Omvärdera.

Jag kom att tänka på en sak när jag såg Lasse-filmen. En av dom som kompar (vilket ju tyvärr inte är Hovet längre. Jag saknar Hovet) var en såndär typ som höll på att irritera brallorna av mig på höstturnén förra året. Han stog där och gungade och såg så himla nöjd ut hela tiden. Jag vet inte varför jag lät mig provoceras. Men anyways, nu när jag såg filmen så upptäckte jag att han ju faktiskt har ganska snygga ben. Jag vill bara säga det. Jag vet inte hur relevant det här är, men ändå. Han är inte lika irriterande längre. Och han klär sig ju klanderfritt på scenen. Och egentligen skrev jag det här inlägget igår, men jag ville inte publicera det över mitt lassebioinlägg. Så ni får läsa det nu istället. Alltså imorrn nu när jag sitter här och skriver, men idag för er del. Kapris? Fast nu är det ytterligare en dag. Så det här inlägget skrev jag ju i förrgår. Tror jag. Skitsamma!

Bio-Lasse.

Lars Winnerbäck gör mig alltid så sentimental och varje gång jag tar mig tid att göra något Lars-relaterat så undrar jag varför jag inte lyssnar med på hans musik. Till syvende och sist handlar det nog om att jag är en periodare när det kommer till musik. Ibland törstar jag efter Lars Winnerbäck och ibland kan jag sakna David Guetta. Jag har aldrig varit en textmänniska och jag kommer nog aldrig att bli det heller. Hallå, det är jag, tjejen som tycker att 50 Cent's Candy Shop är bra. Det är första och främst musiken, ljuden som fångar min uppmärksamhet. Och i fallet Antony and the Johnsons så är det Antony Hegartys fantastiska röst. Och i nyfunna Detektivbyrån är det alla blip-blop-ljud som får mig att må bra. Blip-blop är bra skit just nu. Yeah.

Men anyways, Lars Winnerbäck och solen i ögonen. Jag ville sjunga med i hela filmen och det var jag nog inte ensam om där i salongen. Det är likadant när jag lyssnar på liveskivor. Jag vill hoppa, jubla och klappa händerna. Men det skulle kanske se ganska kul ut om man satt någonstans för sig själv och jublade.. Jag fick med mig en filmaffisch också. Snajdigt, ska bara köpa sånadär svarta saker att sätta på kanterna och hitta ett tomt utrymme på min vägg.


Ordbajs.

Bra: Ikväll ska jag se Solen i ögonen på Filmstaden, 20:00. Popcorn, cola och Lasse, kan det bli bättre?

Anus: Jag missar premiären av På Spåret. SKIT! Jag tycker massor om På Spåret och ibland gissar jag till och med rätt på destination. Buhu. Jag får se reprisen..

Solen skiner.

Imorgon visas Solen i ögonen på Filmstaden i Linköping. Who have tickets? Me! Jag och Kajsa ska äta popcorn och se på Lasse. Wihoo! Jag och mamma stod tillsammans med en lång rad människor tidigare idag för att kunna lägga vantarna på ett par biljetter. Tur att jag hade min michelinjacka. Och tur att det inte var så himla kallt. Och tur igen att jag inte gick dit klockan fyra och ställde mig för att köa. Gratis är det också, flyt ska man ha.

Borde sova nu, imorrn är sista dagen på min intensiva sjukgymnastvecka. Hurra! Jag har bakat en kaka och be till högre makter att den lossnar från fomer tills imorrn. Annars blir jag lite ledsen i ögat. Ska sova. Nu. Ska bara spela en omgång Soul Calibur först, måste vinna över någon. Mwahaha...

Apropå ingenting. Curry!

Jo, men vad tror ni? Kommer inte terroristerna i Indien att genast sluta upp med sina dumheter nu när Carl Bildt har fördömt det hela? Det är bra, Carl, ryt ifrån. Det är skönt att någon vågar stå upp för demokratin iaf. Tänk om det fanns fler som Carl...Aah, vilken man.

Som om lilla landet lagom skulle kunna påverka i någon större utsträckning. Som om ett fördömmande från en kanske så icke PK-politiker skulle få hela terrorväldet att gå under av skam. Fy skäms, små terrorister.

Sarkasm? Jag? Förstår inte..

Discorevolution.



Jag vet, förlåt. Bara en massa youtube-klipp. Jag är en dålig människa. And who cares? Mwahaha! Just nu har jag fastnat för Detektivbyrån - En annan typ av disco. Den får bli min godnattlåt. Mossa mossa på er alla männskobarn!

Mitt piano - Små, små steg



Det här är en av mina favoritlåtar just nu. Synd att videon känns så jävla bajsnödig. Kan till och med sträcka mig till att säga att den förstör låten lite. Så sätt igång skiten, men se det för guds skull inte. Lyssna och njut, som man säger!

Förträffligt så det förslår.

Något fantastiskt har hänt. Ja, bortsett från att det är snö ute alltså. Om en halvtimme(i skrivandets stund)  ska mamma komma och plocka upp mig för att sen köra mig till sjukgymnasten. Om en halvtimme alltså. Men jag är redan klar! En hel halvtimme innan utsatt tid. Jag tror nog aldrig att det har hänt förut. Jag är stum av förundran inför min egen förträfflighet. Vanligtvis brukar min söta mormor köra mig till sjukgymnasten och jag skäms varje gång hon kommer eftersom jag sällan är klar i tid. Men det är ju självklart att en av de få gånger hon inte ska köra mig, så ska jag vara klar i tid. Är det någon som känner Murphy? Tilläggas ska väl kanske att mormor egentligen skulle köra mig men att mamma, med omtanke av min trafiksäkerhet, ringde och avbokade taximormor. Nu snöar det nästan inte alls längre. Men det är vitt, vitt, vitt.

Och idag är det bara precis en månad kvar till julafton. Mwihihihi.

Julblögg.

Lagom till jul borde det ju heta "blögg". Eller?

Tall, dark, handsome stranger.

Jag skulle vilja gå till en såndär spåtant. Fast man kanske inte får säga spåtant, precis som man inte får säga "dagisfröken". Det heter faaaktiskt förskolelärare. Snark. Men anyway, spåtant. Varje sommar när jag befunnit mig i Kivik och sprungit på Kiviks marknad har jag sneglat på den lila husvagnen där det comes down liksom. Nu vet jag ju inte hur seriösa sånadär grejor är, eller hur seriöst man kan ta spådomeri. Men ändå. Lite kul är det ju. Och jag älskar horoskop. Det är bara det, om jag skulle få för mig att faktiskt besöka en tant med spåkula så undrar jag vad hon skulle säga. Tänk om hon liksom spärrar upp ögonen, tittar förfärat på mig, stryker mig över kinden och säger "Men, lilla barn...". Då vet jag ju automatiskt att jag inte kommer att få några nya lungor och att jag kommer att dö. Hur kul skulle det vara liksom?

Och just det, jag har inga fördomar. Har jag sagt det?

Värd värd?

Alltså, jag vet inte. Lasse Kronér som julvärd? Vad hände med Ernst liksom? Det var en bra julvärd om du frågar mig. Eller för all del, Arne Weise såklart. Men Lasse Kronér? Jag gör det jag gör bäst. Jag klagar. Jag vill inte ha Lasse som julvärd! Ta bort! Han kanske är helfestlig i Doobidoo, men inte på min julafton. Bah!

Såg förresten att På Spåret ska börja igen. Hurra och yay i massor. Bästa programmet ever liksom. Det är så bra att jag för tillfället inte kommer på en rolig ordvits om det. Jag har spårat ur liksom... (ÅÅÅHSKJUTMIG)

Major problem.

Det krockar ikväll och jag vet inte hur jag ska göra. Hjälp? Klockan 22.00 börjar den nya säsongen av Dirty Sexy Money. Den vill jag se. Samtidigt kommer ännu ett avsnitt av min dregelgframkallande snuskfavoritserie The Tudors. Klockan 22.00 på tvåan. Vem lade upp tv-schemat egentligen?! God damn you, evil person! Så det är ju fråga, Jonathan Ryhs Meyer eller Seth Gabel? Varför ska man behöva genomleva såna här svåra val i livet? Det är inte rättvist. Verkligen inte. Hmpf.

Nåja. jag har ju lite tid på mig att tänka. Får försöka komma fram till någon under tiden jag spelar Megaman II. Yeah.

Diet-katt.



Jag vill att den här katten ska bo hos mig! Vi skulle kunna ha så mycket kul tillsammans :(
Den ser så...fluffig ut. Jag vill klappa!

Avkomma.

Jag har funderat på lite saker de senaste dagarna. Eller ja, ganska länge egentligen, men vem håller koll? Jag tycker inte speciellt mycket om barn. Jag tycker att de stör den allmänna ordningen, skriker, luktar illa och är allmännt i vägen. Detta är ju självklart aldrig personligt mot en specifik skirkmaskin, jag föredrar att dra alla över en kam. Man kan ju tycka att det är ganska infantila (ha-ha) argument, det där med att dom skriker, luktar och är äckliga. But non the less, det är ju faktiskt så jag känner. Dessutom bär bebisar på en hel drös med läskiga baciller som jag mer än gärna slipper.

Men anyway, för att komma till sak. Om jag någon gång kommer att "välsignas" med syskonbarn (KÄNN INGEN PRESS) så kommer jag vara den som skämmer bort dem mest. Jag älskar att ge bort saker och barn är ju fruktansvärt lätta att köpa saker till. Kan hända att saken ifråga bara är kul en stund, men ändå. Herregud, jag kommer ge så mycket saker att jag kommer att beläggas med besöksförbud! Roligast är det ju med alla små kläder man kan köpa. Speciellt eftersom barn är så små i början, då kan man tex åka till en
Build-a-Bear-butik och köpa helt superfestliga kostymer. (Jag kommer inte få komma nära några barn efter det här...) Tur att katter är i ungefär samma storlek som barn.

[...]

Bloggdöden.

Gud, förlåt mig för att jag är en dålig bloggare. jag har ingen inspiration och det finns inget som provoderar mig tillräckligt mcyket för att jag ska orka producera ett blogginlägg om det. Lustigt, jag är ju ganska lättprovocerad annars. Usch, jag har lagt av mig. Skämmes ta mig fan. Kajsa hittade min röda hårfärg igår så nu sitter jag här och vill bli röd igen. Men så var det ju det här med att jag inte ska blogga om mitt hår. Just det. Jag ber så hemskt mycket om ursäkt. In other news, jag kunde bara hämta en halv Stringhylla. Av någon anledning hade Nordik slarvat bort hyllplanen så dom ska jag tydligen få skickade till mig. Jag ville ju ha min hylla NUU. God dammit. Nåväl. Nu ska jag svara på ett mejl och sen sova. Eller ja, jag ska jallafall börja svara på ett mejl. (Så fick jag det sagt också)

Imorrn ska jag SE ÖVER min syn hos optikern och förhoppningsvis TITTA ut ett par nya bågar. Utöver dom vita jag har som jag bara vill ha nya glas i. Om det nu är så att jag ser sämre. Som jag ju tror att jag gör. Jag vill ha nya nördbrillor. Mina är så slitna och har dessutom tappat färg. Dåligt. Man vill ju se bra (ut) liksom.

Könsord.

Jag missade ytterligare en auktion på Tradera. Och då menar jag inte missade som i förlorade, utan missade som i glömde bort. Fan, jag är så sur på mig själv. Visst det är bara en film. Men jag har letet efter den så länge och den kommer inte att bli billig om jag ska hålla på såhär. Jag har satt min maxgräns på 1500 riksdaler. Kan ni fatta? Femtonhundra för en filmjävel. det är ju inte klokt. Men det finns vissa saker här i livet som man bara måste göra. Nåja, jag har en bevakad auktion kvar så jag får väl sätta mitt hopp till den. Eller vänta till 2010 när filmen KANSKE går i nytryck. Om jag lever då, så ja, den som lever får se. Höh. Det ska väl vara själva fan om jag skulle dö innan jag får tag på filmen. Lagen om allts jävlighet antar jag. Men usch, nu ska vi inte vara deprimerade och sånt.

Idag ska jag hämta min hylla ju! Min fina, vita Stringhylla. Yay! Och sen var det något jag skulle köpa på Ikea, men det har jag glömt bort vad det var. Jag har precis för mig att det var något viktigt... Anyway, nu ska jag äta frukost.

över och ut.

Puffert.



aaw. Kärlek!

Nilskatt.


Idag känns som en typisk Nilsdag. Slapp och lite luddig, men helt okej. Han är så söt.

Omslag.

Jag har köpt nya örngott. Jag har så många kuddar i min säng att jag måste ha många kläder till dem också. Jag vill ju att allt ska matcha liksom. Nå. Jag hade köpt, vad jag tyckte var, jättefina, gröna örngott. Jag kör på enfärgade örgngott när jag kan. Man får ju bara med sig ett örngott i påslakanstil liksom. Om man inte köper för dubbelsäng. Helt kass. Men iaf, nu när jag klädde på kuddarna dom nya kläderna insåg jag att jag hade köpt kuddöverdrag i kiruggrönt. Det ser helt bisarrt ut. Det kommer kännas som att jag är på väg in på operation hela tiden. (Vilket ju iofs kan vara lite träning inför en eventuell organbytesdag) Den kudden som Nils alltid ligger på var hur äcklig som helst. Det från början vita örngottet var helt brunt och grusigt och till och med kudden var grusig när man tagit av kläderna. Nu ligger allt i tvättmaskinen. Nice. Nils ligger på ett nytt örngott och allt är frid och fröjd.

Jag ska medicinera mig och se på desperata hemmafruar.

Fröken Svår.

Hur vet man när något liksom runnit ut i sanden? Och varför gör det det? Kanske är det inte så konstigt, man försöker men man får ingen respons. Jag är trött och orkar inte bry mig längre. Vissa saker kanske ska rinna ut i sanden, trots att man så innerligt vill tro något annat. Men man undrar ju bara varför. Men en förklaring kanske är för mycket begärt. Jag är kanske inte världens lättaste person, det ska tilläggas. Jag har autism-light och jag har issues och jag har trasiga lungor och jag gillar egentligen inte kroppskontakt speciellt mycket. Men ändå.


Halsrasp.

Jag har ont i halsen. Jag har druckit mjölk med halstabletter och jag har sugit på Strepsils men det hjääälper ju inte. Min stackars hals. Jag hade ju planerat in ett influensavaccin på måndag men jag vet inte om jag får ta det om jag är förkyld. Härlig tajming. Får kurera mig mer imorgon. Dricka mer varm mjölk med honung och halstabletter. Tur att det är gott. Och så ska jag måla vår nya kökspall. Äntligen kan jag ta ner conflakesisarna själv. Sen ska jag se på när pappa ska bygga Ikeabord. Kan ju bli hur spännande som helst. Det är ju alltid någon skruv som man tror saknas.

Nu ska jag sova. Eller ja, efter att jag har läst lite i Äldreomsorgen i övre Kågedalen. Har inte läst ut den ännu, den har legat här hos pappa och samlat damm. Och i ärlighetens namn är den ibland ganska svår att förstå. Men jag ska inte ge upp! Skam den som ger sig, brukar man ju säga. Eller?

Kärlek!

Ord om ord.

Jag kommer ihåg ungefär när jag upptäckte musik. Jag kommer ihåg vilken låt det var och den satt kvar i mitt huvud hur länge som helst. Det roliga är hur mycket jag kan relatera till låten idag. Jag älskar ord. Jag har svårt att uttrycka mig ibland, men jag älskar ändå ord. Jag månar vänligt men bestämt om att folk ska stava rätt och skriva ihop när det skrivas ihop ska. Låten kanske inte handlar om ord i allmänhet, utan om vissa ord. Ord som jag har svårt för. Jag hatar när det slösas och det är absolut inget jag strör omkring mig. Words don't come easy skulle man kunna säga. Den här låten är ständigt aktuell i min hjärna. Och så finns den med på min nya bilmusikskiva som jag köpte på isbjörnsmacken. Bra skit!

Hej då, antar jag.

Här skulle jag vilja lägga in en passande låt. Men mitt huvud är tomt, så jag lämnar det vid det här.

I have seen dead people.

Jag har sett lik! Och på något konstigt sätt så känner jag mig lite lurad. Dom där äckelkänslorna som jag trodde att jag skulle få ville inte alls infinna sig och helt ärligt så var inte utställningen riktigt så fantastisk dom jag hade föreställt mig. Man gick igenom den ganska snabbt och det utan att jag egentligen lärt mig något. Det kan ju iofs ha att göra med att all info var på danska eller engelska. Och anatomi kan vara nog så komplicerat på helt vanlig svenska. Man anyway, utsällningen var ju ändå ganska cool. Jag menar, vi pratar riktiga, döda människor.

Var lite orolig för att de bevarade fostren skulle göra något med min syn på abort. Men no worries! Den är intakt och jag anser fortfarande att ett foster i vecka 24 inte är ett barn. Fostren som visades var i vecka 14, 18, 20, 24 och 28 (om jag minns rätt). Alla var genomskinliga och ju längre man kom desto mer kunde man se att de började få skelett och så. Men det var fortfarande inga barn liksom. Det såg mest ut som maneter.

En gubbe var uppskivad i flera olika bitar, det var ganska festligt. Jag funderade lite på hur man skivar en människa så tunnt. Jag menar, alla har väl försökt skiva tinad kycklingfilé riktigt tunnt. Det brukar ju oftast gå sådär. Det går ju så mycket lättare om kycklingfilén är fryst.

Nåja, man fick tyvärr inte fota på utsällningen, men vad är jag för människa om jag skulle lyda under såna töntiga regler. Mina bilder är väl kanske inte top notch, men hallå. Bättre än inget. Håll till godo. Förresten, det fanns en sak som var lite äckligt, den delen där man ingående visade upp människans fortplantningsorgan. Och det faktum att hår och naglar fortfarande satt kvar på...människorna. You do the math liksom.


Bronknånting i lungorna och en gubbe. En väldigt naken gubbe...

Sprit! Här var det sprit! Någon som vill ha sprit?!

Jag och mormor anlände till Systembolaget lite efter 10.00, jag hade tänkt att det ju kanske gällde att vara ute i god tid om man vill lägga vantarna på en flaska av Blossas årsglögg. Och mycket riktigt, inne på bolaget var det tre mil kö och det bara minuter efter att dom hade öppnat klockan tio! Folk hade packat kundvagnar fulla med blå glöggflaskor. Helt galet vad mycket glögg folk ska dricka under jul. Jag köpte tre flaskor och det tyckte jag var att snika åt sig många. Då kom det ändå folk med hela plattor och fulla kundvagnar. Jag såg ett medelålders par som hade en kundvagn och en hel platta. Måste vara jobbigt att fira jul.. Nåja, jag fick min glögg jallafall. Jag kommer säkert inte dricka upp den ändå, jag är så snål och den är ju speciell liksom. Smart. En annan sak, det var ju långt före lunch och det var inga pensionärer där. Ja, förutom mormor och jag då. Har folk inga jobb att gå till? Det var ändå ganska mycket folk där.. Eller så vabbar folk för att kunna köpa glögg, haha.


Låt den rätte komma in.



Jag älskar den! Visst fanns det mer att önska, men det bryr jag mig faktiskt inte så mycket om. Den var superbra och jag älskade fotot. Så till alla som läser mina underbara memoarer, läs boken, se filmen. Det spelar ingen roll i vilken ordning ni gör det. Bara gör det.

Biostund.

Föööör ikväll är ingen vanlig kväll. Ikväll är Saras biokvääääll! Oh yeah! Idag ska jag se Låt den rätte komma in och jag försöker verkligen att inte ha så höga förväntningar men egentligen är det nog försent. Det blev nog försent första gången jag hörde att boken skulle bli film. Illa. Men, shit happens. Jag ska se filmen ändå, den kan omöjligen vara superdålig. Jag menar, jag tyckte ju till och med om Liftarens Guide Till galaxen. (Marvin <3) Får jag bara popcorn blir jag nöjd och belåten och jag tror faktiskt att jag kommer att vara nöjd med filmen också. Annars får jag väl bara läsa boken en gång till och göra en egen film i huvudet. Ja..