Gobble, gobble sa kalkonen.

Igår var jag på bio. Det kunde ha varit en riktigt trevlig upplevelse om det inte hade vart så att filmen helt enkelt sög mammutballe. Jag känner mig helt ärligt blåst på kulorna. Jag vill ha pengarna tillbaka! Jag är fisk, jag gråter till Extreme Home Makeover, jag gråter när tjocka barn besöker Oprah och jag gråter nästan alltid när folk dör i filmer. I 10 000 BC dog det en hel drös folk, men ingen kunde liksom göra det med känsla. Kanske var det för att deras talanger som skådespelare förmodligen försvann med istiden.

Det där folket som filmen handlade om jagade mammutar. Alla vet väl att mammutar (och elefanter) lever under ett matriarkat, inte nått jävla patriarkat. Ändå skulle det här folket jaga "ledartjuren". Hallå, faktafel. Bara för att man har en fet budget betyder ju inte det att man behöver fantisera ihop hela handlingen. Just saying liksom.

Allvarligt, hela filmen var bajs. Jag var halvvägs ut från salongen i ren protest. Okej kanske inte riktigt, det fanns ju faktiskt popcorn som behövde bli uppätna. Men hade det inte vart för påpcörnen hade jag nog gått ut. Typ gjort något mer givande, titta på färg som torkar eller nått. Men for the love of god, se inte filmen. Eller, betala jallafall inte för att se skiten. Ladda ner om du promt måste se den. Och lägg dina 90 spänn på en fet påse godis och några liter cola istället.

image584

Some mighty fine beans you have there.

Igår hade jag och Kajsa en helt spontan JellyBeansmakprovning. Allt som allt kan man säga att det resulterade i lätt illamående och en undran om hur sjutton man kan få en geléböna att smaka som biopopcorn. Alltså, jag skojar inte, det var verkligen som att äta biopopcorn. Fast i bönform. Helt surrealistiskt.

Vi hade väl egentligen inte någon större mening med det hela. Vi ville bara se vilka färger som var godast. Detta visade sig ju egentligen vara helt onödigt. Istället för att äta obscena mängder JellyBelly-beans med tvivelaktig smak hade vi kunnat googla och hittat smakguider. Varför är man alltid så efterklok? Vi kunde t ex ha kollat
här och här. Då hade vi kunnat undvika snedsprång som Café Latte och Sizzling Cinnamon och istället riktat in oss på smaksensationer som Buttered Popcorn och Chocolate Pudding. Jag vet fortfarande inte hur Jalapeño smakar. Den är tydligen för stark för att lägga i blandningen som folk köper. Det gör det ju bara än mer spännande!

Top 3 bönor värda att nämnas.

3. Sizzling Cinnamon. Smakade som att äta jul. Helt konstigt och starkt. Inte gott men inte jätteäckligt. Om man blandar med Buttered Popcorn ska det ydligen smaka risgrynsgröt. Jag måste prova!

2. Watermelon. Smakar mer vattenmelon än att faktiskt äta riktig vattenmelon.

1. Buttered Popcorn. Surreal, man! Hade jag haft en bra film och en skön fåtölj hade jag trott att jag befann mig på en biodejt. For real.

Top 3 bönor jag vill smaka;

3. Margarita
2. Toasted Marshmallows
1. Jalapeño

Must get a hold on some Jalapeño-JellyBellyBeans. Verkligen. Jag vill veta om den är så stark att den inte kan delas i vanliga blandningen. Superduperspännande ju! Även om jag för tillfället blir illamående bara av att tänka på JellyBeans.

// Yours truly, Malutta Korvsnutt.

And in the morning, I'll make waffles!

Jag har så fruktansvär skittråkigt just nu. Det är inte sant. Jag kommer inte längre i Bubble Bobble. Jag har fastnat på bana 71, tror jag. Jag blir bara dödad av den jävla valen hela tiden. Valhelvete. Jag har ätit våfflor och ät jättemätt. Det kvalar lätt in som dagens i-landsproblem. Jag har helt missat att Monki har öppnat i stan, jag måste dit. Jag känner liksom hur det kliar i mitt betalkort. (Vi har någon form av samhörighet, mitt betalkort och jag) Fast lite roligheter finns det ju också. Jag fick hem Super Mario Galaxy idag och jag vet i och med det vad jag ska ägna mig helg åt. Länge leve Mario och Zelda. Jag hittade helt otippat mina födelsedagpengar som jag hade lagt "på ett bra ställe" och blev därigenom ca 900 kronor rikare. Ingen större förmögenhet, men ett par nya skor är det ju jallafall.

För övrigt känner jag mig fruktansvärt rastlös. Vilket i sig bara tyder på en sak. Jag mår lite bättre an annars. Och det är ju faktiskt en bra sak. Nu måste jag bara komma på hur jag ska utnyttja den här friskare tiden på bästa sätt. Typ shoppa på Monki. Och HM, för jag har ett presentkort som jag måste handla upp. Känns konstigt att säga att man "måsta handla upp" något. Jag har liksom my life savings på mitt konto. Som senare ska finansiera en resa till Amerikat, när jag är frisk och sådär (annars får lyckligt lottat syskon lägga vantarna på förmögenheten när jag dör). Men jag känner inte att jag måste handla upp dom. Även om jag skulle vilja, och oh I want it badly. Men ska man gifta sig i Las Vegas måste man ju komma dit också.

Nu måste jag dricka te.

Faiblesse, förbi, för mycket.

Jag älskar inredning. Men jag är helt värdelös på att få det snyggt. Det ska gudarna veta. Jag gillar kitsch, små prylar och allt som är grönt. Helst vill jag kombinera det med någon sorts skandinavisk minimalism. Det säger ju sig självt att det är dömt att misslyckas. Att jag dessutom hyser en faiblesse för Ikea gör kanske inte saken bättre. Men det är ju så fint! Och det är ju så billigt! Jag har visserligen inget emot att betala för saker jag verkligen vill ha, men i det blod som rinner i mina ådror finns också "den lille ekonomen". Jag kan inte låta bli att tänka att det är urbota idiotiskt att betala 49 500 riksdaler för en Åskbollen. Samtidigt vill jag själv kunna snurra i en sådär fin, rund, fluffig, gullig fåtölj.

Mitt nästa projekt är en ny soffa. Med tanke på att den Klippan-soffa (Ikea <3) jag nu vilar min lekamen i är inköpt 1982 (Antikrundan?), vilket alltså gör den äldre än mig. For all I know så kan jag ju till och med vara producerad i den. Men jag vill helst inte spekulera i det. Men jag vill också ha en ny matta. Eller ny, jag vill ha EN matta. Då avsaknaden av en är ganska påtaglig under den kallare tiden på året. Helst skulle jag vilja ha en ko-matta. Men jag vet inte hurvida det passar min image och min grönblommiga soffa. Men å andra sidan, sen när passar något i mitt rum egentligen ihop?

Damn kids.

23

Yeah.

 


Awkward.

Ibland är ju folk lite klantiga och delar med sig av saker som andra kanske inte alls vill ha. Då måste man enligt någon sådär lag meddela människan ifråga att dom kanske ska uppsöka en läkare eller två. Skulle det inte vara en väldigt fin gest att säga det med ett mjukisdjur? Man får inte bara en tråkig nyhet, men får ett gulligt djur OCH en fint litet minne! Om inte det är trevligt så säg!


HIV, Klamydia, Gonorre, Hepatit och Herpes.

(Nej, jag har inget att göra och det kliar i mina fingrar. Jag vill skriva!)

Happiness!



Jag har precis klickat hem ovan visade tröjor. Eller ja, tröjor med ovan visade tryck. Eller båda. Du fattar. Me like alot iallafall. Kommer bli världens gladaste när dom kommer hem till mig. I will wear them with pride! Me so happy. Jag vet inte hur länge jag har suktat efter den där apelsintröjan... Eller Vegankossan, herregud, det är evigheter. Screw Threadless liksom. NoiseBot is the shit!

Nu ska jag sova och drömma om mina nya tröjor. <3

Ond bråd död.

Vad är det med folk och snö? Varför verkar det som att folk kör som blinda hönor så fort det kommer lite snö? Det är ju inte direkt så att vi aldrig förr har sett det vita mojset som faller från himlen, men ändå. Trafikkaos! Massdöd på E4an! Varning för snökaos! Det här kan iofs vara till fördel för mig. Om man nu får lov att tänka i sådana banor. För ipso facto, ju mer folk som dör, desto större chans är det för mig att få ett par schyssta lungor. Och det skulle ju inte vara helt fel. För att förtydliga, med "schyssta lungor" menar jag inte nya tuttar. Även om jag inte skulle taka nej till sådana heller, om jag fick dem gratis. Eller jo, jag skulle nog tacka nej, vid närmare eftertanke. Men anyway, mer snökaos åt folket! Mer lungchans till mig. Woho. Jag vet att det är ofint att önska livet ur folk, men vad ska jag göra då? Lite kan jag väl får önska jallafall.

// Yours truly, Malutta Korvsnutt.

Je suis un ostbåge.

Jag finner stort nöje i att se på Du är var du äter. För att sedan förgylla programmet lite extra brukar jag äta ostbågar till. Dricka lite cola. Helst vill jag ha lite godis också. Jag sitter där och förlustar mig samtidigt som deltagaren på tv våndas med äckliga tångjuicer och diverse gryn. Jag sitter med vissheten om att jag aldrig kommer att bli fet. Fan vad skönt.

Finns det svenskt kaffe på hotellet?

Jag blev helt plöstligt så himla sugen på att åka till Gran Canaria. Jag vet ju att jag inte kan men jag vill ändå. Eller kan och kan, jag kan ju om jag verkligen vill, men då måste jag hoppa av den där kölistan jag för närvarande står på. Och jag vet inte om jag vill det. Men å andra sidan är det ju inte så att dom kommer att ringa och säga "Jaha, nu missade du ett par lungor bara för att du ville åka till Gran canaria". Jag tror iaf att så är fallet. Att dom inte ringer och kastar det i ansiktet på en. Det är säkert moraliskt förkastligt och sånt tjafs. Hursom så sitter jag och spanar in sista-minuten och känner att jag bara vill vill vill åka. Och jag vill åka själv. Till Las Palmas. Jag har alltid velat bo där. Eller ja, semestra där. Jag kan förresten tänka mig att bo där också. Med Jack Sparrow. Såklart. Det enda stället i världen jag kan tänka mig att sola på är Las Canteras. Det ska jag ha som mål. Jag hatar att sola men jag älskar Gran Canaria av hela mitt hjärta. <3

Oh, the pain.

Oh. My. God. When will the terror end? Nu ska Colin Nutley göra teater. Med Helena Bergström i en av huvudrollerna. Alltså, det borde vara förbjudet. Han får inte göra mer. Det är slut nu, kan vi inte starta någon sån skriva-på-här-lista? Någon måste agera. Det bästa är nästan Sven Wollters kommentar i slutet av artikeln;

- Colin har blicken för skådespelarens äkthet. Det är magiskt, somliga har den, andra har den inte. Det är grundläggande för en regissör, oavsett om det gäller film eller teater, säger Sven Wollter.


Ursäka om jag skrattar. Men öga för skådespelarens äkthet? Jag finner inga ord. Jag är stum och inte på det bra sättet. Herrejesus. Ja, nä. Jag har verkligen inte mer att säga. Jag vill skrika fula ord och kasta saker omkring mig och jag fattar inte att detta provocerar mig så enormt mycket. Jag behöver ju knappast se skiten. Men jag lider så enormt mycket med dem som kommer att se det, de som inte förstår att det är skräp. Ack och ve. Det ska ju tilläggas att Helena Bergström ÄN EN GÅNG gör en roll som en "utlevande kvinna". Förvånad? Någon? Nehe.


över och ut.

Crazy in love.

Någon underbar människa har lagt ner jobb på att jag ska kunna lyssna på P3's inspelning från Dalhalla -07 när Antony and the Johnsons gjorde typ världens bästa spelning där. Jag är lyrisk och helt jätteglad och kommer snart böla som ett litet barn. Det här är så vackert att jag bara vill dö. Ni förstår inte. Eller det kanske ni gör för ni har säkert någon musik som ni finner sådär extra tilltalande. Det här är verkligen musik att dö till. Jag hjärta Antony and the Johnsons liksom.

Kärlek!

Idag är ingen vanlig daaag...

image574

Idag fyller pappa år!
Tårta till alla! \o/

Jag drömmer om en vit...påskafton?

Allting är vitt, vitt, vitt. Vitt överallt. Fast nu smälter det lite iofs. Men det var vitt imorse. För jag var faktiskt uppe tidigt. Redan halv sju slog jag upp mina blå. Jag ville ju självklart stänga dom på en gång med det gick inte. Tur att jag har självdiciplin som en kedjerökande trebarnsmorsa. Äsch, jag kom upp och skådade det vita landskap som skapats under natten, skrattade åt det lilla fågelhuset med ett tjock lager snö på. Jag har fotobevis. Ni kan få se när jag kommer hem, för nej, jag är ju inte hemma just nu. Jag sitter på sjukhuset och väntar på att min mor ska höra av sig och i brist på annat låter jag mina trumpinnsfingrar dansa tango över tangenterna. Ikväll måste jag baka muffins eftersom det är min tur att ta med muffins till sjukgymnasten imorrn. Dom ska bedömas efter utseende och smak. Jag kommer bli mosad. Nu ska jag ringa min mor igen och se om hon behagar att svara i telefonen.

Kärlek!

El festivalo es över.

Nej, jag har inte skrivit ett långt och klagande inlägg om Melodifestivalen. Jag är faktisk ganska nöjd, eller ja. För min största skräck var ju att Klister Sjögräs skulle ta hem det hela med sveriges alla pensionärstanter i ryggen. Men nu gjorde han ju inte det och vem som då vann är ganska oväsentligt. (så länge det inte var Linda "El desperado" Bengtzing.) Att sen BWO bara kom trea kan irritera mig lite då Sanna Nielsen är lika kul som grus i skon. Kvinnan saknar ju allt vad karisma heter. Jeez!

There's gotta be moooore to liiife.

Nu när jag sitter här och gör inget om dagarna kan jag fundera på om jag liksom haft mitt roliga här i livet. Och var det inte mer än så? Och vad sjutton händer om jag får nya lungor? Det är ju inte direkt så att jag kan något. Jag har ingen utbildning och jag har defenitivt ingen jobberfarenhet. Jag kan mocka skit. Jag brydde mig iofs inte ens om att ta hästskötarexamen, men det är ju å andra sidan inget jag vill jobba med heller. Orka ta hand om någon annans hamburgerride. Om här ska tas hand om någon häst ska det vara min egen. (fast jag ska ha en envis ponny)

Men liksom, om det här verkligen är allt (dvs, jag trillar av pinn i brist på schyssta lungor. Fast sånt får man ju inte tala om, då blir folk obekväma) då blir jag lite besviken. Jag hade hoppats på mer...Jag vet inte. Mer helt enkelt. Men egentligen är det ju skitsamma, man kan ju inte ligga och ha ångest när man är död. Eller ja, det är ju ingen som vet. Än. och när man väl får reda på det är det kanske lite komplicerat att berätta det. Hursom, nu ska jag se Bibeln vs Darwin på SVT1.

// Yours truly, Malutta Korvsnutt.

Sex me up.

Staten ska inte längre subventionera potensmedel åt behövande. Behöver man hjälp med resning får man alltså fixa det för egna pengar. Staten vill alltså inte längre betala så att folk kan ha sex. Det är ju egentligen helt okej. Staten ska ju inte betala för att folk ska ha sex, det skulle vara lite olagligt. De tillhandahåller ju tex inte "sexsamariter" (ja, jag snodde det ordet från outsider) till handikappade som vill idka älskog. Så varför ska de se till att folk kan få komma till annars? Så nu får folk alltså köpa sina Viagra själva. Och om man drar lite på det som jag vill, så betyder ju det att de får betala för sex själva. Men man får ju inte köpa sex... Vilket moment 22!


Nej, jag har inte så mycket att göra.


image573

Joråsåatte.

Idag fick jag min muffinbok. Det är fylld med bilder på alla möjliga fina cupcakes och jag vill bara baka hela dagarna. Jag måste bara räkna om lite måttenheter och lite farenheit så är jag good to go sen. Och så måste jag ta reda på vad "all-purpose flour" är. Google is my friend. Man kanske kan köpa utrikiska mått någonstans... Det måste undersökas! Eller det är väl klart att man kan det. Konstigt vore det ju annars. Eller så är det bara jag som tycker så. Ooh, pappa har köpt lemon curd och mascarpone så jag kan baka mina lemon cupcakes i helgen. Nice. [...] Jag hittade just en sida där jag kan bestäla Jelly Beans hem till dörren. Ni får ursäkta, men jag har verkligen inte tid med er längre. Jag ska shoppa Jelly Beans! <3

Där en tomat får säga; "Hej, här är jag".

Jag vet inte varför men det stör mig. Släkting [valfri bokstav] ringer mamma ibland. Och det är ju helt normalt liksom. Det som stör mig är att det ska frågas om mig. "Hur mår Sara? Orkar hon med det här nu? Inga nya lungor än?" För helt ärligt, det går ju faktiskt lika bra att fråga mig. Även om jag är fullt medveten om att jag brukar svara ganska svävande. Men det borde ju vara pik nog åt folk att inte fråga. Jag blir inte sur, jag blir faktiskt förbannad. Jag vill inte mena att jag är medelpunkten i samtalet, men det var så uppenbart när mamma svarade, att det handlade om mig, eftersom jag satt brevid henne i soffan. Jag lovar, den dagen jag får nya lungor får ni veta det, det dagen jag trillar ner och dör får ni nog också veta det. Jag är faktiskt ganska säker på det. Däremellan behöver ni inte veta så mycket.

över och ut.

Rosa fluff.

Jo, det har varit lite dåligt fart på skrivandet. Jag vet. Men jag har ju bakat muffins för att kunna hitta ett jättebra recept till nästa vecka. Idag har jag bakat blåbärsmuffins. Fast att jag inte tycker om blåbär. Det är starkt gjort av mig tycker jag. Jag gjorde iofs några hallonmuffins också, så att jag skulle ha något gott att äta liksom. Snart ska jag smeta på lite blå smörkräm på le muffins och sen ska jag fota dom så att ni kan få se. För smaka får ni ju faktiskt inte göra. Jag kanske ska omvandla det här till en muffinblogg?

It's a blueberry world.

image572

Ich made some pöpkårn and tittade på a movie.

The end's not near, it's here.



Behöver jag ens berätta att jag bölar som en liten unge? Jag vill ha OC tillbaka! Buhu.

Vykort från ön.

Idag raukade det trilla ner ett jättefint vykort från min söta syster som för tillfället befinner sig på Gotland hos sin fagra boyfriend. Hon åkte rauka vägen dit och jag hade fått henne att lova att inte rauka ut för något. Hoppas att hon hade kommit ihåg att rauka benen. Nej, det här fungerar inte längre. Det var kul första gången, kanske lite roligt andra gången men nu är det liksom över. Ja, det var en rauk på vykortet.

The emotionell blog.

Jag har emotionella störningar. Och det här säger jag inte på det där skämtsamma sättet. Utan detta är en sanning. På riktigt. Inget skoj eller larv. Jag har issues med mig själv som jag verkligen inte kan lösa hur mycket jag än försöker. Det är det där med känslor och skit. Just det, skit, för det är ju bara vad det är. En enda sörja i mitt huvud där allt vill åt olika håll men ingen vill gå dit jag vill. Jag har allvarliga funderingar på att uppsöka någon som faktiskt är professionell på sånt här. Och det är inte bara för att det är så himla hippt att säga att man träffar en psykolog utan för att det kanske skulle kunna vara bra.(även om gårdagens avsnitt av nip/tuck gör mig en aning tveksam) På riktigt. Det här handlar inte om, det ska tilläggas, lungor eller eventuella transplantationer. För det är konktera saker som jag faktiskt förstår. Fakta som jag kan ta in och på en gång förstå. Det är inte så att jag blir deprimerad av det här, det är bara så himla irriterande. Som en surrande fluga när man ska sova. Eller en tickande klocka. This is serious stuff.

Kärlek für alle!

Do you know the Muffin man?

Trots att i princip allt var jobbigt idag; gå upp för trappen, hänga tvätt eller lyfta på Nils, så följde jag med min mor till CityG för att inhandla diverse "muffin stuff". Det är grejor jag ska ha när jag ska baka mina vinnande muffins nästnästa vecka. Det var oljor och smakessenser. Färger och smaksatta saker. Dekorationer och grundsaker. Jag ska segra! Det låter lite som att jag ska göra något annat, men jag lovar, det är muffins jag ska baka. Jag klurar fortfarande på vad jag ska använda för recept, men det löser sig nog så småningom. Muffins ftw!


Operation; Slim the pussy.

Nej, det handlar inte om det du först tänkte på. Det här handlar om mitt hjärtegryn, min lilla bebis och mannen i mitt liv. Nils. Såklart. Han har nu nått en aktningsvärd vikt på 7 kilogram (fast jag litar inte på köksvågen, han väger säkert mer än 7 kilo) och det är egntligen lite för mycket för att vara okej. Jag har väl försökt med; "Men det är bara päls" och "Han har bara kraftig benstomme!". Men till syvende och sist får man ju bara inse att han faktisk kanske inte är den smalaste i rummet.

Men allt det där kommer att ändra sig nu för jag har inhandlat bantarmat åt min katt! Det ska tilläggas att Nils inte är en liten katt med massor övervikt, han är en stor katt med lite övervikt. Storleksmässigt, utan övervikt kan man klassa honom som en Beagle med för korta ben. Fast lite rundare just nu. Men det ska ju ändra sig med den här nya maten tydligen. Och det är bäst att det fungerar för den var dyr.




Vet din plats, kvinna!

Holy christ, jag har ju glömt att det är Internationella Kvinnodagen just precis idag!

Krossa patriarkatet!

"...killing kids with a spoon fron China."

Jag har alltid sagt att jag inte vill ha några egna barn. Och det kommer inte att ändra sig. Men är det inte väldigt synd? Jag skulle säkert bli en helt fenomenal mamma! Jag menar, jag har ju så sunda och fina värderingar. Och eftersom jag skulle lightmobba min egen avkomma så skulle avkomman aldrig utsätta någon annan för mobbning. Jag skulle alltså uppfostra en liten ängel som bryr sig om alla. Fenomenal mamma, var det inte det jag sa? Jag skulle lära avkomman att man får vara sig själv hur man än är och att alla andra också får vara sig själva hur dom än är. Sålänge man inte är utlevande pedofil såklart. Jag skulle lära avkomman att ta betalt INNAN denne visar sig webcamen. Sen skulle jag hoppas på att avkomman skulle ärva mitt brillianta sinne för humor (självklart), min öppenhet gemntemot folk med tvivelaktiga livsval (miataklubb) och mitt klanderfria inredningssinne. (HAHA)

Kärlek till alla!

Info t. ev. framtida pv.

Jag hatar soppåsar. Jag vill helst slippa att ens så mycket som slänga saker i dem. Nu pratar vi såna där äckliga soppåsar som man har i köket. Oavsett om man köper speciella fancy eller kör på lokala butikens plastkassar. Soppåsar är äckliga. Jag tänker inte gå ut med soporna om det finns någon annan som kan göra det. Jag bygger berg tills det kan utmana Mount Everest. Begagnad mat är det bland det värsta som finns. Från samma sekund som jag bestämmer mig för att jag är mätt och lämnar tre bitar pommes så är det äcklig, begagnad mat. Kapris? Den ska snaras förvisas till soppåsen, och då helst av någon annan. (Just det momentet var extra svårt när jag bodde själv...) Måste skaffa en köksslav.

// Yours truly, Malutta Korvsnutt.

Oh, please take the pain away.

Helt seriöst nu. Vem är det egentligen som faktiskt, helt ärligt uppskattar Colin Nutleys filmer? Vem uppskattar Helena Bergström som ju faktiskt alltid spelar en "kvinna med jävla anamma". Blir man inte bara så evinnerligt trött på hela grejen? Hur många filmroller hade Bergström landat om hon inte delat säng med ovanstående filmmakare. Jag undrar så innerligt.

Härlisch.

http://www.youtube.com/v/Fb8S51M2GAc

Hercules and Love Affair - Blind


Funny mushroom.

Jag var såååå häär nära på att åka till tatueraren idag för att se om det möjligtvis fanns en tid för mig och mitt objekt men jag fegade ur och åkte till Ica och handlade glass istället. Jag har upptäckt ett litet problem;



Om vi lägger färgskillnaden åt sidan, vilken svamp är rätt? Jag kan ju inte tatuera in fel. Visst ska den vara grön med vita prickar? Och för att återgå till färgen, vilken grön ska man ha? Jag vet att det där egentligen är upp till mig att välja. Men ändå liksom. Vilka bekymmer. Men man vill ju inte gärna bestämma sig för en sak, få den tatuerad och sen upptäcka att "oj då, det blev visst lite fel". Sen har jag ett litet dilemma till, oma jag gillar hela den här grejen med tatueringar, ja, och om jag står ut med smärtan förstås så har jag storslagna planer på en liten Goomba, men den är ju inte pixlig. Kan man blanda? Eller vad fan, det är väl klart man kan, jag gör ju som jag vill. Vad är det för fel på mig idag? Nu ska jag göra tzatsiki.

Bubblor. (på skånska, tack)

Jag försöker verkligen. Jag letar så långt in jag kan komma. men det står helt still. Det finns inte en enda vettig tanke att skriva om. Det är sanslöst. Sanslöst meningslöst. Jag brukar alltid ha något som jag kan kladda ner några rader om, men det finns verkligen inget nu. Det är blankt. Det är som ett stilla vatten. Jag som älskar kolsyra. När jag dricker cola är det inte koffeinet jag vill åt. Det är kolsyran. men det är det givetvis ingen som tror. Jag skulle lika gärna kunna dricka Sprite. Koslyrat vatten är inte lika gott. Och jag vill gärna ha smak på mitt vatten, men jag vägrar köpa vatten som har transporterats när jag lika gärna kan ta ett glas från kranen. Och vill jag ha bubblor i det kan jag ju kolsyra det själv. SodaStream for the win liksom. Har ni druckit Fläderbubbel någon gång? För oh my god. Det är så fantastiskt gott. Nog för att vitt vin med fruktsoda står högt på min lista. Men flädersaft är det bästa jorden har att erbjuda. For real. Det är kärlek, gott folk.

//Yours truly, Malutta Korvsnutt.

Antony. <3

Det bara slog mig. Idag är en utmärkt dag för Antony and the Johnsons.

AAH! En talande muffin!

Idag är en såndär värdelös dag. Ni vet, jag gnäller och klagar på att jag inte kan göra något. Ni kan det här nu, eller hur? Vaknade imorse och kände att hela världen var emot mig. Jag skulle ju egentligen till sjukgymnasten men ringde in ett meddelande som nog lät mer deprimerat än vad som egentligen var tänkt. Jag har ju mina dåliga dagar, men dom går över. Det är inget att gnälla om egentligen. Jag lovade hursom att återkomma på fredag. Med muffins. Baka är terapi. Uuh, jag har beställt en muffinsbok! Eller ja, en bok med en massa cupcakes, men det är väl samma sak eeegentligen. Jag ska baka tills jag kräks. Och om jag har någon inspiration ska jag skriva ett inlägg om klasser. För det tycker jag är så himla roligt. På allvar alltså. Det är kul. Jag fattar inte hur folk är funtade som kan tro att vi inte har ett klassamhälle. Men det tar vi sen.

// Cupcakes and love.


Kakpoäng.

image566


Cupcake

Hardcoresound.

Jag skickade precis efter världens finaste högtalare. Dom kommer att matcha min nya klocka så bra att jag nästan vill kräkas. Jag har inte en aning om hurvida det är bra ljud eller sånt, det viktiga är ju att dom är snygga! Det är nog inte speciellt bra ljud i dom. Bara en känsla jag får. Riktiga hardcoreljudfaschister handlar väl bara på såna snobbiga butiker som typ Hi-Fi-klubben eller Lefflers eller nått? Ni vet, "bad sound kills good music".


You suck.

Jag är fortfarande obesegrad i TP.

Säkert! - Det kommer bara leda till något ont.



Godnatt.

IQ fiskmås.

På kylskåpet nere i köket sitter en lapp om att det ska vara strömavbrott här imorrn. STRÖMAVBROTT står det med stora bokstäver, så att ingen ska kunna missa. Mellan 10.00 och 13.00 kommer det vara mörkt och tyst i det Gullbergska huset. Jag tänkte först att jag kan ju titta på tv då, eftersom jag inte kommer kunna sitta vid datorn. Men just den idén föll ju ganska snabbt eftersom tv:n ju också behöver ström. Jag vet inte riktigt vad jag ska göra med min tid. Läsa ut den där kriminalromanen av Mons Kallentoft kanske. Fast att jag egentligen inte tycker om kriminalromaner. Men den här handlar ju om Linköping, då måste jag ju nästan läsa den. Det är lag på det.

Nu måste jag läsa Ronnie Sandahls krönika. På måndagar kommer det alltid en ny. Skönt att ha rutin på någonting jallafall.

En födelsedag senare.

En skål från Marimekko. En isglassform. En usb-koppvärmare. Sängkläder och pengar. En väska till mitt Wii. Jag känner mig redo för vuxenvärlden.
Tack för alla grattisar och tack Pewrski för att du ringde och sjöng så vackert.


Nu ska jag sova som ett litet barn.

// Yours truly, Malutta Korvsnutt.

Tack käre morbror för grattis-kommentar.

Melodife...äh, va fan.

Jag hade tänkt skriva något dräpande om kvällens deltävling men, vet ni? Jag orkar fan inte längre. Låtarna var skit och om inte Linda Bengtzing ger upp och slutar snart så kommer Sverige kasta ut henne ur landet. Jag menar, hur svårt ska det vara?! Hur många gåner till ska vi se henne gråta ut i Aftonbladet om att något pucko till kille har dumpat henne för en yppig blondin? (eller hur det nu var..) Jaja, skit samma.

Jag skulle ju inte skriva något egentligen, men jag har nått sånt skrivflow. Inte för att jag har några bra idéer, det här är ett sånt fingrarna-flyger-över-tanget-bordet-flow. Det går lätt att skriva men jag har inte direkt något att skriva om. Som synes. Om 6½ timme för 23 år sen föds jag. Kan kanske bli en spännande dag. Jag kanske ska sova? Synd att det inte är mitt i veckan, då hade jag kunnat avnjuta ett avsnitt av den underbara och totalt underskattade (HAHA) serien Xena - Krigarprinsessan. Eller tja, det kanske skulle vara slut nu ändå. Shit happens.


// Yours truly, Malutta Korvsnutt.

Respekt, god damnit.

Åååh, det är såå synd om alla tjejer som visar tuttarna för sprit. Det är synd om dom kan ni inte förstååå det? Offer! Offer är vad de är. Stackars små flickebarn. Snuskiga gubbar som tafsar och Bingo som bossar. Åh, det är så synd om dem. Jag gråter nästan en skvätt varje kväll, för deras skull. Att de tvingas till att dansa nakna och äta middagar med rika sheikar i Dubai. För det kan ju faktiskt inte vara så att tjejerna har valt att ge sig in i "glamourmodellbranchen" själva? Nej, så kan det väl ändå inte vara? Eller? Herregud, det lilla flickebarnet? Nej, du, jag tror minsann att hon är ett offer för utseendefixeringen, Bingo och den där Fröken Sverigetävlingen. Det tror jag absolut. Helt klart. Vem kan tro att dom faktiskt skulle välja stora tuttar och pengar på egent bevåg...?

Kan folk inte bara lyssna på dem när de säger att de inte är några offer? Tjejer är inte alltid offer så sluta göra dem till det. De tar egna beslut precis som alla andra. Sen om det råkar vara ett bra eller dåligt beslut är ju inte upp till dig att avgöra. Det är hennes liv och hennes val. Vad hon än väljer så förtjänar en människa respekt. Även om hon visar tuttarna för sprit. Faktiskt.