en blogg om inget.

Idag fyller Kungen år. Det firas med både pompa och ståt i  huvudstaden Stockholm.
Jag fattar inte att Sverige forfarande har kvar kungahuset. Det är så förlegat kungar och drottningar, prinsar och prinsessor hör hemma i sagor. Inte på förstasidan av Se & Hör. Jag fattar inte vad syftet med kungahuset är. Att marknadsföra Sverige utomlands? Snälla nån, behöver vi verkligen en kung för det? De som jobbar med hovet vill få det att framstå som att det är väldigt krävande att vara kung/drottning/kronprinsessa. Men helt seriöst, hur jobbigt är det? Det är ju inte direkt så att de har ett "vanligt" jobb.
Visst, alla krav kanske är jobbiga, men vore det då inte bättre att bara avskaffa kungahuset? Det verkar ju som att de lever ganska gott på apanaget iallafall. En sänkning kanske inte skulle skada?

Gaah! Avskaffa kungahuset och allt som hör därtill! Viktoria, Carl-Filip och Madelene kan skaffa sig vanliga jobb. Det lär ju inte vara några större problem liksom...Och Silvia kan börja betala sina ansiktslyft själv. Sen borde hon faktiskt kunna prata svenska nu. Faktiskt. Hon har bott här såpass länge att hennes brytning borde vara obemärkt.

Nästa gång jag läser något om en prinsessa vill jag att det ska vara i en saga, inte en löpsedel utanför affären.

Klart slut.

Den besynnerliga händelsen med hunden om natten är en bok skriven av Mark Haddon. Den tillhör en av de bästa böcker jag har läst.
Den handlar om 15-åriga Christopher som är autist. Han måste ha ordning och reda på allt och var sak på sin plats. Han kan räkna upp alla länder i världen eller alla primtal till 7057. Logiska resonemang är ingeting för honom. Men han saknar fullständigt empati för andra mäniskors känslor.
Han har en råtta som heter Toby.

Christopher hittar grannfruns hund ihjälslagen och beslutar sig för att lösa mysteriet med hjälp av Sherlock Holmes detektivmetoder. Efter ett bråk hemma med sin far, som ljugit för honomoch sagt att hans mor är död, rymmer Christopher för att söka upp henne. Hon bor i London. Han ger sig ut på en resa och får möta folk som inte förstår att han är autist utan bara tror att han är "knäpp i huvudet". Han måste göra saker som han tidigare inte klarat av. Det faktum att han inte förstår människors känslor gör allt så mycket svårare.

Boken är skriven i jag-form. Det är spännande. Det känns verkligen som att det är Christopher som berättar.
Herregud, människor. Läs boken!
Det var inte meningen at det skulle bli en bokpresentation, men det blev det visst ändå...

På något sätt kan jag känna igen mig i det där med att inte förstå folks känslor. Jag har svårt för det ibland. Speciellt om folk enligt min mening överreagerar. Eller folk som jämt använder frasen "Jag älskar dig". På något sätt känns det till slut så uttjatat. Även om jag vet att personen som använder det kanske känner samma sak ändå. Det blir som att säga "Hej, hur mår du?". "Hej, Jag älskar dig".
Man blir liksom avtrubbad. Som med allt annat. Förr blev man förfärad om man såg ben ovanför knäna på en kvinna. Hennegud, idag ser man så mycket mer. Men får se livebilder på söndersprängda kroppar, svältande barn och folk som flyr i panik för något. Men vem bryr sig...

Jag satt och tänkte på mitt fadderbarn häromdagen. Hon bor i Mali i västra Afrika. Tänk om hon blir bortgift när hon är runt 9-10 år. Den tanken fick mig att må illa. Mitt fadderbarn.
 Eller om hon är omskuren. Jag undrar om Barnfonden sätter stopp för sånt eller vad dom gör. Eller om dom inte gör något med referensen att det "tillhör religionen".
Jag mår illa nu också. Jag måste skriva mitt brev...

Klart slut.

Jag vet inte om jag gråter för att killen dog. Eller om jag gråter för att jag själv är sjuk. För att jag själv kan hamna i samma situation. Det stör mig dock att en av killens repliker var "Jag har levt 26 år med sjukdomen, det är ju fantastiskt". Det är idag inte fantastiskt att leva tills man är 26 år om man har cystisk fibros. Det är normalt. Med alla nya behandlingar, allt bättre forskning och att man faktiskt kan ta reda på om man är sjuk i ett tidigt stadie gör att man kan leva "ett normal liv" Nästan.
Men jag fattar inte, att en serie producerad i USA, där forskningen är så mycket mer framskriden, tillåter en så taskig replik. Jag ska bli äldre än 26. (jag vill dock helst inte bli gammal)
Fast jag är glad att Cystsik Fibros var med i ett sånt tv-program. Då får ju folk veta... Och folk vill förhoppningsvis veta mer. Eller, ja.Man kan ju alltid hoppas.

Jag är så trött på att det bara är cancer och barndiabetes som uppmärsammas så fort det handlar om att samla in pengar. De organisationerna får ändå så fruktansvärt mycket pengar. Jag läset för ett par år sen om en tjej i Norge som har CF. Hon vek ut sig och skänkte intäkterna till forskning. Om jag bara vågade skulle jag också göra det. Eller göra en kalender, som i "Kalenderflickorna". Det har jag faktikst tänkt på...
Vem vill vara med? :D På allvar alltså...Jag räknar med dig, Malin. Capice?

Vad skulle jag göra utan min humor? Min läkare gillade iofs inte mitt existensminimumskämt, men jag skämtar inte för att få andra att skratta. Jag skämtar för att jag ska orka. Man kan inte vara allvarlig 24/7. Iaf kan inte jag det. Jag vet inte om det märks. (ha-ha)

Nej, om man skulle ta sig en kopp te eller fem. Jag är otroligt speedad, vet inte varför. Men jag klagar inte!

Klart slut.

- Det luktar inte äckligt om du äter godis i bilen.

- Du kan inte anhållas för geléhalloninnehav.

- Det är billigare och du behöver ingen opålitlig langare.

- Du slipper fula nålsticksärr på kroppen.

- Din näsa blir inte förstörd av att lukta på Juleskum.

- Ingen blir förfärad om du har en ask choklad hemma.

- Det är normalt att bjuda sina kompisar på godis.

- Ingen föraktar dig för att du sitter på en parkbänk och äter colaflaskor.

- Det finns ingen åldersgräns. Du får börja när du vill!

- Du kan lungt odla kakaobönor hemma, helt riskfritt.

- Om du blir beroende är det inte på långa vägar så farligt som "riktiga" droger.


Jag skulle vilja tillägna det här inlägget till en viss person, men jag vet inte vad han skulle säga.
Så det är bäst jag frågar först.

Godis är gott!

Klart slut.

Varför finns det en sån statusstress i dagens samhälle? Jag kan inte förneka att även jag drabbat. Det är nästintill oundvikligt. Man ska ha allt, en snygg bil, rätt kläder, ett fint hem, ett bra jobb och en bra kille. Vad är det som gör att folk kan äta nudlar en hel månad bara för att kunna köpa ett par speciella jeans?
Det är en jakt på bekräftelse och kärlek.
Inget säljer så bra som grann-påverkan. Har grannen köpt nya utemöbler kommer med stor sannolikhet grannen bredvid snart att stå där med nya möbler också. Gärna dyrare och lite flashigare.
Men ger dyra saker automatisk status?
Undersökningar visar att det oftast är de som tjänar minst som köper mest dyra märkeskläder. Vad är det som driver dem? Är det för att få status bland sin jämlikar eller för att kunna “komma upp sig”?
Jag har aldrig känt något behov att ha just det eller det märket. Jag vill hellre ha något som inte alla har Det är mycket mer tillfredställande. Att veta att just det jag har på mig, finns det inte så många av.
Skulle det dock vara något som jag verkligen vill ha men som är dyrt, ja då kan jag tänka mig att snåla på annat. Om jag verkligen vill ha det. Jag är alltså som alla andra. Inget unikt här inte.
Fast visst finns det grejor som jag vill ha, som “alla andra” har. Ta det där med Cheap Monday-jeans. Det är så många som har det, men det känns ändå som något jag vill ha. Jag har bara inte vågat gå in och prova ett par. Jag är rädd för att dom ska vara för stora…
Men iaf.  
Statusstress var det.  Fina saker får andra att bli avundsjuka och hur man än vrider och vänder på det så kan man inte komma ifrån att man egentligen bryr sig. Man kanske inte vill bry sig, man vill avfärda det som barnsligheter eller något annat omoget. Men man bryr sig, man vill vara minst lika uppdaterad.
Det är klart, det finns undantag, men jag tror att dom innerst inne är väldigt få. I slutänden liksom.

En natt har passerat och den i sällskap med min underbara vän Malin. Jag vet inte vad jag skulle göra utan henne. Själva flyttande tycker jag gick ganska fort, men vad vet jag. Jag har ju bara flyttat hemifrån en gång… Och innan det har jag bara flyttat med mamma och då är det ju ett helt hus fullt med grejor som ska bort. Nu var det bara mitt rum. Men herregud, det räckte. Jag vet inte varför jag sparar på allt skräp! Antar att det betyder något då, som servetterna från Loopy’ s ( en pizzeria i San Augustin , Gran Canaria). Jag tror förresten att jag la dom i en låda på vinden nu.. Jag har alltid haft lite svårt att skiljas från saker och jag tycker att det är jättesvårt att säga hej då till folk. Jag vet liksom inte hur jag ska bete mig.

Men nu sitter jag alltså här, i MIN lägenhet. Det känns bra, det känns fritt. Jag kan göra vad jag vill. Jag kan äta kolasås till frukost, jag kan strunta i att dammsuga, jag kan gå omkring utan kläder(under förutsättning att jag har persienner i alla fönster…), jag kan se på tv när jag vill och det bästa; Det är ingen som kan komma och bestämma att jag inte får se på t ex Greys Anatomy bara för att det på samma tid är något motorprogram! Det är liksom jag som bestämmer. Så jag har därför upprättat några regler, som jag ska dela med mig av till er. Givmild som jag är…

1. Rökning på balkongen är strängt förbjuden (undantag görs inte ens under fest el. liknande)
2. Ingen, och då menar jag ingen får sova i soffan. (för det första är den hemskt obekväm att sova i och dessutom vill jag inte att den ska bli skitig.)
3. Jag ser mina pocketböcker som mina barn, lånar du en tar jag för givet att du tar hand om den.
4. Det finns inget som heter glasunderlägg.
5. De som böjer verb på fel sätt hänvisas till dörren (förutsatt att det inte är jag, jag har alltid rätt)
6. Titta inte i mina garderober, risken finns att du får ett berg av kläder i huvudet, och det skulle ju vara dumt…
7. Mina National Geographic står i nummerordning,. Behöver jag säga mer?
8. Mina mjukisdjur tycker inte om att bli mosade, använda som kuddar, slagpåsar eller sittdynor.
9. Öppna inga dörrar utan att först se till att Nils håller sin innanför. Om du nu inte vill jaga katt hela dagen…(smiter Nils blir din ersättning ditt liv.)(Fast nu har Nils flyttat, regel inaktiverad)
10. Ta reglerna med en nypa salt och ja, du få sova här om du har varit ute. Jag har en extrasäng.

Nu har jag inte bott här så länge så jag vet inte hur grannarna är. Men än har jag inte hört något. Och folk är ju ändå hemma, det är ju helg… Jag hoppas innerligt att jag innehar några högljudda grannar. Eller grannar som skriver arga lappar i tvättstugan. Fast sånt kanske bara är en myt?

Jag har packat upp nästan alla mina grejor och manicker. Jag vet bara inte vart jag ska göra av allt. Allt vill man ju inte ha framme, men ändå inte lägga undan på vinden. Det är en knepig historia. Har upptäckt lite saker som jag måste köpa dessutom. Typ en bokhylla och en stekspade. Lite smågrejor sådär. Det är jobbigt att upptäcka vad man saknar just när man behöver det. Steka ägg gick  inte så bra utan att ha något att vända dom med… Men äggröra är också gott!
Än så länge är jag en rookie på det här med att bo själv, men det som inte dödar härdar. Och man kan ju inte bo hemma hos päronen hela livet. Man måste börja lära sig ta han om sig själv någon gång.
Nu är det hög tid för mig.

Lev väl och välkommen på te!

Jag fattar inte, vad är det med pensionärer och att dom jämt ska handla när alla andra gör det? Dom ska alltid masa sig uct och handla när alla barnfamiljer och normala familjer gör det. Varför? Dom är pensionerad och har liksom heela dagen på sig. Men nej, när det är som mest folk så ska dom ge sig ut..Gaah. Sen går dom så himla sakta också.
Agda går där med sin kundvagn, sakta sakta..Hon vill ju inte missa något. Kanske en annan pensionärskompis som är ute i vimmlet. Eller oj, man kan ju missa ett rabatterat pris på påskliljor! Eller Pelagoner (<--pensionäsrblomma) Sen stannar som mitt i gången så att alla andra som kommer bakom också måste stanna. Jag blir knäpp!
Det blir köö! Sen klagar dom på att kön till kassan är så lång.
Ja, men om ni handlar på dagen, då vanliga unga människor jobbar/är i skolan så skulle det inte vara kö. Hur svårt kan det vara att räkna ut?!

I Lund på Hemköp (jag tror det va på hemköp...) så får de pensionärer som handlar på dagen lite rabatt. Det är smart tycker jag :P Om jag någongång öppnar en matbutik ska jag ha det så! Eller så portförbjuder jag bara gamla människor. Ännu bättre, moahaha.

Klart slut.

Kvinnan är en sak. Japp så är det, jag har fått det bekräftat. Iof är kanske källan inte vidare pålitlig, men den når ut till många varje dag...
Jamba har reklam på MTV där dom ska kränga allt möjligt töntigt som folk kan tänkas vilja ha till sina mobiler. Jag personligen skulle aldrig köpa ngt där. Herregud liksom. Men iaf, en av deras produkter är olika teman som man kan ha till telefonen. En av den är en tjej som visar halva brösten och är allmännt sxig. Typ. Och han "speakern" som säger vad man ska skicka till vilket nummer man ska skicka det. säger "Eller kanske den här snygga saken"
Snygga saken?
Hon som poserar där är en kvinna, en människa, en person som förmodligen inte vill bli kallas "sak".
Och kom inte och säg, "Men hon ställde ju upp på det där, då får hon räna med sånt"
Nej, alla har ett värde. Man ska inte behöva bli kallas "sak" bara för att man tjänar pengar på sin kropp. Hennes människovärde är bestående.
Varför kan endel inte bara acceptera att endel kan tjäna pengar på sin kropp? Jag ser inget fel med det. De som gör att det anses fel är såna som bara är avundsjuka. Jag tror helt klart att det är så.
Eller så har de bara konstiga moraliska värderingar...

Aja..Jag fortsätter min kamp, haha.

Nu ska jag andas!

Klart slut.

En skola någonstans i Sverige vill kunna underkänna elever som hyser rasistiska åsikter. Sen när började betyg handla om vad man har för åsikter? Hur mycket jag än vill säga att det är en bra ide, kan jag inte göra det. För det är ingen bra ide. I sverige har vi yttrandefrihet. Men hur ska den kunna tillämpas om vi inte tillåts ha vilka åsikter vi vill? Ska man få sänkt betyg bara för att man har "fel åsikter"?

När man läser målen för ämnet samhällskunskap står det att man ska förstå demokrati och vad det innebär. Men hur går det ihop med att man skiter i demokratin och vill förbjuda vissa åsikter?
Det är helt enkelt inte rätt. Alla ska (tyvärr) få ha sina åsikter och det ska inte påverka betygen.

Första gången jag hörde iden tyckte jag att det lät bra, men om man tänker lite så upptäcker man att det faktiskt inte är hållbart. Hur ska man kunna få ungdomar att få förståelse för demokrati när man inte tillåter dom att tänka som dom vill? Gaah.

Men som vanligt, man kan inte få allt.

Jag har en fetisch. Och inte vilken som helst. Den är faktiskt ganska trevlig...
Jag älskar att köpa inredning.
Jag är inte ens vidare bra på det, jag mest bara shoppar det som jag tycker om och det kan bli en salig blandning. Väldigt salig blandning. Men skitsamma, jag tycker om det.
Jag kan gå i flera timmar och titta på porslin, glas, bestick och diverse inredninsgrejor. Allra helst i någon desigerbutik. Jag skulle inte tveka en sekund att betala över 600:- för en vitlökspress, om jag verkligen vill ha den. Där har jag inga spärrar. Ja,. om jag har pengar för tillfället vill säga...

Idag har jag handlat två Filippa K-muggar. Nu har jag sex stycken. Det är bra! Jag gillar dom muggarna, dom är fina. Jag stog ett tag och dreglade över ett gäng fina tallrikar, men jag har inte råd. Ibland skulle jag ge vad som helst för att vara rik som ett troll. Då skulle jag ha en miljon tallrikar, glas och bestick. Herregud. Det är nog bra att jag inte är rik.

Jag har köpt bestick på en loppis. Dom är kalasfina! Svarta, 60-tal. Jag tror att loppis ska bli min nya grej...Jag ska bara fixa mitt körkort först så jag kan åka runt på massa olika loppis.
Jag ska titta förbi på myrorna någon dag, dom kanske har någon fin möbel som man kan måla lite på. Jag vil ha något fint att ställa i hallen. Som inte kommer från massproducerande Ikea. Även om jag tycker om vissa av deras grejor...
Sen skulle jag vilja ha en Kobra-telefon, fast att jag vet att dom är dyra och att de är värdelösa att försöka prata i. Men ändå, dom är snygga. Då vill jag ha en...

Jag tycker om allt som är fint, rosa, fluffigt, svart/vitt, kitschigt eller bara gräsligt.
Ge mig det.

Nu är det klart slut.

Känner att jag borde skriva något här men jag har direkt inget att säga. Det har jag ju iofs aldrig men ändå... Jag har ju trots allt en blogg, den bör ju underhållas också!

Idag har jag kommit fram till följande saker:

*Gamla människor ÄR ohyffsade. Inte enbart för att det påstår at ungdomar är det utan för att de faktikst också är det. Jag tycker inte om gamla människor. Förutom Mormor då...

*Jag kommer ha sjukt mycket träningsvärk imorrn. Och jag skyller allt på den nya sjukgymnasten, det är enbart hans fel! Han ska straffas, sanna mina ord...

*Det var inte varmt idag. Jag troddde det skulle vara lite varmare än vad det var men ack så fel jag hade. Skit också. Fast jag frös inte så mycket ändå. Det var nog för att jag häll mig i rörelse hela tiden. Rörelse är bra sålänge man inte blir trött eller måste hosta hela tiden.

*Folk som åker buss/tåg borde tillämpa kösystem. Det fungerar uppenbarligen i Stockholm så varför skulle det inte fungera här? Nej, här kör vi med alla-på-en-gång-stilen. Och alla tanter blir jättesura för att man är före dom i "kön" (som inte existerar). Dessutom är alla små människor (läs; dom under 16 år) jävligt snabba på att tränga sig före. Gud hjälpe mig! Jag börjar bli gammal!

*Jag måste börja ta mig själv på allvar. För ju längre jag går omkring med filosofin "Det löser sig alltid" ju längre ner i botten kommer jag hamna. Jag måste ta min sjukdom på allvar. För någon som inte vet hur det är att vara konstant sjuk kan det te sig fullkomligt befängt att jag inte kan ta det på allvar, men det är ett sätt att hantera det. Tror jag.

*Jag är hungrig och det enda som kan stilla min hunger är a.) en påse bilar, b.) En kycklingburgare från donken eller c.) kycklingnuggets med currysås. Det jobbiga är at jag inte orkar tillaga några kycklingnuggets. Ja, herrejesus, ibland önskar man at man vore rik så man kunde ha en butler. Det ska jag nog ha sen när jag är rik. en butler. Och en hel flys full med kycklingnuggets. Kanske till och med en egen kycklingnuggetsfarm!

*Snö är inte bra skit. Det snöade idag. Det är 5 april. (jag skrev för övrigt 4 april först, tur att man kan ändra) Men det ska iaf inte snöa i april. Det ska växa vitsippor och tussilagosar och en och annan blåsippa. Pronto!

Jag tror inte jag kom fram till mer saker idag. Eller det gjorde jag säkert men som valigt glömde jag min lilla bok hemma. Jag borde bli bättre på att komma ihåg den, då kanske jag inte skulle behöva skriva så  mycket skit. Då skulle jag behöva skriva ännu mer skit...gaah.

Nu ska jag leta upp något ätbart. Jag tyckte mig se en kolasåstub gömma sig i kylen förut.

klart slut.

För ovanlighetens skull ska jag skriva ett inlägg till. Det strider mot min natur att skriva mer än ett inlägg per dag, ibland. Det känns liksom inte rätt. Respektera!

Men iaf, jo. Det jag har kommit fram till är att jag vill hitta någon som delar min Lidl-filosofi. Fick reklamblad från Lidl idag och jag kände att jag nog måste hitta någon som tycker som jag...
Annars så kom det ett raklamblad från Hemglass och jag blev sådär hemskt sugen på Godisar. Den glassen är gudasänd, jag lovar! Värsta glassorgasmen...Eller ngt. Iaf den smakar Hallonlakrits, Gröna Grodor, Colaflaskor och massa mer gott! Men (det finns alltid ett men) tyvärr så tillverkar dom inte den glassen mer. Så jävla typiskt! Bara för att jag tycker om den..>_< Fuck. Så är det ofta, något jag för en gångs skull gillar, ja då är det bara jag som gillar det så vi slutar tillverka det. Bajs. Fast jag tror inte jag var ensam om att tycka om Godisarna...Nepp nepp nepp.

Men aja. Min kaka står i ugnen.

Over and kaka.

Ja, men då gör jag väl ett nytt försök. Jävla blogg att bara försvinna när jag skrivit ohyggligt mkt text. Fan vilken dålig stil! Jag hade ju kommit igång så bra med mina hatbrott ju!
Jag orkar fan inte börja om igen...Eller?
Tror inte att jag förlåter dig bara för att jag skriver. Hmpf.

Men iaf, idag är det fullt möjligt att bli misshandlad bara för att man "går provocerande". Jag har alltid undrat hur man går provocerande. Hoppar man fram som påskharen eller en känguru eller ålar man sig fram som en snok? Eller tar man kanske jättekliv som en jätte? Men iaf, hur kan folk tillåtas slå ner andra bara för att dom går på gatan? Jag fattar inte. En kille slog ner en annan kille bara för tat han raggade på honom. Får man inte visa sin uppskattning? Om jag hade slagit ner alla äckliga, fula, för fulla killar som raggat på mig på krogen hade det sett ganska illa ut. Men att en kille gör det för att han känner sig kränkt är tydligen helt okej. Hur kränkt känner inte jag mig när det står en vrålfull (och vrålkåt) kille och knackar på min axel när jag ska hämta ut min jacka? Vad tror han om mig liksom? Men slår jag ner honom? Anmäler jag honom? Tittar jag ens åt hans håll? Nej, för jag kan den enkla konsten att helt enkelt inte bry mig. Killar borde lära sig det...
Sen borde killar allvarligt ta och tagga ner. Om en kille är gay betyder inte det automatiskt att han tänder på just DIG.
Gaah, jag blir knäpp. Jag ska bli domare i högsta domstolen och sen ska jag döma alla som jag anser har gjort fel. Moahahaha. Eller ngt.

Nä, men attityder behöver ändras och domare behöver bytas ut. Helst nu. Dom är ju liksom från äldre stenåldern. Inte bra skit.

Nää, nu är det kallt och jag ska baka en kaka!

over and out.