla vänstermänniskor hänger och där man kan beställa veganlatte. Jag tänkte om jag skulle ta och knalla in där med min pälsmössa och se om jag blir påhoppad av någon djurrättsaktivist. Bara för att se vad som skulle hända liksom... Jag tror iofs inte att nått skulle hända.

Den lilla katten var såå söt! Jag vill krama sönder den. Fast det hade ju vart otrevligt. Den är jättelioten och se ut som en köttbulle, fast låt inte det lura er, för det är bara päls. Hon har blå ögon som hon förmodligen får ha kvar. Jättefint! Det är förmodligen masor med raskatt i henne, typ Helig Birma, kändes så i pälsen. Tror jag. Jag försökte smuggla ner henne i min mössa, men det gick inte så bra. Mest för att hon bara tuggade på min mössa. Hon tuggade på min mössa! Dumma katt. Fast hon är förlåten. Så söt!

Mormor vill inte sterelisera henne. Jag har full förståelse. Jag ska få första tjing på en kattunge ur första kullen. Fast jag vill bara ha en om de får samma fina färg som hon har. Skulle vara trevligt med blå ögon också, men det är inte nödvändigt. Mormors katt heter förresten Doris. Jag döpte henne <sub>:)

------</sub>

Nu måste jag leta lite fakta och engelska ord. Ska skriva en essay tomorrow. Och det bästa av allt är att vi får skriva om ett etiskt dilemma som vi brinner för. Hur bra är inte det?! Jag är ju bäst på etiska dilemman! Eller ja, alltså..Jag har några som jag brinner för. Abort, fosterdiagnostik osv...Härligt! Undra vad fosterdiagnostik heter på engelska...

I'we got work to do!

Jag har tänkt på en sak. Smör. Såg en reklam för Mini-lätta förut, med endast 28% fett! Okej, jag bara undrar en sak. Smör ÄR ju fett. Så om det bara är 28% fett, vad är då allt det där andra? Jag vet förresten inte ens om jag vill veta. Det måste ju bara vara en massa artificiellt kladd. Usch.

Jag tvärvägrar lättprodukter av den anledningen att de är just lättprodukter. Jag skulle aldrig köpa ditten eller datten bara för att det är light. Om det sen råkar vara så att det faktiskt är godare smak på just dom light-chipsen köper jag dem för att de är goda. Inte för att de är light. För övrigt är jag emot light-drycker också. Det är bara en massa sötningsmedel i istället. Fattar inte hur folk kan köpa ett meal på McDonalds eller BK och sen beställa en light-cola. Vad är meningen liksom?! Folk är konstiga. Ska de äta kan den väl äta på riktigt.

Bojkotta light-produkter! Ät riktig mat! Motionera mera!

Nu sitter jag här igen. Ska väl snart ta och dra mig till skolan. Måste bara få min dagliga dos te. Har kommit fram till att jag är te-missbrukare. Jag bara dricker en massa men jag smakar inte på teet längre Hu, jag måste bättra mig. Te ska ju smaka gott! Aja, jag får väl ta tag i mitt te-drickeri.

Nä, jag har verkligen inte att säga just nu. Ska se när bussen går så jag kan åka till skolan och sätta mig där och skriva ut min uppsats. Heja! Jag har skrivit hela två sidor eller nått...

over and out.

Alltså, är det bara jag eller har Mikael Persbrandt gått och blivit lite mjuk? Jag får inte alls samma hårda bad-boy intryck av honom längre. Han har ju till och med (gud förbjude!) blivit pappa! Värsta "velourpappan". Vad hände med bad ass Gunvald-attityden? Eller den kanske finns kvar därinne? Man kan bara inte leva ut den när man är pappa. Eller? Sen har han ju börjat jobba med Unicef också. Jag menar inte att det på något sätt är dåligt eller så, men det bidrar ju inte direkt till den där myten om hans bad boy-attityd. Jag är besviken. Jag vill ha hårda, elaka, fulla Persbrandt. Jag vet att man ska skilja på Persbrandt och Gunvald, men...Det är ju nääästan samma person ju!



_{Gunvald: Vet du hur man använder en mobiltelefon?
Den anhållne: Tror du jag är dum?
Gunvald: Du är både dum och jävligt ful, jag förstår att du måste våldta för att få knulla!
Den anhållne: Sluta trakassera mig! Är det du som är den där Gunvald Larsson?
Gunvald: Det sa jag när jag satte på bandspelaren men ditt närminne sitter väl i förhuden?}

♥

Idag har jag höststädat! Jag känner mig som en ny människa. Har hägt bort alla jackor som jag inte använder på vintern (eller någonsin) och plockat ordning lite i min bokhylla, som för närvarande inte rymmer alla mina böcker. Måste komma på nått bra ställe att ställa all min parfym på. Plockade fram min vinterjacka också. Min enda. Jag vill ha en ny! Jag känner mig som en blå michelingubbe i den jag har. Inte så roligt. Fast den är varm och skön.

Varför ska katter alltid envisas med att trampa omkring i kattlådan när man ska rensa den? Jag fattar inte grejen. Ohh! Hasse har lärt sig att det är helt okej att gå in i kattlådan fast det är en lucka för ingången. Jag är såå stolt! Han har inte fattat grejen med kattlucka innan så jag har vart tvungen att mickla bort den så han kan knalla in i sitt lilla bajshus utan problem. Men idag provade jag att sätta dit luckan och det gick bra. Han är såå duktig. Han sa få lite skinka bara för det.

Jag har funderat på en sak. Vad gör man med alla gamla tidningar? Nu pratar jag inte om typ Corren eller andra dagstidningar utan såna blanka fina tidskrifter. Jag har en hel drös. Elle, Hennes, Plaza, Elle Interiör och för att inte tala om, National Geographic. Hur många som helst. Jag kan inte ge dom till mormor för uppeldning, för jag tror inte det är så bra att elda det där glatta pappret. Jag har jättesvårt att slänga saker, jag tror det är för att jag är snål. Jag har ju liksom betalat för tidningen. Snålheten går i släkten, sanna mina ord. Jag har iaf kommit en bit på väg. Jag har lagt alla dessa tidningar (alla utom NG, för det är så himla många) i en påse, så att de lätt ska kunna förflyttas till lämpligt slutmål (läs; mormor) Jag får inbilla mormor att hon är jätteintresserad av inredning och mode. Fast det är klart, hon läser det mesta.

Nehe, om man ska ta och tänka på maten kanske? Jag ska äta falsk fläskfilé. Hur nu det smakar? Mamma som har gjort till mig. Mammor är bra att ha.

Klart slut.

Jag har tänkt på en sak. Såhär i kärlekslösa tider... Sänker man sina krav och blir mindre petig, eller blir man faktiskt genuint intresserad av någon? Helt plötsligt kan den där människan som jag bara hållt som kompis helt plötsligt verka helt okej, i stil med "Jamen, honom skulle jag kunna tänka mig att släta av faktiskt" eller "Men varför har jag inte pratat mer med honom förut?"  Det är det som gör mig förvirrad, för om man handlar i ren desparation (kalla det passion om du vill) så kan det ju inte vara kärlek. Eller? Om man nu inte har sån ofantlig tur att man råkar springa på Herr Rätt. Jag tror iofs inte på myten om Mr Right.

Jag kan inte se mig själv med en och samma människa hela livet. Jag menar, människor förändras, utvecklas, står still, söker nya saker. Jag skulle tröttna. Vad gör man när man automatiskt vet vad den andra tänker? När man kan avsluta varandras meningar? När man inte längre har något att prata om? Eller är det så att om det är rätt så har man alltid något att prata om...? Näe, det funkar helt enkelt inte för mig.

Nej, ge mig Mr Right now.

Jag har lite såna tvånghandlingar om allt möjligt. Saker som jag måste göra på ett visst sätt eller i en viss ordning. Men en av de sakerna har jag faktiskt kommit över! Förut kunde jag bara skriva ett blogginlägg om dagen. Om som ni ser, så är det ju absolut inte längre. Det är bra skit. Oavsett hur bra och smarta saker jag kom på så kunde jag inte blogga om dom om jag redan hade skrivit ett inlägg. Det är så konstigt. Men nu har jag iaf kommit över det. Feels good.

Sitter och väntar på att kunna gå till Ica snart. Jag har en buss att passa hem sen så jag kan inte gå för tidigt. (där var det nära att jag klämde in ett "liksom") Det är jättebra, jag kan gå till Ica, handla det jag behöver och sen åka buss hela vägen hem. Muy bien! För det är så jobbigt att släpa på matpåsar ääända från Ica, dessutom är det uppför hela vägen hem. Usch. Och jag måste ju ändå leva upp till min påstådda lathet.

Time to go!

Nu ska jag nanna kudden!

Jag fattar inte varför det finns så många modebloggar. Det finns inget tråkigare än att läsa vad folk har på sig. Eller typ. Måste ju vara höjden av egoism att varje dag skriva ner "Dagens outfit". Så himla kul är det inte att läsa om vad just du har på dig. Satt och tänkte förut, "jag borde kanske profilera min blogg, vad är lätt att slriva om? Aha, mode är faktiskt inte så svårt att skriva om" Där har ni svaret kära ni, mode är _inte_ svårt att skriva om. Faktiskt. Eftersom alla med mer eller mindre självaktning idag slaviskt faktiskt följer något sorts mode. Vare sig de vill erkänna det eller inte. " Jag tar på mig det jag tycker är fiiint" Jomenvisst.

Bara för det ska jag skriva ner min outfit för dagen. Bara för att göda min alldeles egna egoistiska ådra. (den är för övrigt på bristningsgränsen...)

♥ Svarta stuprörsjeans från Gina.
♥ Grågrönt linne, H&M.
♥ Brun tröja med konstigt tryck, H&M
♥ Rosagrå (mest rosa) tjockiströja, H&M
♥ Hello Kitty-strumpor, H&M
_{(Ja, det går åt många tröjor nu, det är kallt!)}

♥ Lila jacka med lite större knappar, H&M
♥ My beloved rosa Converse.
♥ Lila/rosa/röda tumvantar, H&M

Hela det här inlägget gick egentligen bara ut på att jag skulle skriva upp vad jag hade på mig, för jag har inte gjort det förut. Men nu har jag det. Woho.
Nu måste jag åka tillbaka till skolan. Roligt värre. Posten har kommit, jag har fått en kallelse till läkaren. Jag är inte van vid att de är så formella, jag brukar bara boka en tid när jag är hos sjukgymnasten och så är det klart, men nu får jag såna formella lappar hemskickade och grejor. Känns...lustigt.
Aja, jag ska inte klaga. Men det är svårt att låta bli. Moahah.

over and out.

Jag ska skriva en utredande uppsats om just den frågan. "Finns det ideal att slåss för?". Den ska vara cirka 3-4 sidor lång och vara objektivs skriven. Jo tjena! Jag, skriva objektivt?

Men okej, finns det ideal att slåss för? Och vad menar men med "att slåss för"? Att handgripligen gå in med knytnävarna i en närkamp? För då vet jag inte om jag skulle vilja slåss för allas lika värde...
Jag vill inte ge mig in i en närkamp med en nazist när jag vet att jag med all säkerhet skulle förlora. Men jag vill ändå slåss för allas lika värde, homosexuellas rätt till adoption eller att julafton ska firas som den alltid brukar hemma hos oss. Fan jag kommer aldrig att få ihop fyra sidor om jag inte får väva in mina egena ideal. Att prata på om att det finns ideal att slåss för kan omöjligt ta upp fyra sidor. I alla fall inte om jag ska skriva. Men jag antar att det bara är att ta tag i skiten och få det gjort.

Får se på idealism utifrån olika vinklar antar jag, för att fylla ut liksom. Gandhi slogs för sin sak utan våld. Man kan slåss för något utan slåss för det, så att säga. Hm, det kan jag nog dra ut på en halv sida iaf. Moahaha.

Namn: Sara
Ålder: 21
Längd: 160 cm
Vikt: Ja tack.
Favoritkändis: Paris Hilton (for President!)
Skostorlek: 36-37
Hårfärg: Svart
Ögonfärg: Blå
Favoritfilm: Pretty Women
Favoritskor: Mina blådassiga converse <3
Drömjobb: Make up artist
Favoritbutik / Sverige: H&M
Favoritbutik / utomlands: Alla som säljer Hello Kitty-saker
Favoritkaffe: Kaffe is baad!
Sofi eller Ebba: Ingen va dem, snälla låt mig döö!
Favoritstövlar: Ett par med snören, dock inte i min ägo.
Hur mycket pengar lägger du i månaden på kläder: För lite.
Hur många skor har du: Över 12 par?
Louis Vuitton eller Gucci: Hm, Gucci?
Kilklack eller stilett: Inget av dem, jag kan inte gå i sånt. >.<
TV-program: The OC, Nip/tuck.
Drömutseende: Rachel Bilson (får man hennes pojkvän också?)
Fulaste plagg i din garderob: Jag köper inte fula kläder!
Snyggaste plagg i din garderob: Just nu? Min lila höstjacka.
Favorittidning: National Geographic
Länder du varit i: Spanien (Gran Canariax3, Teneriffax1, Mallorcax1), Englandx2, Frankrike, Grekland (Rhodos, Kreta), Danmark, Cypern.
Länder du vill till: USA, Australien, Nya Zeeland, Indien...mf.
Favoritplats i hela världen: Måste nog säga San Agustin på Gran Canaria, eller Lund. Hm..
Favorithändelse i hela ditt liv: Panic! at the disco på Debaser. (än så länge)
Husdjur: Katter; Nils, Hasseåtage.
Drömbil: WV Beetle

Vill ha mest just nu..
Skor: Ett par varma fina fluffiga stövlar som värmer mina tår.
Klänning: En såndär babydollig från HM?
Jeans: Vad som än passar, ge mig!
Sjal: Min svarta glittriga, den är fortfarnade fin.

Ett eller annat..
Manolo Blahnik / Jimmy Choo / Christian Louboutin: Jimmy Choo
Latte / Cappucino: Om jag måste; Latte
Coca Cola / Pepsi: Coca Cola, lätt!
Paris / Nicole: Paris Hilton
OC / Beverly Hills 90210: O.C (hallååå!?)
Puss / Kram: Puss
Pastasallad / Kycklingsallad: Innehåller inte pastasallad kyckling?
Fläkt / solfjäder: Solfjäder, såååå glamoröst!

Har du någonsin..
Önskat att du var någon annan? Har hänt, ja.
Gjort bort dig för den du höll kär? Det beror på hur man definerar "göra bort sig"
Snubblat runt i dina klackar? Jag kan inte gå i klackar = Jag använder inte klackar.
Varit avundsjuk på någon? Självklart.
Hatat någon? Hata är ett starkt ord, men ja.
Druckit / rökt / knarkat: Ja/Nej/Nej (eller, ja, i medicinskt syfte, om det räknas?)
Velat rymma och skaffa nytt liv: Och vad skulle jag bygga upp det nya livet på?