Wowligt! (<--- notera östgötskan.)
Den här har jag snott från Kajsa, som snott den från Lollo. Ett bloggkretslopp ^^
hur är du? Jobbig
hur ser du ut? Liten, kort, mörkhårig
vilken klädstil har du? Det jag har råd med.
vilken tidning läser du? DN, Corren och diverse tönttidningar
ditt mest använda uttryck? "Men", "Herregyyd"
och ditt mest oanvända? Uschalingen?
vilken är din största framgång? Jag har inte haft några, tråkigt nog.
ditt största misslyckande? Gymnasiet, gaah.
viktigaste egenskap hos en människa? Humor!
sämsta egenskap? trångsynthet
vad gör en fest lyckad? Roligt folk och bra musik
vad vill du bli? Rik, lyxhustru eller ridinstruktör
hur ska din drömprins vara? Prinsar hör hemma i sagor
vem är dina idoler? Anders&Måns, Hasse&Tage.
vad är din dröm? Att bli frisk? Nej, att jag föddes frisk.
hur mycket väger du? För lite.
hur lång är du? 160 kanske..
kan du tänka dig att ta din bästa väns ex? Om han är snygg, lätt! And if she's over him.
är otrohet okej? Man får se till omständigheterna. Men oftast, nej.
vilken är den bästa komplimangen du kan få? Eh, skönhet sitter ju i betrakaterns ögon. Hur ska jag veta?
vilken är din favoritsysselsättning? Skriva meningslösa saker eller fylla i sånahär listor.
vad har du just nu i din bokhylla? Böcker.
vad gör dig lycklig? Min katt och godis.
vad gör dig arg? När människor inte kan leverera argument på ett bra sätt.
vilken blomma är vackrast? Hibiscus
hur ser en lyckad dejt ut? Det handlar inte vad man gör, utan med vem man gör det...
hur är du? Jobbig
hur ser du ut? Liten, kort, mörkhårig
vilken klädstil har du? Det jag har råd med.
vilken tidning läser du? DN, Corren och diverse tönttidningar
ditt mest använda uttryck? "Men", "Herregyyd"
och ditt mest oanvända? Uschalingen?
vilken är din största framgång? Jag har inte haft några, tråkigt nog.
ditt största misslyckande? Gymnasiet, gaah.
viktigaste egenskap hos en människa? Humor!
sämsta egenskap? trångsynthet
vad gör en fest lyckad? Roligt folk och bra musik
vad vill du bli? Rik, lyxhustru eller ridinstruktör
hur ska din drömprins vara? Prinsar hör hemma i sagor
vem är dina idoler? Anders&Måns, Hasse&Tage.
vad är din dröm? Att bli frisk? Nej, att jag föddes frisk.
hur mycket väger du? För lite.
hur lång är du? 160 kanske..
kan du tänka dig att ta din bästa väns ex? Om han är snygg, lätt! And if she's over him.
är otrohet okej? Man får se till omständigheterna. Men oftast, nej.
vilken är den bästa komplimangen du kan få? Eh, skönhet sitter ju i betrakaterns ögon. Hur ska jag veta?
vilken är din favoritsysselsättning? Skriva meningslösa saker eller fylla i sånahär listor.
vad har du just nu i din bokhylla? Böcker.
vad gör dig lycklig? Min katt och godis.
vad gör dig arg? När människor inte kan leverera argument på ett bra sätt.
vilken blomma är vackrast? Hibiscus
hur ser en lyckad dejt ut? Det handlar inte vad man gör, utan med vem man gör det...
Horoskop.
Jag är en sucker för horoskop. Jag vet inte varför, men det är liksom trevligt. Jag läser horoskop så fort jag kan komma övr något. Så god bless internet liksom! Det bästa är att man kan läsa så många och att det alltid när några som är skrämmande bra. Som faktiskt stämmer. Sen vill man ju så gärna tro på allt bra som står i de där horoskopen.
Det här är denna veckas horoskop, om du är fisk vill säga.
"Den här veckan känns ganska rörig när det gäller dina romantiska handlingar.
Ägna dig mera åt dina egna behov och önskningar, det ger dig bästa lyckan.
Ditt arbete känns komma att bli mera rörligt och det tycker du inte är så dumt.
Du kan få ett bud på en kapitalvara eller något antikt som du äger,
det känns som ett generöst bud. Men spelvinst känns du inte få nu."
Som sagt.
http://www.msn.se/noje/horoskop/
Men äsch. Jag hade liksom inget annat att skriva. Jag borde lära mig att skriva meningfulla saker istället.
Det här är denna veckas horoskop, om du är fisk vill säga.
"Den här veckan känns ganska rörig när det gäller dina romantiska handlingar.
Ägna dig mera åt dina egna behov och önskningar, det ger dig bästa lyckan.
Ditt arbete känns komma att bli mera rörligt och det tycker du inte är så dumt.
Du kan få ett bud på en kapitalvara eller något antikt som du äger,
det känns som ett generöst bud. Men spelvinst känns du inte få nu."
Som sagt.
http://www.msn.se/noje/horoskop/
Men äsch. Jag hade liksom inget annat att skriva. Jag borde lära mig att skriva meningfulla saker istället.
Kontaktannons
Jag tycker att det är jättekul att läsa kontakannonser. Folk skriver så roligt. Sen kan man alltid sitta och fundera på hur mycket som egentligen stämmer i verkligheten. Sure, det finns säkert de som är superseriösa. Egentligen ser jag ingen anledning till att vara oseriös överhuvudtaget. Även om man skickar in en annons på skoj, så är man ju ändå nyfiken på vad man får för svar.
Sen får man ju alltid ta det folk skriver med en nypa salt...
"Ser bra ut (enligt andra)" - Förmodligen ingen fager person eller en person med alldeles för mycket självförtroende.
"en aktiv och sportig tjej" - Du får inte vara fet.
"generös" - Var beredd på att bjuda. Alltid./ Du bör vara rik
"söker asiatisk kvinna" - Liksom, what?
"Har humor" - Jomenvisst!
"kärleken gör en blind"- Samma sak igen. Han/hon är säkert ful.
"mycket visdom i bagaget" - En gammal person
Det är kul att dra alla över en kam. Och varför är det så många killar som söker en utländsk/asiatisk/afrikansk kvinna. Visst alla gillar väl olika saker, men ändå. Det är liksom inga kvinnor som söker utländska män... Däremot utländska kvinnor som söker svenska män. Fribiljett till sverige? Vem vet.. Jaja, det är iallafall kul att läsa. Lyssna på det här:
"Kille, 24 år, med skit under naglarna
som varken är snus-eller alkoholfri
söker söt kanonpinga för mer eller
mindre seriöst förhållande."
"Kvinnlig hip konstnär söker hip man"
"Estetisk tjej, impulsiv, utåtriktad,
envis fotograf söker självständig
rockgrabb tillsvidare. Barn är ett hinder.
Utseende är betydande. Konsert framför promenad."
Just det där "tillsvidare" tycker jag är roligt. Haha liksom.
Nu tror jag att jag har läst alla annonser. Hoppas att de som söker, finner.
Klart slut.
Sen får man ju alltid ta det folk skriver med en nypa salt...
"Ser bra ut (enligt andra)" - Förmodligen ingen fager person eller en person med alldeles för mycket självförtroende.
"en aktiv och sportig tjej" - Du får inte vara fet.
"generös" - Var beredd på att bjuda. Alltid./ Du bör vara rik
"söker asiatisk kvinna" - Liksom, what?
"Har humor" - Jomenvisst!
"kärleken gör en blind"- Samma sak igen. Han/hon är säkert ful.
"mycket visdom i bagaget" - En gammal person
Det är kul att dra alla över en kam. Och varför är det så många killar som söker en utländsk/asiatisk/afrikansk kvinna. Visst alla gillar väl olika saker, men ändå. Det är liksom inga kvinnor som söker utländska män... Däremot utländska kvinnor som söker svenska män. Fribiljett till sverige? Vem vet.. Jaja, det är iallafall kul att läsa. Lyssna på det här:
"Kille, 24 år, med skit under naglarna
som varken är snus-eller alkoholfri
söker söt kanonpinga för mer eller
mindre seriöst förhållande."
"Kvinnlig hip konstnär söker hip man"
"Estetisk tjej, impulsiv, utåtriktad,
envis fotograf söker självständig
rockgrabb tillsvidare. Barn är ett hinder.
Utseende är betydande. Konsert framför promenad."
Just det där "tillsvidare" tycker jag är roligt. Haha liksom.
Nu tror jag att jag har läst alla annonser. Hoppas att de som söker, finner.
Klart slut.
Tandläkarskräck.
Jag har tänkt på en sak. Vilka är de där tandläkarna som rekommenderar diverse tandkrämer som man kan se reklam om på tv? Jag har aldrig blivit rekommenderad en viss tandkräm. När jag frågade min tandläkare vad man kunde göra mot ilningar i tänderna så sa hon inte så mkt alls. (det där lät som en replik ur en sån reklam, men jag har faktiskt frågat, haha) Hon sa typ att flour var bra för tänderna. Men det visste jag ju. Jag har ju flourtabletter (med smultronsmak!)
Men men, jag får väl leva med mitt stora handikapp. >_<
De säger ju det i en reklam "Iningar i tänderna är vääldigt handikappande"
Ursäkta men jag tycker att det är ett hån mot dem som verkligen är handikappade. Det känns som om jag har sagt det förr...Hm.
Jag tycker inte om att gå till tandläkaren. Jag brukar boka om den tid jag fått, tre fyra gånger innan jag faktiskt kommer iväg. Sen när jag väl är där är det egentligen inte så himla farligt. Om jag nu inte skulle ha några hål. Då dör jag för det mesta. Jag har iofs bara lagat två gånger. Men det gör det inte trevligare för det. Bläh! Första gången fick inte bedövningen verka ordentligt, tror jag. Eller så funkade den bara inte. Det gjorde ooont! Men jag säger liksom inget. Jag bara önskar mig femton mil bort. Typ. Ja, jag andas iofs inte och det gör ju det hela lite jobbigt. Sen det där med att ta bedövning. För det första har jag sprutskräck, det sitter i sedan jag var liten. Traumatiska upplevelser på sjukhus och sånt. Jag börjar visserligen komma över det, men jag blir fortfarande helt kallsvettig så fort jag ska ta en spruta. För det andra, så ska spruthelvetet tas i munnen. I munnen! Det säger ju allt. Jag är helt redo att dö.
Jag avskyr sprutor!
Jag ska aldrig mer ha några hål i tänderna. Det har jag bestämt. Jag får skaffa löständer, eller typ.
Klart slut.
Men men, jag får väl leva med mitt stora handikapp. >_<
De säger ju det i en reklam "Iningar i tänderna är vääldigt handikappande"
Ursäkta men jag tycker att det är ett hån mot dem som verkligen är handikappade. Det känns som om jag har sagt det förr...Hm.
Jag tycker inte om att gå till tandläkaren. Jag brukar boka om den tid jag fått, tre fyra gånger innan jag faktiskt kommer iväg. Sen när jag väl är där är det egentligen inte så himla farligt. Om jag nu inte skulle ha några hål. Då dör jag för det mesta. Jag har iofs bara lagat två gånger. Men det gör det inte trevligare för det. Bläh! Första gången fick inte bedövningen verka ordentligt, tror jag. Eller så funkade den bara inte. Det gjorde ooont! Men jag säger liksom inget. Jag bara önskar mig femton mil bort. Typ. Ja, jag andas iofs inte och det gör ju det hela lite jobbigt. Sen det där med att ta bedövning. För det första har jag sprutskräck, det sitter i sedan jag var liten. Traumatiska upplevelser på sjukhus och sånt. Jag börjar visserligen komma över det, men jag blir fortfarande helt kallsvettig så fort jag ska ta en spruta. För det andra, så ska spruthelvetet tas i munnen. I munnen! Det säger ju allt. Jag är helt redo att dö.
Jag avskyr sprutor!
Jag ska aldrig mer ha några hål i tänderna. Det har jag bestämt. Jag får skaffa löständer, eller typ.
Klart slut.
Gräs
Jag tycker att våt asfalt är vackert.
Jag tycker om gröna träd mot en mörk himmel.
Jag tycker om gröna träd mot en mörk himmel.
Queer.
"Queer/Queerteori
Kan dels vara en syn på samhället där (könsliga och sexuella) normer ifrågasätts och dels en identitet där personen försöker eftersträva att inga normer ska vara hindrande för deras liv. Detta är en syn på samhället och/eller ett sätt att leva."
Ska man komma ut om man är queer? Är det samma sak som att komma ut om man är homosexuell?
För i så fall kommer jag ut som queer nu.
Hej, jag heter Sara och jag är queer.
Jag vill förtydliga lite. Det jag ifrågasättern är den här familj-cirkusen. Alla förväntas gifta sig, skaffa barn, hund, villa och volvo. Typ. Folk tiittar snett på en om man inte är gift och har iaf ett barn på g när man 30+. Jag vill leva, inte sitta hemma med en krävande unge. (som dessutom luktar illa) Jag säger inte att man inte lever om an skaffar barn. Alla har ju sitt sätt att leva liksom. Men jag vill inte det. Jag vill inte gifta mig och slå mig ner någonstan liksom. Jag vill hellre bo på olika platser. Typ Gran Canaria. (ha-ha)
Jag vill inte ifrågasätta hur du lever ditt liv, jag vill bara att folk inte ska förvänta sig att jag ska göra likadant. Typ.
Det känns som om jag har tappat tråden just nu. Jag får väl återkomma senare.
over and out.
Kan dels vara en syn på samhället där (könsliga och sexuella) normer ifrågasätts och dels en identitet där personen försöker eftersträva att inga normer ska vara hindrande för deras liv. Detta är en syn på samhället och/eller ett sätt att leva."
Ska man komma ut om man är queer? Är det samma sak som att komma ut om man är homosexuell?
För i så fall kommer jag ut som queer nu.
Hej, jag heter Sara och jag är queer.
Jag vill förtydliga lite. Det jag ifrågasättern är den här familj-cirkusen. Alla förväntas gifta sig, skaffa barn, hund, villa och volvo. Typ. Folk tiittar snett på en om man inte är gift och har iaf ett barn på g när man 30+. Jag vill leva, inte sitta hemma med en krävande unge. (som dessutom luktar illa) Jag säger inte att man inte lever om an skaffar barn. Alla har ju sitt sätt att leva liksom. Men jag vill inte det. Jag vill inte gifta mig och slå mig ner någonstan liksom. Jag vill hellre bo på olika platser. Typ Gran Canaria. (ha-ha)
Jag vill inte ifrågasätta hur du lever ditt liv, jag vill bara att folk inte ska förvänta sig att jag ska göra likadant. Typ.
Det känns som om jag har tappat tråden just nu. Jag får väl återkomma senare.
over and out.
Föräldrar.
Jag har ett erkännade. Typ. Eller ja, något i den stilen iallafall. Liksom, alla (jag vet, man ska inte dra alla över en kam, men det låter bättre^^) verkar ha massor att klaga på hos sina föräldrar. De har värsta bekymmren. Jag har aldrig haft det. Aldrig några stränga regler, intrigskapande frågor, grävande bland mina bekanta och bla bla. Jag har liksom aldrig fått höra "Du måste vara hemma innan tolv".
Och det stör mig. Hur ska man kunna göra revolt om man inte har några regler att revoltera emot? Vet ni hur svårt det är?
Jag har iofs aldrig vart den som springer ute om nätterna och super mig redlöst full. Som 14-åring. Jag kanske skulle ha provat det? Men ändå, det hade inte varit jag.
Det få (två) gångerna jag inte har kommit hem efter en fest har mamma iofs undrat var jag är. Men hon blir ju aldrig arg! Vad ska jag göra för att reta upp henne liksom?
Jag vet att det finns en sak. Och det är det faktum att jag inte gillar Honom. Jag har gett honom chanser, men jag kan bara inte acceptera honom. Eller, jag kan acceptera honom, men jag kommer aldrig att repektera honom. Och jag kommer aldrig att se honom som en "plastpappa". Det får mig att spy. Jag hatar när folk utgår från att jag ser honom som min plastpappa. Eller ännu värre, att de ser honom som min pappa. Ser jag ut som honom kanske?!
Det värsta hittils var när vi stannade i Jönköping för att lämna sommardäck åt hans syster. (Mamma och jag var på väg till Lund) Hans syster hade köpt något åt sin mamma och kläcker ur sig "Det här kan du ju lämna till låtsasfarmor"
Ursäkta? Jag har en farmor och det räcker gott och väl. (jag sa faktiskt det där högt...) Hon tittade på mig men sa inget mer.
Men nu var det ju kanske inte det jag skulle skriva om. Jag var inne på jobbiga päron. Visst har det funnits stunder då jag tyckt att mina föräldrar har varit jobbiga. Men det är ju bara små i-landproblem liksom. Vad har jag gjort för att förtjäna såna tama föräldrar? :P Inte ens när jag ville flytta var det några protester. Snacka om att känna sig omtyckt! Woho...
Jag får väl flytta till Kina för att se om de säger något...Eller iaf till Lund.
Jag har liksom aldrig haft några förväntningar på mig. Jag har fått göra som jag vill. Och då kan man ju undra varför i hela fridens namn jag sitter här och klagar! Men jag är en sån som kan behöva ha lite förväntningar på mig för att komma någonstans. Jag behöver en spark åt rätt håll liksom...
Det har aldrig varit någon som klagat på mitt val av skola. Om de ändå hade gjort det! Då kanske jag hade reflekterat lite.
Men vad vet jag, de kanske inte har vågat ha några förväntningar på mig. De visste ju trots allt inte hur länge jag skulle leva...
Klart slut.
Och det stör mig. Hur ska man kunna göra revolt om man inte har några regler att revoltera emot? Vet ni hur svårt det är?
Jag har iofs aldrig vart den som springer ute om nätterna och super mig redlöst full. Som 14-åring. Jag kanske skulle ha provat det? Men ändå, det hade inte varit jag.
Det få (två) gångerna jag inte har kommit hem efter en fest har mamma iofs undrat var jag är. Men hon blir ju aldrig arg! Vad ska jag göra för att reta upp henne liksom?
Jag vet att det finns en sak. Och det är det faktum att jag inte gillar Honom. Jag har gett honom chanser, men jag kan bara inte acceptera honom. Eller, jag kan acceptera honom, men jag kommer aldrig att repektera honom. Och jag kommer aldrig att se honom som en "plastpappa". Det får mig att spy. Jag hatar när folk utgår från att jag ser honom som min plastpappa. Eller ännu värre, att de ser honom som min pappa. Ser jag ut som honom kanske?!
Det värsta hittils var när vi stannade i Jönköping för att lämna sommardäck åt hans syster. (Mamma och jag var på väg till Lund) Hans syster hade köpt något åt sin mamma och kläcker ur sig "Det här kan du ju lämna till låtsasfarmor"
Ursäkta? Jag har en farmor och det räcker gott och väl. (jag sa faktiskt det där högt...) Hon tittade på mig men sa inget mer.
Men nu var det ju kanske inte det jag skulle skriva om. Jag var inne på jobbiga päron. Visst har det funnits stunder då jag tyckt att mina föräldrar har varit jobbiga. Men det är ju bara små i-landproblem liksom. Vad har jag gjort för att förtjäna såna tama föräldrar? :P Inte ens när jag ville flytta var det några protester. Snacka om att känna sig omtyckt! Woho...
Jag får väl flytta till Kina för att se om de säger något...Eller iaf till Lund.
Jag har liksom aldrig haft några förväntningar på mig. Jag har fått göra som jag vill. Och då kan man ju undra varför i hela fridens namn jag sitter här och klagar! Men jag är en sån som kan behöva ha lite förväntningar på mig för att komma någonstans. Jag behöver en spark åt rätt håll liksom...
Det har aldrig varit någon som klagat på mitt val av skola. Om de ändå hade gjort det! Då kanske jag hade reflekterat lite.
Men vad vet jag, de kanske inte har vågat ha några förväntningar på mig. De visste ju trots allt inte hur länge jag skulle leva...
Klart slut.
Rätt till liv?
(skrivet 11/5)
Ska man rädda ett liv till vilket pris som helst? Ska man sätta ett oönskat barn till världen bara för att alla har rätt till ett liv? Ska man ta bort ett oönskat foster bara för att det är just oönskat? Abortmotståndare anser att abort är mord. Inget annat. Livet börjar vid befruktningen och då ska "det" innefattas av de mänskliga rättigheterna. Jag anser att "det" inte är ett liv ännu.
Man får göra abort fram till 18:e graviditetsveckan (efter det krävs tillstånd (?) från socialstyrelsen) Det går att "rädda" ett foster från ungeför 20:e veckan, men då är inte dess lungor fullt utvecklade och kan därmed inte syresätta hjärnan ordentligt, vilket kan leda till bestående hjärnskador.
Är det rätt att riskera det?
Om en kvinna blir våldtagen och blir gravid. Är det rätt att neka det barnet ett liv? Det skulle förmoligen vara enormt påfrestande för kvinnan att föda det barn som hennes våldtäktsman är far till.
Det är väl aldrig rätt att neka någon ett liv, men om man ska vara petig så är det vääldigt många som inte ens får chansen. För att citera Monty Python: Every sperm is sacred. Eller?
Man ska aldrig neka en kvinna rätten till sig egen kropp. När man gör det, när man tvingar an kvinna att föda ett barn hon inte vill ha, går man ju över de mänskliga rättigheterna. Känner man sig inte redo för att ta hand om ett barn ska man heller inte behöva göra det. Att adoptera bort barnet precis efter födseln är grymt. Det är psykist påfrestande för mamman, även om hon inte ville ha barnet. Det kommer förmodligen bli jobbigt för barnet om det senare i livet får reda på att han/hon blivit bortadopterad som liten.
Jag säger inte att man ska använda abort som ett preventivmedel. Det är fel. Abort ska användas när det behövs. Inte när man råkade glömma, var för för trött för eller bara struntade i preventivmedel. Vill man inte bli gravid får man se till att skydda sig. Herregud, det finns ju en uppsjö av olika sätt! Du är dum om du inte klarar av något av dessa sätt. Ska väl tilläggas att det även är killens ansvar.
Jag har en ganska radikal syn på hur abort ska användas. Jag anser att man ska få tillämpa fosterdiagnosik i större utsträckning än vad som görs idag. Om du vet om att ditt barn är handikappat, skulle du då vilja ge det det livet ändå. Jag vet att jag skulle inte vilja utsätta mitt barn för allt det jag har fått gå igenom. Nu är ju den chansen minimal, men ändå.
Efter att USA använt sig av "Agent Orange" under Vietnamkriget (tror jag...) föddes det en hel del missbildade barn. De var så gravt missbildade att de inte överlevde mer än 2-3 år. Och under den tiden de levde hade de det inte lätt. För det första blir de satta på gatan av familjen, eftersom ett handikappat barn är en belastning för familjen sen blir de ratade av samhället. Det finns inte resurser att placera dem på barnhem som kan ta hand om den ordentligt. De får helt enkelt leva ett liv i total misär, tills de dör vid 2-3 års ålder. Hade det inte vart bättre att under graviditeten kunna se hur barnet ser ut och ha möjligheten att välja bort det? Det föds fortfarande missbildade barn i området där de använde Agent Orange...
Aja.
Klart slut.
Ska man rädda ett liv till vilket pris som helst? Ska man sätta ett oönskat barn till världen bara för att alla har rätt till ett liv? Ska man ta bort ett oönskat foster bara för att det är just oönskat? Abortmotståndare anser att abort är mord. Inget annat. Livet börjar vid befruktningen och då ska "det" innefattas av de mänskliga rättigheterna. Jag anser att "det" inte är ett liv ännu.
Man får göra abort fram till 18:e graviditetsveckan (efter det krävs tillstånd (?) från socialstyrelsen) Det går att "rädda" ett foster från ungeför 20:e veckan, men då är inte dess lungor fullt utvecklade och kan därmed inte syresätta hjärnan ordentligt, vilket kan leda till bestående hjärnskador.
Är det rätt att riskera det?
Om en kvinna blir våldtagen och blir gravid. Är det rätt att neka det barnet ett liv? Det skulle förmoligen vara enormt påfrestande för kvinnan att föda det barn som hennes våldtäktsman är far till.
Det är väl aldrig rätt att neka någon ett liv, men om man ska vara petig så är det vääldigt många som inte ens får chansen. För att citera Monty Python: Every sperm is sacred. Eller?
Man ska aldrig neka en kvinna rätten till sig egen kropp. När man gör det, när man tvingar an kvinna att föda ett barn hon inte vill ha, går man ju över de mänskliga rättigheterna. Känner man sig inte redo för att ta hand om ett barn ska man heller inte behöva göra det. Att adoptera bort barnet precis efter födseln är grymt. Det är psykist påfrestande för mamman, även om hon inte ville ha barnet. Det kommer förmodligen bli jobbigt för barnet om det senare i livet får reda på att han/hon blivit bortadopterad som liten.
Jag säger inte att man ska använda abort som ett preventivmedel. Det är fel. Abort ska användas när det behövs. Inte när man råkade glömma, var för för trött för eller bara struntade i preventivmedel. Vill man inte bli gravid får man se till att skydda sig. Herregud, det finns ju en uppsjö av olika sätt! Du är dum om du inte klarar av något av dessa sätt. Ska väl tilläggas att det även är killens ansvar.
Jag har en ganska radikal syn på hur abort ska användas. Jag anser att man ska få tillämpa fosterdiagnosik i större utsträckning än vad som görs idag. Om du vet om att ditt barn är handikappat, skulle du då vilja ge det det livet ändå. Jag vet att jag skulle inte vilja utsätta mitt barn för allt det jag har fått gå igenom. Nu är ju den chansen minimal, men ändå.
Efter att USA använt sig av "Agent Orange" under Vietnamkriget (tror jag...) föddes det en hel del missbildade barn. De var så gravt missbildade att de inte överlevde mer än 2-3 år. Och under den tiden de levde hade de det inte lätt. För det första blir de satta på gatan av familjen, eftersom ett handikappat barn är en belastning för familjen sen blir de ratade av samhället. Det finns inte resurser att placera dem på barnhem som kan ta hand om den ordentligt. De får helt enkelt leva ett liv i total misär, tills de dör vid 2-3 års ålder. Hade det inte vart bättre att under graviditeten kunna se hur barnet ser ut och ha möjligheten att välja bort det? Det föds fortfarande missbildade barn i området där de använde Agent Orange...
Aja.
Klart slut.
Fin delfin.
Jag har alltid gillat delfiner. Varför vet jag inte. De verkar leva ett så bekymmerslöst liv. Så vill jag också leva. Jag skulle kunna ge mitt högra ben för att få simma med delfiner. Jag skulle resa jorden runt för att få göra det. Jag skulle göra nästan vad som helst. Man kan få hälsa på delfinerna på Kolmården, det kostar typ
4500:-, jag skulle lätt kunna betala det också.
Jag kan sitta i timmar och bara titta på den i lagunen de simmar i på Kolmården. Bara för att de är så...fina. De har liksom en lugnande inverkan på mig. Jag har haft säkert en miljon mjukisdelfiner i mitt liv, än så länge. De har varit med om mycket. Resor till Gran Canaria, resor till svenska fjällen, semester hos farmor i Kivik på somrarna. You name it. Been there done that liksom. Jag tror att de ligger i en svart säck på vinden hos pappa nu.Och jag känner skuldkänslor för att de ligger kvar där. För ett mjukisdjur stoppat med bomull!
Om det är något jag ska göra i sommar så är det att besöka Kolmården. Jag ska se delfiner. Om jag så ska behöva åka själv.
So long and thanks for all the fish!
4500:-, jag skulle lätt kunna betala det också.Jag kan sitta i timmar och bara titta på den i lagunen de simmar i på Kolmården. Bara för att de är så...fina. De har liksom en lugnande inverkan på mig. Jag har haft säkert en miljon mjukisdelfiner i mitt liv, än så länge. De har varit med om mycket. Resor till Gran Canaria, resor till svenska fjällen, semester hos farmor i Kivik på somrarna. You name it. Been there done that liksom. Jag tror att de ligger i en svart säck på vinden hos pappa nu.Och jag känner skuldkänslor för att de ligger kvar där. För ett mjukisdjur stoppat med bomull!
Om det är något jag ska göra i sommar så är det att besöka Kolmården. Jag ska se delfiner. Om jag så ska behöva åka själv.
So long and thanks for all the fish!
Ytliga underbara värld.
Läste en krönika på www.bakomrubrikerna.se idag. Den handlade om att vara fast i märkeskläder-träsket. Tjejen som skrivit den är runt 17-18 år. Hon vet minsann hur det är att vara fast i märkesträsket. Det som stör mig är det hon skrev..Låt mig citera:
"Alla tittar ner på en om man kommer i billiga kläder köpta på t ex HM, det är varken en överdrift eller inbillning. Om man inte har dyra kläder är man inte som alla andra och blir inte upptagen i gruppen."
Ursäkta, men vad lever hon i för värld?
Utgår hon från vad hon själv tycker? Är det så att hon egentligen ser ner på människor pga vad de har för kläder. Dömer hon innan hon ens har pratat med personen? Sure, det är väl kanske lätt för mig att påstå att hon inte vet ett dugg. Jag handlar ju mina kläder på H&M. Jag älskar H&M! Jag undrar vad hon umgås med för människor. De verkar uppenbarligen väldigt ytliga. Har flickebarnet riktiga vänner? Som ser bakom ytan av snygga, dyra och mainstreamdesignade kläder?
Varför är allt så ytligt? Måste man köpa en tröja för en mindre förmögenhet att vara accepterad? Jag bryr mig inte om vad kläderna kostar, det enda jag vill är att det ska vara snygga. Och dyrt betyder inte alltid snyggt. Sure, hittar jag en tröja som jag blir kär i och den kostar mycket köper jag den. Men inte för att den är dyr, utan för att jag gillar den.
Men ust det att hon utgår från att "alla" tittar ner på en om man har kläder från H&M känns så jävla...fel. Jag har aldrig upplevt att någon tittat ner på mig, annat än för att jag är kort liksom. Och skulle de göra de skulle jag aldrig få för mig att köpa mig respekt med hjälpa av dyra märkeskläder. Hur rubbad får man bli? Då är de inte värde min vänskap...
Okej, kvalite kan kosta. Men hur kul är det att ha en tröja som håller i hundra år när modet växlar? Jag vill ju kunna köpa kläder ofta. Byta ut min garderob ofta. Jag vill ha en miljon tröjor att välja mellan. Jag vill ha flera i samma färg. För helt ärligt, ska jag köpa Lacostetröjor kan jag inte köpa 5 olika färger. Jag har liksom råd med en. ^^
Nej du, man ser inte ner på människor som handlar på h&m. De kan oftast konsten att kombinera mode. (jag vill bara påpeka att jag inte kan det!)
"Alla tittar ner på en om man kommer i billiga kläder köpta på t ex HM, det är varken en överdrift eller inbillning. Om man inte har dyra kläder är man inte som alla andra och blir inte upptagen i gruppen."
Ursäkta, men vad lever hon i för värld?
Utgår hon från vad hon själv tycker? Är det så att hon egentligen ser ner på människor pga vad de har för kläder. Dömer hon innan hon ens har pratat med personen? Sure, det är väl kanske lätt för mig att påstå att hon inte vet ett dugg. Jag handlar ju mina kläder på H&M. Jag älskar H&M! Jag undrar vad hon umgås med för människor. De verkar uppenbarligen väldigt ytliga. Har flickebarnet riktiga vänner? Som ser bakom ytan av snygga, dyra och mainstreamdesignade kläder?
Varför är allt så ytligt? Måste man köpa en tröja för en mindre förmögenhet att vara accepterad? Jag bryr mig inte om vad kläderna kostar, det enda jag vill är att det ska vara snygga. Och dyrt betyder inte alltid snyggt. Sure, hittar jag en tröja som jag blir kär i och den kostar mycket köper jag den. Men inte för att den är dyr, utan för att jag gillar den.
Men ust det att hon utgår från att "alla" tittar ner på en om man har kläder från H&M känns så jävla...fel. Jag har aldrig upplevt att någon tittat ner på mig, annat än för att jag är kort liksom. Och skulle de göra de skulle jag aldrig få för mig att köpa mig respekt med hjälpa av dyra märkeskläder. Hur rubbad får man bli? Då är de inte värde min vänskap...
Okej, kvalite kan kosta. Men hur kul är det att ha en tröja som håller i hundra år när modet växlar? Jag vill ju kunna köpa kläder ofta. Byta ut min garderob ofta. Jag vill ha en miljon tröjor att välja mellan. Jag vill ha flera i samma färg. För helt ärligt, ska jag köpa Lacostetröjor kan jag inte köpa 5 olika färger. Jag har liksom råd med en. ^^
Nej du, man ser inte ner på människor som handlar på h&m. De kan oftast konsten att kombinera mode. (jag vill bara påpeka att jag inte kan det!)
Meningslöst pladder.
Jag känner för att skriva en roman. Men jag vet bara inte vad den skulle handla om. Jag skulle vilja skriva någon som djupt berör människor och får dem att tänka efter. Jag vill skriva något provocerande. Något irriterande. Något som..jag vet inte. Lite jävligt. Helt ärligt skiter jag väl kanske vad jag skriver för jag vet ju inte om någon skulle läsa skiten. Är det ens någon som läser min blogg? Jag kan bara skriva en massa skit. Inget som faktikt betyder något. Jag kan inte skriva fint. Jag kan inte skriva poesi. Jag kan absolut inte skriva opartiskt. Om det nu är någon som kan det?
Jag har funderat lite på vad jag ska göra med mitt liv. Men sanningen är den att jag har inte en jävla aning! Det känns som att det där med att bli lärare inte längre känns lika lockande. Jag vill iofs fortfarande blir makeup-artist. Men då måste jag fixa pengar till den smått dyra utbildningen. Det är väl iofs inget större problem. Pengar kan man alltid få på ett eller annat sätt. Men ändå liksom.
Jag är å andra sidan inte speciellt kreativ så ett yrke som makeup-artist kanske vore korkat. Men vad fan. Man lever bara en gång...
Men om jag då ska hitta något annat som jag kan göra. Hmm. Jo men tjena! Jag har inte en aning! Det var år sen jag tänkte på att bli ridinstruktör. De planerna la jag på hyllan efter första året på Vreta. Varför vet jag inte. Det bara kändes bra just då. Jobba med hästar..Nej, det är inte jag. Iaf är det inte jag idag. Ridlärare, herregud, vadtänkte jag. Då hade jag kanske fått undervisa barn. Ja, jag säger då det. Ung och dum.
Nej, jag måste hitta något att göra. Ett mål eller ngt. Oh, jag vet. Jag ska åka Vasaloppet! (eller inte) Men seriöst. Vad fan ska jag göra? Juridik. Visst, med mina betyg. Vilket skämt. Ha-ha. Ekonomi. Jag har inga pengar nu, med typ två veckor kvar till påfyllning av kassan. Jag är ju inte direkt ekonomiskt lagd. Fast det kanske man får lära sig? Jaja, jaghar iaf för dåliga betyg just nu. Skit. Vreta var inte bra för mig. Jag skulle gått samhäll. Oh, vad skulle jag inte ge för att kunna ogiltigförklara min gymnasietid och få gå om allt. Jag undrar än idag vad det var som gjorde att jag valde Vreta. (jajo, antar att hästarna drog endel.^^) Man ska inte låta barn göra sina egna gymnasieval! Skämt åsido...
Nu har jag pladdrat tillräckligt. Typ. Typisch.
Klart slut. Eller nått...
Jag har funderat lite på vad jag ska göra med mitt liv. Men sanningen är den att jag har inte en jävla aning! Det känns som att det där med att bli lärare inte längre känns lika lockande. Jag vill iofs fortfarande blir makeup-artist. Men då måste jag fixa pengar till den smått dyra utbildningen. Det är väl iofs inget större problem. Pengar kan man alltid få på ett eller annat sätt. Men ändå liksom.
Jag är å andra sidan inte speciellt kreativ så ett yrke som makeup-artist kanske vore korkat. Men vad fan. Man lever bara en gång...
Men om jag då ska hitta något annat som jag kan göra. Hmm. Jo men tjena! Jag har inte en aning! Det var år sen jag tänkte på att bli ridinstruktör. De planerna la jag på hyllan efter första året på Vreta. Varför vet jag inte. Det bara kändes bra just då. Jobba med hästar..Nej, det är inte jag. Iaf är det inte jag idag. Ridlärare, herregud, vadtänkte jag. Då hade jag kanske fått undervisa barn. Ja, jag säger då det. Ung och dum.
Nej, jag måste hitta något att göra. Ett mål eller ngt. Oh, jag vet. Jag ska åka Vasaloppet! (eller inte) Men seriöst. Vad fan ska jag göra? Juridik. Visst, med mina betyg. Vilket skämt. Ha-ha. Ekonomi. Jag har inga pengar nu, med typ två veckor kvar till påfyllning av kassan. Jag är ju inte direkt ekonomiskt lagd. Fast det kanske man får lära sig? Jaja, jaghar iaf för dåliga betyg just nu. Skit. Vreta var inte bra för mig. Jag skulle gått samhäll. Oh, vad skulle jag inte ge för att kunna ogiltigförklara min gymnasietid och få gå om allt. Jag undrar än idag vad det var som gjorde att jag valde Vreta. (jajo, antar att hästarna drog endel.^^) Man ska inte låta barn göra sina egna gymnasieval! Skämt åsido...
Nu har jag pladdrat tillräckligt. Typ. Typisch.
Klart slut. Eller nått...
Mitt språk är pinsamt dåligt.
Jag har tänkt lite på min bloggning. Jag är ganska kass på att blogga. Jag har inget tema. Jag upprepar mig konstant. Jag har liksom inget nytt att skriva om. Mitt språk är pinsamt dåligt. Jag gör inga roliga liknelser. Fast att jag har försökt att bli bättre...
Jag är helt enkelt en dålig bloggare! Hur blir man bättre då? Jag kan inte ha ett tema på min blogg för jag vill skriva om så många olika saker...(för jag kan inte tillräckligt mycket om något för att bara skriva om det:P)
Jag ska iaf luta låta som min mamma. Det är ett löfte. Typ...
Annars har jag kommit fram till att sommar är en väldigt trevlig tid på året. Det är varmt och man kan äta massor glass! Glass i stora lass. Jag måste åka till Smultronstället i sommar. Fantastiska glasställe liksom. Ett riktigt smultronställe, ha-ha. Jag åt en jättegod glass där en gång, fast jag kommer inte ihåg vad den hette. Men den va god!
Jag kanske skulle ha en glassblogg? Fast, hm. Nej, jag äter ju bara glass på sommaren, typ. Det skulle ju inte funka.
Såg förresten att det söktes skribenter till en tidning. Skulle man våa söka tror ni. Fast att jag saknar utbildning. Frågan är ju bara vad man skulle skriva om liksom...Jag tror jag lägger der det där. Liksom.
Klart slut.
Jag är helt enkelt en dålig bloggare! Hur blir man bättre då? Jag kan inte ha ett tema på min blogg för jag vill skriva om så många olika saker...(för jag kan inte tillräckligt mycket om något för att bara skriva om det:P)
Jag ska iaf luta låta som min mamma. Det är ett löfte. Typ...
Annars har jag kommit fram till att sommar är en väldigt trevlig tid på året. Det är varmt och man kan äta massor glass! Glass i stora lass. Jag måste åka till Smultronstället i sommar. Fantastiska glasställe liksom. Ett riktigt smultronställe, ha-ha. Jag åt en jättegod glass där en gång, fast jag kommer inte ihåg vad den hette. Men den va god!
Jag kanske skulle ha en glassblogg? Fast, hm. Nej, jag äter ju bara glass på sommaren, typ. Det skulle ju inte funka.
Såg förresten att det söktes skribenter till en tidning. Skulle man våa söka tror ni. Fast att jag saknar utbildning. Frågan är ju bara vad man skulle skriva om liksom...Jag tror jag lägger der det där. Liksom.
Klart slut.
Jag älskar Ricki Lake. (fast ändå inte)
Jag satt och såg lite på Ricki Lake häromdagen. De hade ämnet "Players" Och jag utgår från att ni vet vad en player är. Men iaf, det enda de kunde fokusera på var att det var kvinnorna som blev utnyttjade. Det verkade inte som om de kunde tänka sig att kvinnor faktiskt vill ha sex. Att det kanske utnyttjar tillfället lika mycket som män.
Jag hörde någonstans (på tv) att kvinnor är de enda som kan få sex när de vill, men liksom. Om tjejer kan få sex när dom vill borde ju killar och kunna få det? Eller...
Men åter till players, eller ngt. Varför kan folk inte bara inse och acceptera att tjejer faktiskt också vill ha sex. Men nej, då blir hon typ klassad som slampa. Eller madrass. Killen blir en kung. Gaah. Hur många gånger jag jag inte retat upp mig på det här? Orka räkna.
Men ta en kväll på krogen, hur många går ut med siktet inställt på att hitta "the love of their life" liksom? Man går inte ut för att hitta Mr Right. Man går ut för att ha kul. Jag menar vad är chansen att hitta någon som man delar värderingar, musik, humor, några intressen med och som dessutom ska ha snygga skor! Vad är chansen? Varför kommer jag ifrån ämnet? För att jag inte har mer at skriva. Det jag ville ha sagt har jag sagt en miljon gånger.Jag borde sluta upprepa mig. Jag är enformig.
Mycket snack och lite verkstad. >_<
Klart slut, dumstrut.
ÅH GODE GUD! Jag kommer bli som min mamma Angelika "jag ska bli nya Malena Ivarsson" Rudolf!
MÅSTE hitta nytt att skriva om!
Ja, men hur är det i Irak nuför tiden?
Gonatt.
Jag hörde någonstans (på tv) att kvinnor är de enda som kan få sex när de vill, men liksom. Om tjejer kan få sex när dom vill borde ju killar och kunna få det? Eller...
Men åter till players, eller ngt. Varför kan folk inte bara inse och acceptera att tjejer faktiskt också vill ha sex. Men nej, då blir hon typ klassad som slampa. Eller madrass. Killen blir en kung. Gaah. Hur många gånger jag jag inte retat upp mig på det här? Orka räkna.
Men ta en kväll på krogen, hur många går ut med siktet inställt på att hitta "the love of their life" liksom? Man går inte ut för att hitta Mr Right. Man går ut för att ha kul. Jag menar vad är chansen att hitta någon som man delar värderingar, musik, humor, några intressen med och som dessutom ska ha snygga skor! Vad är chansen? Varför kommer jag ifrån ämnet? För att jag inte har mer at skriva. Det jag ville ha sagt har jag sagt en miljon gånger.Jag borde sluta upprepa mig. Jag är enformig.
Mycket snack och lite verkstad. >_<
Klart slut, dumstrut.
ÅH GODE GUD! Jag kommer bli som min mamma Angelika "jag ska bli nya Malena Ivarsson" Rudolf!
MÅSTE hitta nytt att skriva om!
Ja, men hur är det i Irak nuför tiden?
Gonatt.