en blogg om inget.

Grader celsius: ~28

Jag har åkt tåg idag. Det hade varit helt okej om det inte vore för att det satt någon några rader bakom mig och på fullaste allvar PROVADE RINGSIGNALER på sin från helvete kommna telefon. Jag menar, vem gör sånt numer? Alla vet ju att det är sånt man gör hemma, när ingen ser eller hör. Hur svårt ska det vara? Det finns verkligen folk till allt. Varför får man inte skjuta folk som man vill? Vem kom på att allt liv skulle vara heligt? Det var ju en jävligt bra idé...

Nu måste jag leta upp lite avsnitt av McLeods Daughters. Vem trodde att svettiga män i cowboyhatt kunde vara så heta?

Ursäkta min bloggtorka. Jag har tappat min musa. Snart kommer Malin hem och det ska bli hur kul som helst att se att hon faktiskt lever. I cant wait, som man säger over there.

Jag funderar på att börja ett nytt, förlåtande liv. Jag har en tendens att säga saker fort och utan att tänka. Grodor har jag för mig att det kallas. Men å andra sidan är det svårt att veta vad man ska be om ursäkt för. Det är ju faktiskt inte mitt fel att jag inte tycker om just den här maträtten. Ska jag be om ursäkt för att jag inte tycker om lök? Om jag säger till mamma (när hon frågar) att jag inte tycker att hennes nya skor är de absolut snyggaste jag sett så tar hon det som ett personligt påhopp. Vilket det ju givetvis inte är. Jag blir så trött. Fruntimmer..

Nu ska jag baka en kaka och fundera över ett sms.

// Yours truly, Malutta Korvsnutt.

Ja, vad ska man säga. Jag har anteckningar men just nu orkar jag faktiskt inte resa på mig för att hämta dem. Jag sitter så skönt. Men ändå, vad hade folk förväntat sig? Att hon skulle vinna? Nu när hon förlorade så var det "Stackars Charlotte". Men när Martin Stenmarck fetförlorade för några år sedan var det inte speciellt synd om honom. Om jag inte minns helt fel (vilket ju faktiskt är mycket möjligt..)

Det roligaste under hela sändningen var ju att Ryssland hade "hyrt in" Jevgenij Plusjenko som åkte omkring på världens minsta lilla plastisbana (plast-is-bana, alltså). Största behållningen ever. Och varför känner jag igen ryska konståkare? Jag har för mycket fritid. För övrigt fattade jag det som att Timbaland hade haft ett finger med i spelet på låten, och det hördes ju absolut inte. Nej nej.

Jag gillade Frankrike mest. Tror jag. Mest för att jag har hört den på P3 i princip varje dag. Den svänger! Och jag kan inte låta bli att tycka att Bosnien-Hercegovinas bidrag var lite charmigt. Det är som om man korsat Björk, White Stripes och Helena Bonham-Carter, under regi av Tim Burton. Nästan. Jag vill också ha en äppleklänning! Så fint. Aww.

Ikväll! Då ska jag äta ostbågar, dicka cola och skrika åt länderna i öst. Det är lika trevligt varje år. I love it! Jag tror inte att Sverige vinner. Det känns som att vi kommer att hamna i det där kvalträsket igen. Men det kanske är att sätta förväntningarna lite lågt. Jag vill ju hoppas på en 10-i-top placering. Minst. Men sen trodde jag ju å andra sidan att The Ark skulle vinna. Älskade, fina, underbara The Ark...

Jaja. Förra året förde jag arga anteckningar och det ska jag nog göra ikväll också. Bara för att. Det blir sm lite reklam när dom där riktigt dåliga bidragen uppträder. Typ...

Nu är det mat!

Jag tror att jag är kär. I en hästbonde. I en böghästbonde. Om jag hade varit kille, gay och lite äldre hade jag redan skrivit femton brev till Bonde söker fru. Jag vill också bo på en gård med hästar, pool och tennisbana. Ja, och en trevlig karl.. Why, god, why did you make me a woman? (Ja, just kvinna går ju att diskutera...) Och ja, jag har precis sett Bonde söker fru. Inte helt utan att skämmas lite. Jag känner mig nästan lite smutsig liksom. Jag trodde väl aldrig att jag någonsin skulle se det programmet men shit happens som man säger. Jag avundas redan de killar som kommer att få bo hos hästbonden. Mest av allt är jag avis på att dom kommer att få vara bland hästar. Fan, jag saknar det så att det gör ont. Måste. Ringa. Hästställe. Måste. Rida. Om jag så bara kan skritta i värsta nybörjarstil. Eller vad fan, det räcker med att få sätta näsan mot en häst. Jag har nog ändå inga ridkläder längre, och jag vägrar rida utan proper gear. Eller tja, jag red för det mesta i gympaskor, men det räknas inte.

 Måste. Andas. Häst.

Mitt. Huvud. Sprängs. DÖ! Jag har älskat med Ibumetin, men inte fan hjälpte det. Jefla piller. Det finns bara en sak som hjälper mot sånhär huvuddunk. Ett stort, isfyllt glas med hääärligt iskall cola. Med a touch of lemåån. Oh yeah. That's love.

I've got a thing. Jag har probs. För en stund sen släppte jag ut Nils (läs; kastade ut, för han har bara legat på sängen och drönat HELA dagen) för att han skulle få lite trevlig, frisk luft. Det hade precis regnat och jag tyckte lite synd om honom när han med höga kliv klev genom gräsmattan (mossmattan) Han placerade sig själv precis vid tomtgränsen, som för att markera att det här tyckter han inte alls om. Vad är det för fel med att ligga inne och sova liksom? Men han behöver ju faktiskt, i ärlighetens namn, röra lite på sig. Kanske röra på sig mycket, men we're getting there.

Anyways, när han sitter sådär, inom synhåll så måste jag alltid öppna dörren för att se om han vill komma in. Ja, även om jag precis sparkade ut honom. Han brukar titta misstroget på mig och vägra att flytta på sig, alternativt så går han sakta, sakta in. Han har inte bråttom om man säger så. Men det är dom gångerna som han inte kommer in som jag har svårt för. När jag stänger dörren känner jag mig så fruktansvärt elak. Ungefär som att han kanske ville komma in, han hade bara inte riktigt bestämt sig. Och så stänger jag dörren för honom. Fan vad elakt liksom. Då måste jag öppna dörren och ropa på honom ungefär tio gånger, för att vara säker på att han absolut inte vill komma in. Efter en halvtimme brukar jag kolla igen, för att vara på den säkra sidan. Jag vill ju inte svika min katt. Mitt hjärtegryn, mitt allt. Min lilla snuttegullepluttebebiskatt. Aaw. (Skjut mig)

// Yours truly, Malutta Korvsnutt.

Jag hade precis sönder mitt fina, gröna öronsmycke som jag själv tillverkat. Buhu. Nu är min örontöjning avbruten. Eller ja, allt går väl inte tillbaka på en natt? Eller? Jag måste tillverka ett nytt smycke. Eller kanske köpa... Men jag hatar att behöva fråga folk vad jag ska ha. Då är det ju mycket enklare att själv knåda ihop lite smycken. Läste någonstans att leran jag använde visst skulle vara giftig, men mitt öra sitter fortfarande kvar. Och det fungerar också. Då ska jag alltså tillverka öronsmycke imorrn. Spännande.

// Yours truly, Malutta Korvsnutt.

Den här bloggflytten är konstig. Ibland syns alla kommentarer och ibland syns inga. Ska det vara så eller är det bara jag? Oavsett vilket så är det irriterande. Dumma blogg! Det är å andra sidan inget jag orkar bry mig om nu. För nu börjar ju Dirty Sexy Money. Wihoo!

Holy christ. Jag är skitfattig. Och jag får inga pengar förens på måndag. What to do? Jag brukar aldrig vara utan pengar. Det här kan bli intressant. Inte så att jag alltid har ett överflöd, men ni fattar. Jag kan alltid köpa ostbågar jallafall. Det kan jag nog inte nu. Lagom till helgen också, såklart. Lagen om allts jävlighet. Hurra. Tacka gud för att jag inte har någon att försörja. (Nils kan jaga sin mat, aspraktiskt ju!) Men jaja, jag kan ju jallafall leva på Starbits i Mario Galaxy, eller kanske äta några Mario Kart-bananer. Eller så kan jag kanske göra hamburgare av Epona.

Tv-spel framför allt!

Nu ska jag äta kaka.

// Yours truly, Malutta Korvsnutt.

Jag hatar kedjebrev. Oavsett vem dom kommer ifrån och oavsett vad som handlar om. På två dagar har jag fått två kedjebrev med exakt samma innehåll. Någon som ska samla ihop en massa födelsedagar. Låt mig citera;

"Det här kan bli roligt. Se hur långt det kan gå och var vi hamnar. Detta kommer att bli 2007/2008 års email-händelse. Ge det en chans. 365 födelsedagar! Lite fantastiskt när man tänker så. Utav alla miljarder människor i världen måste det finnas någon/några som är födda varje dag. Vi ska försöka slutföra uppdraget och se om vi kan fylla årets alla dagar med ett födelsedagsbarn."

Allvarligt, vad är det för människa som konstruerar skiten? Det är väl klart som korvspad att det varje dag är någon som fyller år. Det kan en apa räkna ut. Måste du ha en lista på det? Det är verkligen fantastiskt. Verkligen. All sarkasm i världen kan inte få fram hur jag känner. Verkligen skitfantastiskt.

Jag fattar inte varför folk går med på att skicka skiten vidare. Är det jättefult att svara alla och skriva att dom borde dödens dö en plågsam död? Eller åtminstone sluta skicka vidare dessa jävla töntbrev.

DÖ!

Jag har haft så många bra bloggupplägg idag, men jag har inte kunnat skriva ner ett enda. Jag fick för mig att det var en bra idé att flytta min blogg, så det har den gjort idag. Bloggen har flyttat och jag har inte kunnat blogga. Lite surt, men nu är det ju jallafall gjort. Imorrn kommer jag vara fit for fight igen. So to speak.

För övrigt har jag lyckats få ner gradertalet till 22 här på mitt rum. Innan var det cirkus 27 grader celsius. Det hade jag aldrig kunnat sova i. Det är knappt jag kan sova i 22 grader. Helst vill jag ha minusgrader och ett tjockt täcke och en rund katt. Den runda katten ligger på min säng just nu och jag ska nog joina honom. Jag brukar sparka på honom när han sover, för han brukar snarka. Då blir han sur och biter mig i vaden. Han är så söt. Och jag vet, han är bara en katt. Men han är mitt allt ändå. (Hade jag läst det där hos någon annan hade jag säkert skrattat rått och dömt ut personen i fråga ganska fort)

Sova sig lite kanske?

//Yours truly, Malutta Korvsnutt.

Visst har ni väl hört? Att Sverigeäckeldemokraterna har tagit sig över riksdagsspärren? Det är äckligt och smaklöst och jag undrar vem sjutton som ens kan tänka sig att rösta på dem. (mina fördomar vet ju självklart, men det kanske ska vara osagt?) Även om en plats i riksdagen inte skulle betyda speciellt mycket inflytande känns det ändå inte okej att de har kommit över 4%spärren. Jag menar, vad mer för skumt röstberättigat folk kan ligga och gömma sig under närmsta sten? Inget av de övriga partierna vill befatta sig med Sverigedemokraterna och det är ju en bra sak. Och att Kristdemokraterna har hamnat under 4%spärren är nästan för kul. Mwahah. So long Jesus. Fast anledningen till att KD gått ner sig är kanske för att folk går från KD till SD, och det kan ju sluta lite hursom helst. Och det visar ju bara på hur trevliga, härliga och människovänliga KD-människorna är. Inte för att jag har några fördomar alltså...

// Yours truly, Malutta Korvsnutt.

Vi ska äta Rabarberpaj. Smaka på ordet. Rabarberpaj. Det är så fruktansvärt gott att jag nästan skulle kunna leva på det. Rabarberpaj och kyckling. Hela livet. Kanske inte tillsammans, men var för sig. Helt klart. Yummie.

Imorrn går säsongens sista avsnitt av Nip/tuck. Igen. Det känns som om det precis har börjat. Man hinner precis vänja sig med att det går på söndagar som vanligt, och så slutar det. Inte helt utan att man blir lite deprimerad. Har det redan gått 15 avsnitt liksom? 15 avsnitt är ju detsamma som 15 veckor. Helt sjukt. Jag vill ha meeer! Jag måste ha ostbågar imorrn. Buhu.

SVT ska sända Englas begravning och jag kan inte tycka annat än att det är fel, fel, fel. Inte för att det är smaklöst att sända en begravning av någon som mördades av en lasbilsslusk utan för att det finns så många barn som hon. Som försvinner, som mördas, som våldtas, som säljs om och om igen, som alrdig mer får se sina föräldrar och som föräldrarna aldrig mer få se. Var är den uppmärksamheten kring dem? Visst, hela historien är vekligen skitnödigt tragisk, men jag kan ändå inte känna någon direkt sympati. Det finns ju så många andra att tycka synd om också.

Och dessutom, om hon ska få sin begravning på tv så vill jag också få min sänd. Jag är sjuk och kan dö om jag inte får några lungor. Det är också tragiskt, ge mig tv-tid! Det ska vara på bästa sändningstid och jag vill ha Mark Levengood som programledare och kommentator. Fixa!

Mina fördomar säger också vilken typ av folk det är som kommer att titta på det hela. Det är samma människor som tittar på Ensam mamma söker och Frusna män söker kärlek. Det är dom som lyssnar på Mix Megapol och åker på Finlandskryssningar. Linda Rosing kommer säkert att titta. Folk som helt ärligt faktiskt tycker att Söndagsbilagan i Aftonbladet är en "fräsch och rolig tidning".

Skjut mig.

Idag mår jag nästan friskt. Eller ja, i ärlighetens namn känner jag mig bättre än vad jag kände mig i fredags(alltså, innan jag blev sjuksjuk, då jag hade räknats som nästanfrisk. Om ni fattar). Men det betyder inte så mycket för mig, det var liksom i fredags och nu är det ju idag. Ja, ni kanske fattar. Kanske. Det är svårt att känna att man har energi för för sjutton skogsrundor när man inte ens har ork för att gå en kort promenad i solen. Man får ju skilja på energi och ork. Eller nått sånt.

Jag blir helt studsig och hoppig när jag har en massa energi, men eftersom jag har lite begränsade rörelsemöjligheter (läs; halv lunga, dålig luft) så pratar jag istället för att röra på mig. Prat kan ju vara fint men när det är tokpladder om mest ingenting blir det fruktansvärt enerverande. Det är seriöst till och med så att jag tycker att det är störande. There is no end to the madness.

Men jag ska väl inte klaga. Jag är ju inte vidare pratsam annars. Eller, det är klart fan jag ska klaga. Det är ju det som jag gör bäst. Allra helt när bilister inte blinkar eller inte hittar gasen. Åtta av tio gånger är det dessutom ett fruntimmer som kör. Fruntimmer kan inte köra bil.

// Yours truly, Malutta Korvsnutt.

Lungsäcksinflammation. Smaka på ordet. Är det inte sexigt så säg. Det är jallafall vad jag har nu. Omväxling förnöjer ju, har jag hört. Jag har ju liksom aldrig haft någon annan sjuka än den jag redan har. Förkylningar räknas inte. Det enda jag kunde tänka på när jag satt hos läkaren var att "det här kan jag ju blogga om", men nu har jag ju förstås glömt alla finurliga ordvitsar och snajdiga ordval. Så typiskt. Men anyway, det här är väl inget som jag kommer att dö av, förhoppningsvis. Jag har fått Voltaren T och det känns som en pensionärsmedicin. Eller ja, jag fick inte just precis Voltaren, jag fick någon som innehåller samma sak men som heter något helt annat. Wicked.

Jag är en sån människa som alltid måsta läsa om alla biverkningar innan jag knaprar nya piller. Biverkningar kan göra vem som helst livrädd. Några biverkningar är tex psykotiska reaktioner (störd verklighetsuppfattning), minnesstörningar, nedsatt orienteringsförmåga, insomningssvårigheter, depressioner, ångest, mardrömmar, impotens. Just det där med impotens känns ju jävligt jobbigt alltså. Nu kan det ju hända att just dom där biverkningarna stog under mycket sällsynta, men det tycker inte jag hör hit. Men om jag nu får ångest så vet vi ju vad det beror på. Jojo.

Även om jag inte kunde sova ens en liten stund inatt så känner jag mig helt okej. Jag har passerat det där stadiet där jag inte visste om jag var trött eller om jag hade halsat en flaska vodka. Nu är jag nog mest övertrött. Och jag ska sluta skriva för det blir bara en massa tönteri annars. Thihihihi.

Jag har fått godis!

// Yours truly, Malutta Korvsnutt.

Oh. The. Pain. Jag har så ont och nu tänker jag faktiskt beklaga mig lite. Jag kan inte ta djupa andetag och jag kan absolut inte hosta och det gör så ont. Mamma tror att jag har haft sönder ett revben, men gör inte det typ skitont? Jag vaknade mitt i natten och kände för att hosta, så jag gjorde det och jag trodde fan att jag skulle dö. Det bara högg till. Jag har säkert punkterat min lunga utan att jag vet om det. Men jag ska inte klaga, jag lever ju. Jag är liksom inte den som hetsar upp mig i onödan. Jag har haft typ såhär ont en annan gång och det gick över efter ett tag. Och imorrn ska jag till sjukan så det löööser sig. Nu måste jag undersöka om jag kan inhalera, om inte, så blir dagen väldigt slö.

// Yours truly, Malutta Korvsnutt.

Jag har färskpotatiscravings just nu. Ville bara säga det.

Jag satt nyss och funderade på det här med barn. Jag vill ju inte ha några och det kommer med allra största sannolikhet inte att ändra sig. Jag gillar inte barn någonstans. Förutom när dom är där jag inte är. Men en kul sak som man missar när man avsäger sig skrikungar är ju hela den roliga delen med att shoppa pinsamma kläder och söta små Gucciskor. Allt i miniatyrformat! (Jag måste bara få flika in med att just nu, i skrivandets stund så sitter min bror, 16 år, och tittar på Rachael Ray. Visst är det sött? Han har en crush på henne) Anyways, små kläder och sånt. Hjärtformade solbrillor skulle vara obligatoriskt på min unge. Det är så sjukt fult. Stackars barn. Fast å andra sidan, jag kan ju faktiskt köpa allt det där ändå. Jag menar, jag har ju faktiskt en katt. <3 Han har alltid velat ha små Guccisandaler, jag lovar.