Computer says no.

Hej! Er service är färdig för utleverans.
Vänligen uthämta snarast.
Glöm inte inlämningskvittot.
Mvh PC City.


Yay! Ganska nära ett hallelujah moment, men ändå ganska långt ifrån. Men det har tagit 8 veckor, någon form av kompensation vill jag ha. 8 veckor ska det inte behöva ta. Jag har lidit sååå! Det där "vänligen uthämta snaras" borde kanske vara något för dem att ta efter, i stil med "vänligen laga snarast". Kunden har alltid rätt, har jag för mig.

I hate cake.

Igår tröståt jag en halv sats marängsmet. (vit marängsmet, sats, yeah, you do tha math. Ha-ha. Då har vi fått det ur systemet) I do that sometimes. Men jag orkade ju inte en hel så jag gjorde två små tårtbottnar. Två små rice krispiestårtbottnar. Yummie. Och idag gjorde jag tårta av allt. Ja, det var ju jallafall planen. Det blev en tårta, men den var helt oätlig. Jag gjorde krämen som ska vara mellan och i kylen hittade jag ett oöppnat paket med vispegrädde. Jättebra, eller hur? Jag luktade på grädden för att vara på den säkra sidan. Inget skumt med den. Så jag hade i lite vaniljsocker och vispade grädden. La ihop tårtan och tog första biten. Det smakade (ursäkta) hundrunk. DET GICK INTE ATT ÄTA! Grädden gick ut 24 augusti. Vilket pucko låter den stå kvar i kylen då? Jag grät. Allt mitt jobb helt förgäves. Jag hatar när det händer. Nu har jag sorg. Och inget att tröstäta. Förbannat.

Gud i himmelen, problem.

I've got some serious hair issues. I know. But, the thing is, I have no fucking idea what the hell to do with the shit on my head. Or the shit in my head. But that's another post. Anyways, jag har tydligen inhandlat hårfärg idag. Jag fick panik och och tog en ganska tam färg. Min frisör sa att det skulle bli bäst om jag la i en färg som slutade på ,3. Så jag köpte en färg som slutade på det.  Jag vet att ni tycker att det är jättekul att läsa om mina problem, erkänn. Äh, jag vet ju hur det hela kommer att sluta ändå. Jag trivs i svart och end of story liksom. Det är ju bara skit att det ska vara så svårt att variera sig när man en gång blivit svart. Jag kanske borde övegå till peruk. Då kan jag ju variera mig i oändlighet...

Nä. Jag ska sluta skriva om mitt hår. Eller kanske starta en helt annan blogg tillägnad mitt störta problem här i världen. Om jag någonsin skriver om mitt hår igen så säg till mig att sluta. Kapris?

Nu ska jag läsa min bok.

Kärlek!

Clean! Clean! Clean!

Jag har, till mitt eget förtret, upptäckt att jag har en ny hobby. Eller ja, jag vet inte om man kan kalla det hobby egentligen, en hobby är väl något man tycker om att göra? Men hursom, när jag inte har något att göra så städar jag. Jag upprepar; När jag inte något att göra så städar jag. Det är ju helt galet. Jag tycker inte om att städa! Vem kan på allvar tycka att det är helskojsigt att städa? (förutom tanterna i Rent Hus) Nu kanske det ändå inte blir så himlans superfint hemma hos mig. Rent ja, men det är fortfarande kaos. Eller jag vill nog kalla det organiserat kaos. För jag har ju ordning, det är bara det att ingen annan ser det.

Men anyway, jag städar när jag istället skulle kunna spela Mario eller Zelda. Först det här med att ha jeans på sig och nu det här. Vad är det för feeeel? Det är ju inte direkt så att jag vill lägga min friska tid på att städa, då finns det ju helt klart mycket roligare saker att göra. Som typ...spela tv-spel. Eller baka! Det var länge sen..


// Yours truly, Malutta Korvsnutt.

Practise random acts of going back to black.

Det står en låda svart hårfärg nere i köket. Herrejesus, det har aldrig kliat SÅ mycket i fingrarna som det gör nu. But at the same time, herrejesus vad jag skulle hata mig själv efteråt! Jag får inte. (inte nu iaf)

klapa snel kat.
(Smilla)

Bitterfitta.

Jag trodde att jag skulle ångra min text, den som är är nedanför. men jag läste igenom den idag och det känns faktiskt precis likadant. Jag kan stå för den. Iaf tills imorrn. Hoppas jag. Hursom, det ringde någon från Lund och för en minut tror jag att mitt hjärta stannade. Dom kan ju inte bara ringa sådär! Herregud, jag kan ju få en hjärtattack. Dom ska bara ringa om dom kan erbjuda mig lungor. Eller ja. Nej, damen i luren ringde för att berätta att någon hade sagt att jag ville träffa dom igen. Ehm, say what now? Skulle jag helt själv sagt att jag vill träffa folk som jag anser ha noll koll, igen. Skulle inte tro det va? Vem har sagt det liksom? Nu har jag ju iofs minne som en guldfisk, men jag är nästan 100% säker på att jag inte sagt så. Jag vill inte ha information, vill jag ha det frågar jag mamma. Eller en sjukgymnast som jag faktiskt är benägen att lita på. Jag har två såna.

Varför känner jag mig så himla anti allt? Jag är helt övertygad om att det beror på tårt-brist. Eller iaf kokoskakabrist. Måste baka! Fast först ska jag kanske betala lite räkningar, om jag har fått mina money vill säga. Mina ärligt tilldelade sjukpengar. Att gå hemma och inte kunna jobba eller plugga är ju hur kul som helst! Alla borde göra det. Verkligen.

Och den här lägger jag in bara för att jag älskar den. Och för att ingen musik har berört mig så som Antonys. Och för att kunna säga, ha! Jag var där.


Dö!

Jag vill bara säga att jag är så förbannat jävla pisstrött på den jävla superkassa låten Umbrella med Rihanna.
Hon kan inte sjunga.
Låten är apkass.
Och låtfan går en miljon gånger på radion vareviga dag.
Jag vill bara avlida.

Piljettpanik.

Huja. Jag fick precis lite smått panik över att jag inte hittade min biljett till Antony and The Johnsons. Men ni kan vara lugna folket, jag har hittat den! Jag hade lagt den på ett säkert ställe (yeah, right!). Nu flyttade jag den till ett annat säkert ställe. Lättare att hitta och så. Det är mindre än två veckor kvar nu, jag är absolut inte alls uppe i varv över det hela. Inte alls. Jag bara hyperventilerar för att det är kul.


Get out while you can.

Nöff.