[...]

Om du tar hand om mig och låter mig leva vid din sida ska jag klia ditt hjärta bakom örat och slicka det rent från sorg.

- Se upp här kommer gud, och hon är en katt.


Slemmis <3



Katten.

Nilsabstinens. Puff. Korvis. Puffen. Limpan. Gris-Ola. Nilskatten. Tjockis.
Knubbkatten. Plutten. Fin-Nils. Rullen. Syltan. Korvkatten. Puffrick. Rultan.

Vår.

Bosses Glassbar har öppnat.
Nu ÄR det vår.

(runt)



oh my god
again.


(runt)



oh my god
again.


Kunglig glans.

Jag tycker om min mormor. Hon är ganska rolig. Hon har en hund som heter Klara och tre katter, Hasse, Kajsa och Stina. Ja, vi säger att Hasse är hennes katt nu, för han kommer ändå aldrig vilja flytta därifrån. Han är lantkatt nu. Men anyways, idag slogs världen med häpnad när kronprinsessan Victorias förlovning trillade ner. Mormor sitter i skrivandets stund klistrad framför tv:n här och tittar på extrasändningen på SVT2. Vad är det med pensionärer och kungafamiljen? Hon sitter och kommenterar och mumlar för sig själv. Hon har säkert en hel drös med åsikter som jag med all säkerhet kommer att få ta del av när vi åker in mot stan. Ibland räcker det med att ställa den förlösande frågan. Ibland pratar hon på ändå. Det är så kul. Hoppas att man kan köpa hela kungabröloppet på DVD sen, för det skulle ju vara en alldeles förträffligt bra julklapp eller födelsedagspresent något år.

Kärlek.

Igår hoppade Nils upp i mitt knä, trampade lite sådär som katter gör
och la sig sen ner och spann som en nyservad motor.
Jag grät av lycka.

jagälskarminkatt. <3

Fru Kost.

Jag måste berätta om min frukost! jag fick världens bästa frukost idag! Och det var inte ens någon hotellfrukost. Utan en frukost tillredd av kääärlek. Förstås. Jag fick ägg och bacon, rostad macka med apelsinmarmelad (utan tillsatser!), tranbärsjuice, te med honung.. Fil med kårnfläjks vad framplockat också, men det orkade jag inte. Sånhär frukost borde jag få varje morgon! Fast med tanke på klockslaget så var det här kanske mer brunch...

Jag har världens bästa mamma.

FANTASTISKSUPERLYCKAHURRA.



19 mars 2009
Cirkus, Stockholm


Lycka!

Bio-Lasse.

Lars Winnerbäck gör mig alltid så sentimental och varje gång jag tar mig tid att göra något Lars-relaterat så undrar jag varför jag inte lyssnar med på hans musik. Till syvende och sist handlar det nog om att jag är en periodare när det kommer till musik. Ibland törstar jag efter Lars Winnerbäck och ibland kan jag sakna David Guetta. Jag har aldrig varit en textmänniska och jag kommer nog aldrig att bli det heller. Hallå, det är jag, tjejen som tycker att 50 Cent's Candy Shop är bra. Det är första och främst musiken, ljuden som fångar min uppmärksamhet. Och i fallet Antony and the Johnsons så är det Antony Hegartys fantastiska röst. Och i nyfunna Detektivbyrån är det alla blip-blop-ljud som får mig att må bra. Blip-blop är bra skit just nu. Yeah.

Men anyways, Lars Winnerbäck och solen i ögonen. Jag ville sjunga med i hela filmen och det var jag nog inte ensam om där i salongen. Det är likadant när jag lyssnar på liveskivor. Jag vill hoppa, jubla och klappa händerna. Men det skulle kanske se ganska kul ut om man satt någonstans för sig själv och jublade.. Jag fick med mig en filmaffisch också. Snajdigt, ska bara köpa sånadär svarta saker att sätta på kanterna och hitta ett tomt utrymme på min vägg.


Puffert.



aaw. Kärlek!

Nilskatt.


Idag känns som en typisk Nilsdag. Slapp och lite luddig, men helt okej. Han är så söt.

Hej då, antar jag.

Här skulle jag vilja lägga in en passande låt. Men mitt huvud är tomt, så jag lämnar det vid det här.

It haz arrived!

Iiiih! Den är här nu! Min hamburgertelefon! Och den fungerar! I'm so happy! Och den är så fin att jag nästan vill gråta. Sen har jag ju visserligen inget telefonuttag på mitt rum, men jag vill ändå inte ha någon telefon på mitt rum. Och vem behöver prata i telefon när man kan titta på en fin hamburgare? Skåda!



Gosh, den ser SÅ snygg ut där på min hylla.

Selma

Idag har Selma varit ute helt själv. Hon såg lika lycklig ut so en mjölkko på betessläppet. Hon hoppade omkring minst lika mycket jallafall. Visste inte riktigt om hon skulle jaga fåglarna eller gömma sig för dem. Hon valde något sorts mellanting och klättrade upp i vårt enda fruktträd, ett fult, snett plommonträd. Där satt hon ett tag, allra längst upp, på de tunnaste grenarna. Smart ass-katt. Nu sitter hon vid dörren och piper hur gulligt som helst. Men jag vet inte om jag ska släppa ut henne för det ösregnar ute. Men å andra sidan, hon lär ju upptäcka det där med väderomslag förr eller senare. Så varför inte förr... Dessutom kan det vara kul att se henne jaga vattendroppar.


Katt i Skyn, Hitta Katten och aha, peek a boo!

Vitsa till det.

Jag älskar ordvitsar. Det är det roligaste som finns. Nu kan man ha en ordvits på fötterna. Är det inte kärlek så säg!?


Freudian slippers!
Är det inte det bästa som uppfunnits sedan ordvitsen själv så vet jag inte. Skulle man snubbla med de här så är det ju verkligen en freudian slip. På riktigt. Fast ändå inte. Underbart! Kärlek! Jag måste köpa. Nu.

omg! I can't believe you just did that!

I'm lost på något sätt. Jag känner att jag har förlorat något men jag vet inte helt säkert. Eller så vill jag inte bara lyssna på mig själv.  I guess, what goes around, comes around. Bara självaste fan att man ska behöva lära sig det såhär. Jag vill skrika men jag är tyst. Det är så härligt lungt när man är ensam. Jag har upptäckt att smärta döljer annan smärta. På gott och ont antar jag. Men det känns som om det kvittar.

wtf.

Jag hade precis vant mig vid ordet. Jag har lite issues om saker och ting. Ordet passar inte min image liksom. Det känns obekvämt och konstigt även om jag kan förhålla mig till det. Det känns inte applicerbart på mig, även om jag skulle kalla mig själv det för att underlätta för andra. Det är så svårt att beskriva. Det kanske är samma sak med någon som sitter i rullstol och inte vill kalla sig själv handikappad. Kanske en dålig liknelse och kanske inte alls samma sak vid närmare eftertanke.. Jag kan inte förklara. Och jag kräver ju inte att någon ska förstå, och nu känns det ju ändå som att det inte spelar någon roll.
---
Inatt bodde det en gigantisk spindel under min säng och jag drömde konstiga drömmar. Jag har druckit cola och ätit wienerbröd till frukost. Snart kommer mormor och jag ska till sjukgymnasten. Sen ska vi åka till Ikano och jag ska gå in och få skivorna till boxen. Yay. Kanske äta en bit mat också när vi ändå är där. Helgen spenderar jag med min far. Drar alla pappor dålig ordvitsar?

Gnome.



aaw. Det finns en liten kollektion! Så fint! :'D

Men en dag försvinner jag ur dina ögon, som en svår och jobbig grej.

En vecka kanske inte är något. Men det är tyst och tomt och jag undrar. Jag undrar vad det är som får dig att inte svara. För det är väl inte så man gör? Bara slutar att svara. Gjorde jag så och är det här en hämnd? Jag undviker min telefon för jag vill inte se att den ligger där helt tom. Jag funderar på om jag ska ringa men jag vet inte om jag vill. Eller jo, jag vet att jag vill, men du vet att jag inte kommer att ringa. Varken du eller jag är telefonpersoner. Jag kanske svävar iväg och gör en höna av en fjäder, men det känns bara så himla konstigt. Jag saknar dig.

Tidigare inlägg