en blogg om inget.

Kan man vara expert på att dejta?

Alltså, för att bli expert på något så krävs det ju erfarenhet, eller hur? Och om man ska bli expert på att dejta så måste man ju ha dejtat en hel del i sitt liv. Men...Grejen är ju att dejting går ut på att hitta "The one and only" (om man nu är monogam och tror på Mr/Mrs Right) och om man då är expert på att dejta betyder ju det att man egentligen är jävligt kass. Eller? För det går ju ut på att hitta rätt. Och har man inte gjort det har man ju uppenbarligen gjort fel, alltså är man ingen expert. Men ändå... Fast det är klart, bara erfarenhet gör ingen expert.

Kan man vara en kass expert?

// Yours truly, Malutta Korvsnutt.

Det är något med Isbjörnar som får mig att vekna. Jag tycker dom är fluffiga och söta! Jag vill ha en egen liten fluffig isbjön att gosa med... När jag var liten hade jag en hel drös mjukisisbjörnar (från Ikea), dom blev ganska slitna, men jag har dem kvar. På vinden någonstans. Mellan varven hade jag också mjukisdelfiner, lika många som blev lika slitna. Det är något med isbjörnar och delfiner. Jag funderar på att erbjuda mig att ta hand om den stackars lilla Knut som djurrättsaktivister i Tyskland ville avliva. Fast jag skulle nog krama sönder björnen... Då får ju iofs djurrättsaktivisterna som dom vill. Dumma djurrättsaktivister. De vet varken sitt eller djurens bästa.

Jag fick nyss värsta jobbiga flashbacken.

Platåskor.

Need I say more? Jag menar, vad tänkte man? Det är ju hur fult som helst. Jag kommer ihåg att jag hade ett par blå platåskor, mest för att vika av från de på skolan som alla hade svarta exakt likadana. Jag blev hursomhelst hela 10 centimeter längre och kunde se hela världen från min utkiksplast. Eller inte. Platsåskor är ju kalasfult! Jag hoppas verkligen att det inte kommer tillbaka. I denna kategori räknas också de ökända "Buffaloskorna" in. Måtte de brinna i helvetet för alla framtid.

Annars gör jag det så gärna. Bara jag slipper platåskor och buffaloskor.

Jag har allvarliga funderingar på att ta en prenumeration på Slitz, självklart för artiklarnas skull. Doh. Cosmo kan inte skämta om sig själv. Det kan Slitz. Självdistans har jag för mig att det kallas. Typiskt tjejigt att inte ha någon självdistans antar jag. Killtidningar har roligare humor. Eller vänta, jag ska omformulera. Killtidningarna HAR humor. För gud förbjude att Cosmo skulle skämta om mode! Dessutom är halva Cosmo upptaget av modereportage som ofta är så tråkiga och intetsägande. I killtidningar är det iaf manliga modeller (<---sexist-Sara har talat)

Nu är det ju inte bara Cosmo som är så här dundetråkig, det gäller faktiskt VeckoRevyn, Glamour, Plaza Kvinna, Hennes (mf?) och fjortistidningarna Frida och Okej också ("och okej också", säg det fort när du är full!)
Nej, jag ska nog slå ett slag för underbart frisläppta Slitz. Mer Slitz till folket!


// Yours truly, Malutta Korvsnutt.

Jag sitter här och känner mig helt trött och seg. Behöver någon form av uppåttjack tror jag. Måhända Påskmust kan fungera? Eller varför inte nya smaksensationen Påskmust och rödvin? Hursomhelst, har ugglast runt på Ikea mest hela dagen känns det som. Skulle försöka hitta något att ha mina kläder och mediciner i. Inte det lättaste visade sig. Jag har snedtak i mitt rum och kan alltså inte trycka in en garderob utan att få ett suspekt utrymme mellan garderob och vägg. Hur kasst som helst. Det hela slutade iaf med att jag köpte två byråar och då kommer jag ändå inte kunna hänga mina jackor någonstans. Yeah!

Nu är mamma oh Ludde på övervåningen och lägger vuxenpussel och jag sitter alltså här. Magen är hungrig och jag vet inte alls vad jag ska ta mig till. Kanske laga mat, men det skulle ju betyda att jag var tvungen att GÖRA nått. Tråkigt,  och för att inte tala om jobbigt.

För övrigt vill jag bara spy på alla uppenbart förvirrade själar som yrar omkring på Ikea på söndagar. Inte mig själv inräknat. Vad är det som är såå fruktansvärt svårt med att helt enkelt ta ett litet kliv åt sidan om man ska stanna? Man BEHÖVER inte stanna mitt i gången där det ju faktiskt är folk som går. Ja, går, ni vet, rör på sig framåt. Jag fattar inte. Jag har inga som helst planar på att övernatta på Ikea bara för att ni sega, slöa patrask till människor inte kan röra er framåt. Gaah!

// Yours truly, Malutta Korvsnutt.

BAH!

Det är såhär va, min käre far ska till Turkiet i sommar för att delta på en konferens om CF och forskning runtom eller nåt i den stilen (lita inte på mina detaljer) Skulle det nu vara så att ni blir sjukligt nyfikna och intresserade så kan ni ju helt enkelt bara gå in här för att förkovra er i CF's underbara värld. Eller nått.

Men hursom, jag har blivit erbjuden att spela in en liten kort film om vad jag förväntar mig av forskningen och det där. (vad "det där" är förtäljer inte historien) Den ska vara cirka typ en minut och man ska då berätta vad man förväntar sig. Problemet är bara att man måste prata på svenska. Och vi vet ju alla hur charmigt det är att prata östgötska på film. Eller hur? Man kan ju få spykänslor för mindre. Inte för att folk i Turkiet skulle uppfatta mina dialektala snedsteg, men ändå. Hemskt. Anyway, om man bortser från mitt låga dialektala självförtroende, vad förväntar jag mig av forskningen?

Får man säga vad man vill eller måste man hålla sig inom vissa ramar? För min önskan är ju att CF-folk slutar avla på sig själva och på så sätt förhindrar mutationen att sprida sig vidare. Använda fosterdiagnostik och vinka adjö till foster med CF. Men det får jag väl antagligen inte vräka ur mig hur som helst. Folk kan ju tro att min pappa har fostrat en liten mini-Hitler. [...]

Man vad förväntar jag mig då av forskningen? Helt ärligt? Ingenting. För det spelar ju ingen roll för mig om de skulle komma på ett botemedel, mina lungor är ju kaputt ändå. Och jag bryr mig inte så himlans mycket om andra just nu. Men visst, det skulle ju vara trevligt med ett par riktigt grymma konstgjorda lungor. Så blir man en halv robot. Snacka om att kunna imponera på kids! Robocop for the win! (I'll be back...)

Jag får helt enkelt tänka på saken. Om det inte är nog med östgötska och radikala hitler-åsikter så skulle jag bli den som representerar Sverige. Lilla jag, Sara, skulle representera Sverige i stora Europa. Undra om man kan göra en kombinerad Det-här-förväntar-jag-mig-av-forskningen och kontaktannons-film? Två flugor i en smäll liksom. Fan va bra! Måste framföra mitt förslag till min far...


Nu ska jag faktiskt, hör och häpna, vara sådär nyttig igen. Jag, Sara Johanna, ska gå en promenad!

// Yours truly, Malutta Korvsnutt (aka mini-hitler)

Hon dansar och blundar så nära intill,
hon följer i dansen precis vart han vill.
Han för och hon följer så lätt som en vind,
Men säg varför rodnar Cecilia Lind?

Säg var det för det Fredrik Åkare sa:
Du doftar så gott och du dansar så bra.
Din midja är smal och barmen är trind.
Vad du är vacker, Cecilia Lind.

Smaka på ordet. Lungtransplantation. Jag har inte tänkt så mycket på det förut, men det betyder ju faktiskt att jag eventuellt skulle få en annan människas lungor. Va äckligt! Har heller inte tänkt på hur mycket det är som faktiskt måste klaffa (ha-ha, klaffa...) för att det ens ska funka. Rätt storlek, rätt blodgrupp...Ja, sen måste ju faktiskt en människa dö också om det ska hända nått. Fan va tragiskt egentligen. Men som sagt, midsommar ska vara en bra tid har jag hört...

Men hursom, det var just det där med att det är en annan människas överblivna organ som jag skulle få för mig att stoppa in. Say what?! Liksom. Ungefär som att jag skulle börja använda mormors gamla löständer. Skulle inte tro det va... Euuw! Antar att jag bör förlika mig med tanken. Inte på mormors löständer, utan på någon annans lungor. Jag behöver för övrigt inga löständer (så har vi rett upp det också)
Jag har inga som helst planer på att motsätta mig en transplantation (för er oroliga själar som undrar) det bara kom som en såndär Aha!-upplevelse när jag satt och..öh..filosoferade. Någon annans lungor. Tänk er själva, erkänn att det låter lite scary? Och äckligt, det får man inte glömma. Äckligt! Överhuvudtaget är saker som finns inne i kroppen äckliga, det har jag sett på CSI. Extra äckliga blir dom dessutom om de skulle råka hamna utanför kroppen. Vad händer förresten med mina gamla lungor? Kan man få hem dom i en burk att spara? För i ärlighetens namn är det ju knappast mycket att karva och forska i. Eller? Lungmos, någon?

Nee, ska kanske ta tag i mitt liv nu. Jag ska nog baka en kaka idag också! Och äta lite Ben & jerry's. Det är kärlek det!

// Yours truly, Malutta Korvsnutt.

Kommer ni ihåg när man var liten och skogen aldrig tog slut? När varje dag var ett äventyr. Hela Mantorp var en enda outforskad planet. Det fanns skogar, vägar och en massa andra ställen att försvinna till precis lagom till middagstid. Ullis och jag kunde ta cyklarna och bara försvinna iväg någonstans, vara borta hela dagen. Så mycket tid man hade... När Mobila var ett äventyr i sig. Nu är det bara ett ställe man åker till för att köpa mat.

Det slog mig just att jag fyllde 22 för ganska exakt en vecka sen. 22 år. När jag var 15 år kändes 22 år fruktansvärt avlägset och vuxet. Nu känner jag mig inte ett dugg vuxen. På väg att flytta hem till mamma igen. Vuxen ftw! Fast om jag ska vara helt ärlig känns det bra. Himla bra faktiskt. Dessutom får jag big room på övervåningen. Kan äntligen köpa ny säng (Hallelujah!) och får dessutom plats med min fina sexiga soffa. Jag är nöjd.

Och nu ska nöjd Sara äta med Ben & Jerrys. Och kanske ta lite blodprov på mig själv. Yeah!

// Yours truly, Malutta Korvsnutt.

Jag borde blogga, jag borde blogga. Usch, jag blir galen. Har inget att skriva om. Trååk. Ikväll bjuds det på kyckling på Jamie Olivers vis. Mamma är nog lite kär i honom, oavsett vad hon säger. Sen är hon kär i han Per Moberg också. Sanningen hurts, eller vad man säger. Fast jag vet inte vad intressefaktor i den är, egentligen liksom. Hur kul är det? jag bryr mig inte.

Ikväll är det Criminal Minds. Det ska jag se för Matthew Gray Gubler är världens just nu sexigaste karl. Jag tror att jag har en thing för smala killar. Mika är också smal och honom ska jag ju gifta mig med. Sen ska dom helt ha tighta byxor också. Men, en sak har jag tänkt på. Man säger ju att man dras till sin motsats. Jag är smal, alltså borde jag tycka om tjockisar. Vilket jag ju uppenbarligen inte gör. Kanske därför som mina armar är så långa, för att jag ska nå om dom liksom. Uhh, stackars mig. Jag vill ha en kille med stil(det skulle liksom väga upp min totala avsaknad av stil...). Fast mest vill jag nog bara ha lite Ben & Jerrysglass.

Nää, man kanske skulle ta och göra nått nu. Kanske duka. Kanske peta på Nils. Kanske blanda till lite dip till mina chips, eller bara äta upp geléhallonen jag köpte tidigare.





// Yours truly, Malutta Korvsnutt

(Nej, inga associationer till tidigare inlägg tack.)

Idag har jag fått presenter! Woho! Eller ja, jag fick ju av min syster igår. Så fint så. En väska med Hello Kitty på (för att jag ska känna mig ung) och ett block med tillhörande penna och sudd. Vackert! Hur som helst, idag fick jag lite mer paket. Jag hade ju inte önskat mig nått. Jag känner mig så vuxen! Jag fick presentkort på massage och ett halsband från Sandström/ de Wit. Jag älskar ju som bekant smycken.  Nej, men det var fint, jag måste bara byta kedjan för den var lite kort. Typ strypkort. Av mormor fick jag pengar och en blomma. Hasse kommer att mörda blomman. Pappa gav mig filmen Kill Bill vol 2. Väldigt passande eftersom jag satt uppe och tittade på Kill Bill igår och efter filmen utbrast "Men guud, va jobbigt, nu måste jag ju se tvåan också!" Så, bra skit liksom. Sen fick jag pengar också. Money is always välkåm hos mig! Jag ska snarast inhandla en Ipod. Yeah.

Nä, jag har inte så mkt mer att förtälja.