en blogg om inget.

Idag var pappa och jag borta vid den lilla plaskdammen som finns brevid Ronald McDonaldhuset (där barnen får bo, hmpf). I den lilla plaskdammen simmade tio små, jättesöta ällingar. Jag ville klappa. Det gick ju givetvis inte men ändå. Man kan ju önska. Tyvärr sitter det typ en miljon korpar och skator och alla möjliga fula fåglar i träden runtomkring som bara väntar på att få sig en McAnd till lunch. Pappa och jag ska tillbaka dit imorrn för att räkna och se hur många som är kvar. Stackars bebisänderna. Jag ska ta med mig kameran då också. Fast jag kan ju inte plaska ut i vattnet och leka naturfotograf förstås. Man vill ju inte bli våt om fötterna. Dessutom finns där fiskar i dammen och en är en såndär superstor karp. Ser ut som en hel lax liksom. Livsfarligt. "Fotograferande mupp angripen av jätteguldfisk"

Nåja. jag ska väl sova snart. Man blir väckt klockan sex på det här stället. Det är fan som armén. Tror jag. Men det är väl okej antar jag. Då hinner jag sätta på emla (bedövning) så att dom kan ta sina dagliga prover. Yay...

Nattmusik: Ani DiFranco - You had time; Ane Brun - True colors; Anna Ternheim - Shoreline; Jeff Buckley - Hallelujah; Janis Joplin - Leving on an jetplane; Keane - With or without you.

Efterfrågas; Those Dancing Days.

Idag skiner solen. Massor. Det ska bli upp till 25 grader. Wounderbar! Ja, om det nu vore så att jag skulle kunna sitta ute och dega hela tiden. Men jag vet inte om jag får gå ner själv. Måste undersöka saken. För isf ska jag köpa en glass och sätta mig i solen. Fast jag ska ju helst inte vara där det är mycket folk så att gå in på Pressbyrån runt lunch kanske är en dålig idé. Äsch, det löser sig säkert.

Den första maj sjunger Lunds Studentsångare in våren. Jag får se det hela på tv, för det kommer vara så mycket folk där. Men det är lungt, jag har redan varit där nere och tittat på Magnolierna. Vad heter det i plural? Magnoliosar? Magnolisar? Nåja, jag har redan varit där. Ska kanske tömma kameran på kort så att ni får se. Senare. Borde se en film för att fördriva lite tid. Ja.

Nu är det fyra timmar sen mamma gick. Mina fingrar skakar när jag skriver detta för jag gråter som ett barn. Jag är 24 och vill bara ha min mamma. Hur kan man känna sig så ensam trots att det är fullt med folk omkring? Vem ska ta hand om mig? Jag bävar inför natten och den jävla sprutan som jag måste ta varje kväll. Jag hatar sprutor. Men mamma gör allt bra.

Imorrn kommer pappa och jag hoppas att det kommer att kännas så mycket bättre. Men det är ju så långt kvar. En hel natt och en hel dag. Och på söndag kommer jag få gå igenom samma sak igen. När pappa ska åka hem.

Jag saknar att prata med min sjukgymnast. Jag borde ringa men kan inte drifta mig till att lyfta luren. Hon var där när dom ringde här ifrån Lund, det kändes bra. Eller, jag var hos sjukgymnasten när dom ringde. Man kan inte föreställa sig hur det känns när dom ringer och berättar en sån sak. "Sara, vi tror att vi har ett par lungor till dig".

Fan vad mycket jag vill åka hem.
(Ursäkta alla deprimerande inlägg. Men jag är nere.)

Jag har så tråkigt. Jag vill åka hem. Jag vill sova i min egen säng och klappa på Nils. På tisdag ska mamma åka hem men jag vill inte vara ensam, inte ens en dag. Jag är 24 år. På onsdag kommer pappa ner, tack och lov. Men jag vill verkligen åka hem. Jag får ingen ro här, jag blir nervös. Kan inte sova och vet knappt vilken dag det är. Fast idag vet jag att det är söndag och att det är nip/tuck. Jag vill hem.

Nilsabstinens. Puff. Korvis. Puffen. Limpan. Gris-Ola. Nilskatten. Tjockis.
Knubbkatten. Plutten. Fin-Nils. Rullen. Syltan. Korvkatten. Puffrick. Rultan.

-Ni kanske undrar var jag har varit, sade hon pillemariskt. Jo, det hoppas jag ju innerligt att ni har gjort, alla mina typ 40 läsare. (ja, jag saltade siffran) Nåväl, jag är i Lund. Jag har nya lungor och jag lever. För tre dagar sen hade jag seriösa funderingar kring änmet: "Om jag hade vetat att det skulle kännas så här efteråt hade jag struntat i det". Idag kan jag inte se varför jag tänkte så. Det är konsigt vad man kan ändra inställning så fort. Anyways, jag ska sätta på en film och slappa lite innan sjukgymnasten kommer, det kommer kännas konsigt att inte behöva springa lika ofta till sjukgymnasten och sånt. Vad ska jag då göra om dagarna liksom..? Jobba? Jag? Bwahaha!

// Yours truly, Malutta Korvsntt

Jag fucking hatar fucking jävla kedjebrev. Nej, POLISEN skulle inte gå ut och varna för ett jävla datavirus. Och dom skulle defenitivt inte använda så många satans utropstecken som det var i mejlet. Hur naiva får folk bli? Jag har fått samma jävla mejl tre gånger. Jag ska fan sluta använda internet. Jag ska bli eremit på heltid. Fuck yeah.

Vet ni? Det är massor sol ute och jag sitter inne och dricker cola som en annan wow-spelare. Jag borde verkligen ge mig ut med Camerån och fota pappa när han grejar i trädgården. ja, det borde jag verkligen. Det är ju fan skam att inte vara ute idag! Mot solen! (och fräknar) Jag ska bara dricka upp colan.. Och förresten så kan man inte sitta här för nu är det P3 Star på radion och det är så fruktansvärt tråkigt. Dom har ALLTID blommor & bin-special för alla stackare som inte klarade sig på Kropp & Knopp i Kamratposten. Vad är det för fel på ungdomar som tror att man är onormal om den pekar till höger eller om du drömde om en tjej en gång fast att du är kär i din pojkvän typ jättemycket liksom. Jag är så gammal.

Ut i solen!

Hallå P3 handlade om wallraffande idag. det är lite kul, folk tycker absolut att journalister ska få wallraffa för att få fram sanningar och avslöja missförhållanden. (P1-programmet Kaliber hade wallraffat hos SD och "avslöjat" att de hyser rasistiska åsikter) Men när staten vill gå in och wallraffa hos vanligt folk då blir det minsann liv i luckan och alla ska ha en integritet lika tjock som elefanthud. DÅ är det helt plötsligt inte så himla okej längre. Men som man säger; Moral är bra och dubbelmoral är dubbelt så bra. Yeah right.