en blogg om inget.

Och inte ett sånt år när det är ovanligt mycket valar. Utan det är val i år. Riksdagsval. Jag vet inte vad jag ska rösta på, jag vet bara vart jag står, men ändå inte. Om ni fattar?

Jag vet bara vad jag inte ska rösta på.
Min mardröm är om partier så som Sverigedemokraterna eller Nationaldemokraterna får några platser. Vart är världen på väg? Dom har inte där att göra. Dom vet inte ens vad demokrati är!

Jag måste typ läsa på en massa för att veta vad jag ska lägga min röst på. Även om det känns som att min röst inte gör någon skillnad. Men tänk om alla skulle tänka så?
Jag vet att de partier som står långt ut på högersidan är väldigt bra på att organisre sig och skaffa anhängare. Främst för att det bara är ungdomar som ansluter sig...De söker sig till ställen där de kan få respekt (tror dom) Det skrämmer mig. Jag trodde mänskligheten är klokare än så.

Jag har lite svårt att förstå mig på folk som säger "Jamen jag vet inte vad jag ska rösta på, jag har inte fått någon info"
Nej, det är för att det är din skyldighet att ta reda på info. Men visst, vill du inte intressera dig för din framtid så är det ju ditt problem. Man kan inte förvänta sig att allt ska serveras på silverfat. Lite får du allt jobba.
Okej, parierna har sina kampanjer, men vill du veta mer är det din sak att ta tag i...Det finns otaliga möjligheter att ta reda på allt möjligt idag!
Herregud, har du hört talas om internet!? Eller läs en tidning. Hur svårt kan det vara? Ta en metro på väg till jobbet, ta en Extra Östergötland på väg till skolan, drick en kopp te till morgontidningen..Alltid står det nått som kan fårnga din uppmärksamhet.
Ge dig ut på stan, när det börjar närma sig valdag kommer det finnas sånadär små hus (vad heter dom?) där dom olika partierna är representerade.

Oj då..detta blev visst lite valpropaganda. Kort sagt;

Gå och rösta! :D
För hur kan man inte orka bry sig om sin framtid? Jag fattar det inte...!
Som att lägga sitt liv i händerna på en femåring, det skulle jag aldrig göra!

Nu ska jag äta! tror jag...

Over and out.

Jag är ganska dålig på att skriva i min blogg. Eller? Det borde bli ändring!
Från och med nu ska jag börja mitt bloggfullare liv! Yes.
Eller något...

Man vill ju inte bara sitta och slöskriva om något som inte ens är intressant. Men hur gör man ointressant saker intressanta?
Som att försöka få en 8:eklassare intresserad av politik...haha :P
Jag skulle ju kunna mala på hur länge som helt om vikten av allas lika värde, men det skriver jag ju jämt om! Nästan...

Ääääsch!

Skitsamma, på torsdag fyller jag år! :D Det är bra skit. Ska ha tårtkalas på lördag, jag ska göra en Rice Krispiestårta. Hur gott som helst! :D
Alltså, ibland känns det som att man blir jättegammal. Liksom, vad har jag uträttat under mina 21 år här på jorden? Okej, det är nog inte meningen att jag ska göra underverk, men liksom..Det är en tjej som är 16 år som spelar i Damkronorna...Jag är 21, vad har jag gjort?
Herregud, jag har ju inte ens ett fullständigt gymnasiebtyg! (jag ska ta tag i det i höst...)

Så mycket jag måste göra....(inte)
Jag ska spara ihop lite lagom sådär drygt 18000 krornor sen ska jag gå en makeupartist-utbildning, sen ska jag jobba nere i Lund. Två flugor i en smäll liksom. Smaaaart!

Det här blev inget bra, jag måste jobba på mina texter lite mer tror jag :P
Bli lite mer seriös, om det går..

Nu ska jag tvätta!

Jag känner att det är det. Jag har hållt det inom mig så länge. Har inte direkt berättat det för någon, rädd för att inte bli accepterad. Men man kan ju inte välja sånt! Tänk om folk skulle prata bakom ryggen på mig. Det gör iofs folk konstant om folk, men ändå, ni fattar...

Det är dags att träda fram. Dags att visa vem jag är.
Mna ska inte gå och hålla på saker och ting...Man mår inte bra av sånt. Vissa saker kanske inte mår bra av att sägas för tidigt, men det finns tid för allt. Förr eller senare.
Man ska säga saker när man känner att man är redo. Jag tror att jag är redo nu!
Frågan är om det räcker att man själv är redo. Eller måste omgivningen vara redo också? Det verkar ganska jobbigt, hur ska man kunna veta att folk runt omkring en är redo och vad gör man om dom aldrig blir det?

Men nu ska iaf jag komma ut ur garderoben.

Ja, jag är ett Darinfan!
Jag gillar hans musik och det är dags att jag står för det.

over and out.

Jag skulle så gärna vara jätteduktig på politik. Jag vill ha förmågan att kunna prata omkull någon. Och med någon så menar jag töntarna allra längst ut på högerkanten. Dom är iof inte så svåra att prata omkull för dom har inga hållbara argument att komma med.

Jag skrev ett mejl till Nationalsocialistisk Front med en fråga angående en grej i deras partiprogram (punktprogram på hemsidan) Låt mig citera det dom hade skrivit:

"En befolkningsfrämjande näringspolitik i form av ekonomiska lättnader så som sänkt skatt och lönetillägg för barnrika och genetiskt friska familjer."

Det jag undrade var vad dom menade med "genetiskt friska familjer". Så jag skrev helt enkelt ett helt oprovocerande mejl:

Och kom ihåg att rubriken inte har något sammanhang med texten.

Lars Winnerbäck är sveriges bästa liveartist.
Ville bara säga det...

Men iaf. Har städat mitt rum idag. Hurra tänker ni, guud va roligt att läsa om. Nej det är det inte. Därför ska jag låta bli att skriva något större utläggning om hur jag sorterade spara-papper från slänga-papper och jagade dammråttor tillsammans med katten.

Jag har en tendes att börja djupfilosofera vid fel tillfällen. Då man inte har sådär jättemycket tid på sig. Som tex när man ska med en viktig buss på morgonen, eller när jag står i duschen eller när jag ska iväg med mamma och hon står och tjatar i dörren och jag liksom stannat upp mitt i skoknytandet... Varför är det alltid så? Dessutom är det oftast då jag kommer fram till dom bästa sakerna. Som tex att jag ska börja träna... Det är en bra sak. Jag har bara inte börjat än >_<

Ta det här med att träna. Jag behöver verkligen det och jag har tom kommit fram till vad jag vill göra! Jag ska boxas..eller typ. Jag tror det stog att det hette "Powerbox" på gymmets hemsida. Låter skojigt. Hela den här träningsgrejen kom jag på för några veckor sen. Till grejen hör att det har börjat en ny sjukgymnast på kliniken där jag springer titt som tätt (whaat?!..Hur häger det ihop, tänker ni.) Visst, roligt med nått nytt liksom, men jag håller mig nog till det beprövade. Men för att han skulle känna sig välkommen och så så frågade min sjukgymnast om han fick vara med på ett av mina pass och godhjärtad som jag är så är det klart att han får vara med! Inget snack om saken.
Tills jag upptäckte vad dom hade för plan.
Han den nya hade tagit med sig boxhandskar och mitsar (stava?) för att jag skulle träna. Och enbart för att det var ett förslag från en sjukgymnast så kan jag inte gå med på det.
Jag förvandlas till Sara, 5 år.
Jag blir hemskt motsträvig och helt omöjlig att övertala. (det är jag iofs annars också..)
Dom förstörde hela min träningsgreja! Jag skulle ju börja boxas! Men så kommer dom och föreslår det. Då går det ju inte!
Varför blir jag så? jag vet inte om det har något med att det är en manlig sjukgymnast att göra. Jag har aldrig funkat med manliga sjukgymnaster eller kvinnliga läkare.
Jag vet inte vad det beror på. Kanske någon djupt rotad psykisk grejamoj?

Från djup filosofi till kycklingnuggets! Nu ska jag äta!
Och så lovade jag att hälsa till Ankan. Hej Ankan :D

Jag kallar mig feminist för att det provocerar folk. Jag är inte manshatare, jag har inte heller fått för lite kuk. Jag vill mest bara ha det jämställt, ni vet, lika lön för lika arbete. Lika mycket pappaledigt som mammaledigt, under förutsättning att de vill det.

Jag kallar mig antirasist därför att det är vanligt folkvett. Man kan inte påstå att det finns någon som är bättre än någon annan. Inte på det sättet dom vill iaf. Deras idér är förlegade och borde seriöst förbjudas. Jag kommer aldrig att acceptera att de får skrika ut sina ord på stadens gator. Oavsett vad yttrandefriheten säger.

Jag är stolt faghag till min kusin Krister. Jag beundrar honom för den han. :D Detsamma gäller för hans syster, tillika min kusin, Tushari. Båda är adopterade från Sri Lanka och jag älskar dom! Dom gör mitt liv roligare helt enkelt. Jag skulle inte byta dom mot en tallrik gandhisås ens ;) Eller kaaanske...(internt)

Jag tycker om att skriva. Allt från små provocerande texter till långa funderingar. Men aldrig poesi, efter som jag är totalt poetisk handikappad. Den text jag är mest nöjd över för tillfället heter "Varför blir folk så provocerade?" Jag har ingen dröm om att bli krönikör på en tidning som Expressen eller Aftonbladet. Jag anser att de tidningarna bara jagar sensationer. Jag vill skriva för att påverka människor. Jag vill skriva för att provocera.
^{(men det ska erkännas att jag faktikst skickade in en krönika till expressens kröniketävling, den blev publicerad men gick inte vidare sen. Men oj va stolt jag var!)}

Jag älskar smink. Det finns så mycket man kan göra. Skulle vilja gå en kurs för att bli Make up-artist och sedan jobba med "Look good, feel better". Brukar roa mig med att sminka min söta syster och hon blir alltid jättesnygg! ;)

Jag är ateist av den enkla anledningen att jag inte sett några bevis. Ge mig bevis och jag ska tänka över saken. Till dess är jag gudsförnekare. Religion för mig..Jag förstår inte hur man kan vilja stå för något som har gjort så mycket ont i historien.

Jag älskar mina vänner. Dom gör mig hel och skänker så otroligt mycket glädje! Jag vet inte vart jag hade varit utan dom. Vänner är personer man ska vårda bättre än sina egna tänder. Vänner är såna som vat allt om en men ändå tycker om en. Det är fint tycker jag :D

Jag är sjuk. Och då menar jag inte på ett skämtsamt mentalt stadie utan på riktigt. Jag har en kronisk sjukdom. Med andra ord förddes jag med den och den kommer bli min död. Men det finns ingen anledning till att deppa ihop totalt. Då blir livet bara tråkigt. Carpe Diem. (et Carpe Noctem.)

Skojfriskt!
over and out.

Jaha, så har även jag fallit dit. Jag har skaffat en blogg. Helt ärligt så vet jag inte varför, jag skriver ju mer än tillräckligt i min dagbok på lunar. (feel free to visit) Men jag antar att jag känner ett ordbajsande behov...
Det känns ganska fel att kalla sig själv ordbajsare. Det är ju inte direkt ett snyggt ord. Måste kanske uppfinna ett nytt?

För det mesta känns det som att jag egentligen inte har något att skriva om, men om jag bara sitter här och glor tillräckligt länge så brukar jag komma på något. Oftast. Eller så sitter jag på bussen och filar på vad jag ska skriva..Sen när jag kommer hem. Hur patetiskt är inte det? Men vad ska man göra när man inte har något att göra? ^^
Eller så får jag inspiration av saker som händer omkring mig. Som idag.

Jag satt och väntade på bussen vid sjukhuset i lkpg. Frid och fröjd. Brevid mig satt det två tanter, kärringar, äldre damer, kalla dom va tusan ni vill. Jag föredrar kärringar. Ialla fall, dom satt och kommenterade varenda "invandrare" som gick förbi. Alltså, de som var invandrare enligt deras utsago.
"Jaa, den där familjen lever säkert på bidrag. Du vet, dom kommer hit och gör det. Vore det inte bättre om dom stannade kvar?"
Jag lovar, hade det inte vart för dom juridiska följderna så hade jag klubbat ner tanten! Hur kan dom sitta och säga så!? Dom vet inte varför den familjen har kommit hit, dom vet inte om de lever på bidrag. Hur kan de ha så förutfattade meningar?
Jag ångrar djupt att jag inte ställde mig upp och berättade för den lilla tanten hur det står till med.
"Jamen, om dom ska komma hit så kan dom väl åtminstone leva svenskt?"
Och vad exakt innebär det att leva svenskt? Har det med religionen att göra? Tanten lilla, vi har faktikst religionsfrihet. Har det med matkulturen att göra? Du äter säkert sånt som jag spyr av, så klaga inte på andra. Dessutom är svensk husmanskost inte så jävla spännande...
Jag skulle ge nästan en hel femma för att få veta vad det innebär att leva svenskt
Löjligt.

Det där är ett ämne som jag skan mala på om i timmar. jämställdhet, mångkultur, främlingsfientlighet. Räkna med att få läsa om sånt ;)

Och just det. Jag gillar inte alla hjärtans dag.
Bah, humbug!

Välkommen till min nya blogg!