Sverigedumokraterna.
Ärligt talat, är det någon, förutom Jimmie Åkesson, som är förvånad över "nyheten" att det förekommer rasism inom Sverigedemokraterna? Hela historien är ju bara så komisk att jag dör av skratt. Jimmie Åkesson framstår som en Sverigedemokraternas egna Homer, fast utan det dumsnälla liksom. SD drar till sig folk som är arga på att de inte får några jobb, de vill ha någon att skylla det hela på och då passar det att lägga skulden på invandrarna. Bekvämt och så. SD vill framstå som ett parti som vilket annat, men merparten av deras förtroendevalda hyser ju dessa unkna åsikter.
För övrigt, det här "avslöjandet" är ju som att sparka in en öppen dörr.
För övrigt, det här "avslöjandet" är ju som att sparka in en öppen dörr.
Miss Fancypants.
Syftet med att ha fräna underkläder faller ju lite på att det inte är någon som ser mina fräna underkläder. Nu kanske ni inte riktigt bryr er, men det gör jag så jag tänker helt enkelt berätta för er att jag har Batgirl på mina trosor och att dom är skithäftiga. Nu kan ni sittar där och tänka "Fan, vad häftig hon är". Tack. Jag har trosor med Wonder Woman och Elmo också. Ja, alltså, inte på mig just nu, men in min garderob. Jag är så cool.
Nu ska jag gå till sängs med min kamera och drömma söta drömmar om våra framtida barn. Dom kommer ha fotografiskt minne (HAHA) och en fallenhet för ironi och samtidskultur. Och ett diskret förakt för Carola.
Selma
(med min nya kaaamera)
Nu ska jag gå till sängs med min kamera och drömma söta drömmar om våra framtida barn. Dom kommer ha fotografiskt minne (HAHA) och en fallenhet för ironi och samtidskultur. Och ett diskret förakt för Carola.
Selma
(med min nya kaaamera)
Ignorance is bliss.
Jag lever fortfarande på förra veckans spelning. Åh. Det var så bra. Fast det var väl inte det som var ämnet för kvällen.
Såhär i väntans tider har jag inte så mycket till liv. jag har inte så mycket som jag behöver hålla koll på. Jag har inget jobb som tar upp tid och jag har ingen skola som kan ge mig kunskap. Som det är nu hämtar jag min kunskap från Aftonbladet [...] HAHA. Eller kanske inte. Men jallafall, bristen på input gör att jag lagrar en massa onödig information i huvudet. Jag vet till exempel vad Kajsas alla kompisar heter. Eller ja, inte alla, men dom hon nämner vet jag vilka det är och kan till och med sätta ett ansikte på. Fast det brukar jag inte låtsas om. Känns lite creepy att ha sån koll liksom. Lite stalkeraktigt.
Jag läser endel bloggar och kan bli genuint glad när Kenza får träffa Tokio Hotell, jag vet att hennes namn uttalas "Kinza" och jag har sett henne på MTV bara för att hon skrev om det i bloggen. Ibland kan jag till och med tycka att Blondinbella säger saker som verkar vettiga. Det är nästan skrämmande. Jag vet, jag borde kanske skaffa mig ett liv, men det är så svårt när man liksom saknar tillgångar.
Jag kommer ihåg saker hur länge som helst också. Jag minns saker om människor som jag inte pratar med längre. Vilken deras favoritkaka är eller hur många gånger de spelat igenom Zelda. Vilken låda de har knivar i eller varför de skäms för sina syskon. Visst, endel saker är kanske bra att minnas, som hållhakar. Mwahaha. Nej, men seriously, jag skulle mycket hellre fylla ut min hjärna med lite riktig kunskap. Lite genus kanske. För jag vill faktiskt inte bli journalist.
Nu ska jag se på Grillad. Typ årets flopp? Sen vill jag spela PS3, för Tomas har tagit med sig sitt hiiit så jag kan prova. Jag kan ju jallafall inbilla mig att det var för min skull. Street Fighter ftw! Coca Cola!
Såhär i väntans tider har jag inte så mycket till liv. jag har inte så mycket som jag behöver hålla koll på. Jag har inget jobb som tar upp tid och jag har ingen skola som kan ge mig kunskap. Som det är nu hämtar jag min kunskap från Aftonbladet [...] HAHA. Eller kanske inte. Men jallafall, bristen på input gör att jag lagrar en massa onödig information i huvudet. Jag vet till exempel vad Kajsas alla kompisar heter. Eller ja, inte alla, men dom hon nämner vet jag vilka det är och kan till och med sätta ett ansikte på. Fast det brukar jag inte låtsas om. Känns lite creepy att ha sån koll liksom. Lite stalkeraktigt.
Jag läser endel bloggar och kan bli genuint glad när Kenza får träffa Tokio Hotell, jag vet att hennes namn uttalas "Kinza" och jag har sett henne på MTV bara för att hon skrev om det i bloggen. Ibland kan jag till och med tycka att Blondinbella säger saker som verkar vettiga. Det är nästan skrämmande. Jag vet, jag borde kanske skaffa mig ett liv, men det är så svårt när man liksom saknar tillgångar.
Jag kommer ihåg saker hur länge som helst också. Jag minns saker om människor som jag inte pratar med längre. Vilken deras favoritkaka är eller hur många gånger de spelat igenom Zelda. Vilken låda de har knivar i eller varför de skäms för sina syskon. Visst, endel saker är kanske bra att minnas, som hållhakar. Mwahaha. Nej, men seriously, jag skulle mycket hellre fylla ut min hjärna med lite riktig kunskap. Lite genus kanske. För jag vill faktiskt inte bli journalist.
Nu ska jag se på Grillad. Typ årets flopp? Sen vill jag spela PS3, för Tomas har tagit med sig sitt hiiit så jag kan prova. Jag kan ju jallafall inbilla mig att det var för min skull. Street Fighter ftw! Coca Cola!
I'm just the top of the ice berg.
Det känns egentligen överflödigt att försöka skriva något. Man måste vara där för att kunna förstå. Kanske framförallt, man måste hysa någon sorts kärlek till musiken och Antony. Ingen musik berör mig så som denna. Den kryper in under skinnet och liksom stannar kvar. Så ja, det var bra. Väldigt bra. Jag vill ha sommar och Way Out West nu.
Dagens Nyheter skriver såhär.
Svenska Dagbladet skriver såhär.
Jag undrar om vi var på samma spelning. I DN står det att Antonys röst är hans största tillgång men också hans största begränsning då han bara kan uttrycka smärta. Jag tycker inte alls att det stämmer alls. Men det är ju så olika hur man uppfattar musik. Uppenbarligen. Sen ska man ju aldrig lyssna på kritiker. Kritikern på SvD skriver att Antony inte låter likadant live som på skivan. Men om man går till en spelningen med förväntningar på att artisten, oavsett vem, ska låta likadant som på skiva, då har man kanske inte så stor koll. Eller? Man kan ju inte jämför live med inspelat. Jeez. Jag ska inte bli upprörd. Jag ska inte bli upprörd. Jag ska inte bli upprörd.
Nej, fan, jag ska visst bli upprörd. Den där Elin Unnes på SvD skulle inte ens få gå på spelningen om hon säger att han är "som en helt vanlig singer/songwriter-tjej", när han beskriver sig som "top of the ice berg" av queens, queers, avvikande typer från NY. Vissa kanske inte kan se längre än lite yta. Man kan vara gränsöverskridande utan att göra kabaré och dragshow av en spelning. Jag förstår bara inte riktigt vad hon hade väntat sig. Nu brusar jag upp. Alla upplever ju en spelning olika. Alla kan ju inte förstå. Klart jag fattar det. He.
Kiss my name och Shake that devil är låtar värda att nämna. Och Hope there's someone, alltid.
Fan. Jag är nöjd. Så jävla tillfredställd. Jag vill bara att ni ska veta det. En gång till i augusti så kan jag dö lycklig sen.
What good does the pope do?
Dagens Nyheter skriver såhär.
Svenska Dagbladet skriver såhär.
Jag undrar om vi var på samma spelning. I DN står det att Antonys röst är hans största tillgång men också hans största begränsning då han bara kan uttrycka smärta. Jag tycker inte alls att det stämmer alls. Men det är ju så olika hur man uppfattar musik. Uppenbarligen. Sen ska man ju aldrig lyssna på kritiker. Kritikern på SvD skriver att Antony inte låter likadant live som på skivan. Men om man går till en spelningen med förväntningar på att artisten, oavsett vem, ska låta likadant som på skiva, då har man kanske inte så stor koll. Eller? Man kan ju inte jämför live med inspelat. Jeez. Jag ska inte bli upprörd. Jag ska inte bli upprörd. Jag ska inte bli upprörd.
Nej, fan, jag ska visst bli upprörd. Den där Elin Unnes på SvD skulle inte ens få gå på spelningen om hon säger att han är "som en helt vanlig singer/songwriter-tjej", när han beskriver sig som "top of the ice berg" av queens, queers, avvikande typer från NY. Vissa kanske inte kan se längre än lite yta. Man kan vara gränsöverskridande utan att göra kabaré och dragshow av en spelning. Jag förstår bara inte riktigt vad hon hade väntat sig. Nu brusar jag upp. Alla upplever ju en spelning olika. Alla kan ju inte förstå. Klart jag fattar det. He.
Kiss my name och Shake that devil är låtar värda att nämna. Och Hope there's someone, alltid.
Fan. Jag är nöjd. Så jävla tillfredställd. Jag vill bara att ni ska veta det. En gång till i augusti så kan jag dö lycklig sen.
What good does the pope do?
Imorgon..
Holy christ. Imorrn vid den här tiden kommer jag vara fylld av eufori och bara känna mig lycklig. Can't wait! Hade jag haft ordets gåva hade jag skrivit något fint. Men eftersom jag mest bara kan vara vulgär och konstig så låter jag bli. Jag hoppas bara att morgondagen blir bra. Fast det vet jag ju att den kommer att bli. Måste komma ihåg att ta med näsdukar. Och att inte måla så mycket mascara. Om jag inte hittar min vattentäta. Eller bara skita i allt och låta det rinna. Det kan ju vara lite dramatiskt och jag kan ju inbilla mig att det är vackert att be in touch with your feelings. Oh. Nu måste jag sova så jag är pigg och sånt imorrn. Lycka! Får för guds skull inte glömma biljetterna bara. Sleep tight, don't let the bedbugs bite.
Suddig Antony i Dalhalla. Eufori.
Suddig Antony i Dalhalla. Eufori.
Skämt skämt.
-Vill du ha en Fritzl?
-Ja tack, om du incesterar.
Tack Brunchrapporten i P3.
-Ja tack, om du incesterar.
Tack Brunchrapporten i P3.
Sot.
Jag gick upp kvart i sju idag. Varför undrar kanske ni då? (Såklart ni undrar!) Jo, för "mellan klockan 07.00 och 09.00 kommer sotaren". Vad är det som gör att sotare kan såga såna tider? Inte att det är tidigt utan att de är så flytande. Liksom; "Jomen serru, atte vi dyker väl upp mellan schu å niie, eller kansk efter lunch, kanske imorrn eller om en trekvart-tvåveckor". Är det så svårt att säga en exakt tid? Nåja, jag masade mig upp eftersom ingen annan gjorde det. Okej, det kanske inte är någon annan hemma, men ändå. Sotaren kom när jag var på toa. GIVETVIS! Sen var han klar på typ 10 minuter. Jag känner mig inte alls lurad på sovtid. Nej då. Jag ä int bitter.
Jag åt en mazarin till för-frukost. Nu ska jag äta fiiiiil med fråååsties. För det väcker tigern i dig! Greeeeat. Rawr. Eller oh, min säng ser så skön ut, kanske skulle... En liten stund bara.
(Sotare är för örvigt inte alls svarta av sot. Besvikelse)
Jag åt en mazarin till för-frukost. Nu ska jag äta fiiiiil med fråååsties. För det väcker tigern i dig! Greeeeat. Rawr. Eller oh, min säng ser så skön ut, kanske skulle... En liten stund bara.
(Sotare är för örvigt inte alls svarta av sot. Besvikelse)
(runt)
(runt)
Från andra sidan.
Har precis sett filmen Frágiles, som i svensk, underbar översättning blir Från andra sidan. Gud ska veta att översättningen ibland haltar. En aning. Precis som handligen i denna film. Typ; Amy kommer till ett ganska nedgånget barnsjukhus, hon har något traumatiskt bakom sig och tror att det påverkar henne när hon hör konstiga ljud från våningen ovanför. Ett av barnen, Maggie, berättar för henne om "the mechanical girl" som tydligen ska husera på våningen ovanför. Givetvis viftas detta bort av övriga vuxna. Det skulle de ju inte gjort..muahahah. (evil laughter)
Maggie är för övrigt DÖENDE I CYSTSIK FIBROS, OMG HON KOMMER DÖ SNART. Typ. Mitt i filmen får hon en "attack" och jag undrar i mitt stilla sinne; Say what now? Jag har då aldrig fått en attack i hela mitt liv. Man kanske skulle göra lite research innan man stoppar in spännande sjukdomar i filmer. Men kudos för att jag fick känna mig uppmärksammad. (yay!)
Nåväl, filmen börjar ändå rätt lovande, med lite benknäckande och sånt. Och barn och övergivna sjukhusmiljöer är ju alltid läskiga. men sen händer något. Eller, det händer inget kanske. Filmen gör ett magplask och kommer inte riktigt upp rill ytan igen. Synd, det verkade ju så lovande. Fotot är jallafall hyfsat snyggt och Calista Flockhart gör sin roll över förväntan. Över min förväntan alltså. Jag har inte så mycket att säga om henne annars. Dom kunde förstås lagt ner lite mer jobb på the mechanical girl, men man ska kanske inte begära för mycket?
Tja, två popcorn av fem möjliga. Tror jag.
Maggie är för övrigt DÖENDE I CYSTSIK FIBROS, OMG HON KOMMER DÖ SNART. Typ. Mitt i filmen får hon en "attack" och jag undrar i mitt stilla sinne; Say what now? Jag har då aldrig fått en attack i hela mitt liv. Man kanske skulle göra lite research innan man stoppar in spännande sjukdomar i filmer. Men kudos för att jag fick känna mig uppmärksammad. (yay!)
Nåväl, filmen börjar ändå rätt lovande, med lite benknäckande och sånt. Och barn och övergivna sjukhusmiljöer är ju alltid läskiga. men sen händer något. Eller, det händer inget kanske. Filmen gör ett magplask och kommer inte riktigt upp rill ytan igen. Synd, det verkade ju så lovande. Fotot är jallafall hyfsat snyggt och Calista Flockhart gör sin roll över förväntan. Över min förväntan alltså. Jag har inte så mycket att säga om henne annars. Dom kunde förstås lagt ner lite mer jobb på the mechanical girl, men man ska kanske inte begära för mycket?
Tja, två popcorn av fem möjliga. Tror jag.
Note to self;
Måla naglarna innan jag inhalerar (andas in) Bricanyl.
Saxat från fass.se;
"Eventuella biverkningar; Vanliga (fler än 1 person av 100 drabbas): Darrningar, huvudvärk, hjärtklappning, muskelkramper."
Saxat från fass.se;
"Eventuella biverkningar; Vanliga (fler än 1 person av 100 drabbas): Darrningar, huvudvärk, hjärtklappning, muskelkramper."
:haw: Oj, hej. :C
Alla har vu väl msn? Let's generalisera lite, typ alla har ju msn och där finns ju hur många trevliga smileys som helst. ibland blir jag språklig av mig och jag vet ju att smileys gör att mitt språk försämras. Det märker jag så fort jag ska skriva en formell text. Det är till och med lite jobbigt att blogga, eftersom jag inte ens vill använda dom vanliga gubbarna; :D :) :( osv.. Det ser ju så fult ut i text. Men om jag skulle kunna använda alla smileys som jag har på msn så skulle det bli mycket lättare. Då skulle en text kunna se ut såhär;
"Jag kan inte låta bli att tänka på hela den här duniga grejen. Trodde folk på allvar att fåglarna var döda när man tog dunet?
Fattar inte folk att det skulle gå åt typ jättemånga pippafåglar då?
Vari ligger vinsten då liksom? Och varför ska Aftonbladets läsare alltid rasa? 
Har konsumenten inget ansvar what so ever? 
Nej, man ska matas med säkra saker och slippa bry sig, förens något hemskt uppdagas för då tar det hus i helvete. Det ska whineas och gnällas, rasas och skrivas på protestlistor. 
Man ska gå med i minst tre facebookgrupper och man ska kasta ALLT som innehåller dun. FÖR DET GÖR JU SÅ STOR SKILLNAD. Nu. 
Trött på att folk aldrig tar ansvar. Trött på att folk är så dumma.
" (den ska egentligen röra sig)
Och jag vill tillägga, nej, jag har inte så supermycket att göra just nu.
"Jag kan inte låta bli att tänka på hela den här duniga grejen. Trodde folk på allvar att fåglarna var döda när man tog dunet?
Fattar inte folk att det skulle gå åt typ jättemånga pippafåglar då? Vari ligger vinsten då liksom? Och varför ska Aftonbladets läsare alltid rasa? Har konsumenten inget ansvar what so ever? Nej, man ska matas med säkra saker och slippa bry sig, förens något hemskt uppdagas för då tar det hus i helvete. Det ska whineas och gnällas, rasas och skrivas på protestlistor. Man ska gå med i minst tre facebookgrupper och man ska kasta ALLT som innehåller dun. FÖR DET GÖR JU SÅ STOR SKILLNAD. Nu. Trött på att folk aldrig tar ansvar. Trött på att folk är så dumma.
" (den ska egentligen röra sig)Och jag vill tillägga, nej, jag har inte så supermycket att göra just nu.
How hard can it be?
Det kanske är svårt för vissa att förstå, men är det inte lättast att bara betala av skulderna? Bästa vägen torde ju vara att betala och sen sluta upp med att skaffa sig fler skulder. I bästa Clarksonianfilosofi; How hard can it be?
MAT.
Gaah. Man kan ju inte bara sluta upp med att servera brunch till stadens invånare! Upprörande! Jag ville ju ha frullelunch. Nu kommer hela min dag att vara sne bara för det. Fan. Jävla skitlilla Linköping där inget finns tillgängligt på helger. Hur ska jag nu kunna lösa in mitt presentkort? Nu kurrar det i magen och jag blir tyvärr sån att om jag inte får som jag har planerat så tänker jag inte äta alls. (det drabbar ju bara mig själv egentligen..)
Jag fotade mat en gång. Det är allt jag har nu. Minnen. BUHU! Brunch...
Jag måste gråta en skvätt. Eller okej, jag äter varken musslor, svamp eller räkor, men det ser ju gott ut.
Jag fotade mat en gång. Det är allt jag har nu. Minnen. BUHU! Brunch...
Jag måste gråta en skvätt. Eller okej, jag äter varken musslor, svamp eller räkor, men det ser ju gott ut.
Don't believe the hype.
Är inte Hype ett väldigt underskattat program? Eller är det bara jag som är sen med att upptäcka det? Hursom så måste jag jallafall hylla det lite. Jag gillar det! Och jag gillar Karin Winther, inte bara för att hon är snygg utan för att hon verkar så cool och hon har gjort så mycket. Eller jallafall så mycket mer än vad jag har åstadkommit i mitt patetiska liv. (Hej aldrig-haft-ett-jobb-sara) Hype är ett Sara-program, helt klart. Populärkultur. Som P3 Populär, fast på tv. Jag vill också vara hipp.
Integrera mera.
Det har gått ungefär 1½ år sen jag sattes upp på väntelistan för nya lungor. Nej, inte den typen av lungor. Vi snackar riktiga lungor, såna som man kan andas med. Folk brukar fråga hur det är att stå o kö, men det känns liksom lika spännande som att stå i kö på ICA. Kö som kö, om du frågar mig. Det som stör mest är all tid som jag känner att jag förlorar på att bara gå hemma och inte kunna göra någon konstruktivt.
Jag menar, för bövelen, ska jag behöva bli religiös för att få ett par lungor eller? För det ska gudarna veta att det kommer aldrig att ske. Över min döda kropp, bokstavligt talat. Jag skulle vilja göra något kul, och i vanlig ordning i dessa kurssökartider så börjar jag fundera. Det händer ju varje år. Jag är så förutsägbar att det är tråkigt. Igår satt jag och funderade på hur integrationen inom ridsporten ser ut. Jag blev nästan sugen på att undersöka saken. Man vet ju hur det ser ut annars, det är tjejer på ridskolorna och killar som tävlar. Nu blev det ett väldigt spretigt inlägg. Jag måste dammsuga. Och duscha.
Jag menar, för bövelen, ska jag behöva bli religiös för att få ett par lungor eller? För det ska gudarna veta att det kommer aldrig att ske. Över min döda kropp, bokstavligt talat. Jag skulle vilja göra något kul, och i vanlig ordning i dessa kurssökartider så börjar jag fundera. Det händer ju varje år. Jag är så förutsägbar att det är tråkigt. Igår satt jag och funderade på hur integrationen inom ridsporten ser ut. Jag blev nästan sugen på att undersöka saken. Man vet ju hur det ser ut annars, det är tjejer på ridskolorna och killar som tävlar. Nu blev det ett väldigt spretigt inlägg. Jag måste dammsuga. Och duscha.
mjukis-lunga.
Gullefjun.
Det är något som stör mig. Gud ska veta att jag älskar kyckling. I alla former och gärna marinerad i olivolja/citron/svartpeppar/vitlök. Eller nej, inte i alla former, jag tycker ju faktiskt mest om kycklingfilé. Men det som stör mig är att de senaste kycklingorgierna jag har haft liksom har lämnat mig med en känsla av..tomhet. BESVIKELSE! Har kyckling tappat "det"? Som när den första förälskelsen lagt sig och man sakta glider in i vardagslunket. Ve och fasa. Jag vill ha kvar min kycklingförälskelse for ever and ever and ever... Buhu.
HA!
Ha! Jag visste väl att det var så! Det är bland de konservativa som det porras mest! Ha! Helt plötsligt känner jag mig så nöjd. Det är inte alls så att det bara är fördomar. Det är faktiskt så på riktigt. Det finns nästan ingenting som går upp emot känslan när man får en fördom bekräftad. Åh, jag bara myser. Mys, mys. Hade jag varit katt hade jag börjat spinna också. Purr, purr. Artikeln bekräftar ju så mycket mer än bara porrsurfande också. Röstade man på McCain, surfar man med stor sannolikhet mer porr än om man röstade på Obama. Bor man på landet surfar man också mer snusk. (No shit sherlock!?)
Nästa gång man ska göra någon liknande sån här fördomsbekräftande undersökning kan dom ju egentligen bara fråga mig vad jag tror, så har de resultatet. Tänk så enkelt!
Nästa gång man ska göra någon liknande sån här fördomsbekräftande undersökning kan dom ju egentligen bara fråga mig vad jag tror, så har de resultatet. Tänk så enkelt!
2mars.
Idag är dagen alla borde känna till. Dagen då världens bästa grej hände. Fast det är inte lika kul längre för jag får åldersnoja och ångest. Vilket i sin tur leder till att jag måste tröstäta tårta, så det kanske inte är så dumt ändå. Jag svär vid min vänstra fot, du kan inte hitta en mer optimistisk människa än mig. Det är bara det att jag blir så trött på folk som är negativa så jag orkar aldrig bevisa för dem att man visst kan se ljuspunkter i i princip allt. Men det var inte det här jag skulle skriva om egentligen. Jag skulle spy lite galla. Eller något. Men det är så svårt för mig för jag är så fruktansvärt konflikträdd. Jag är en mes. Så därför måste jag göra fegvarianten och gnäller över det i min blogg istället. Och sen hoppas att folk läser. Bra där.
Jag hatar när folk kallar mig för gumman. Lilla gumman. Det är så fruktansvärt förminskande. Överhuvudtaget tycker jag att folk som kallar sina vänner för gumman förminskar dem å det grövsta. Jag vet att det kanske inte alls är meningen. Men jag bara spyr. (det snöar ute nu) Men eftersom jag inte kan säga som det är direkt till folk så kanske det är meningen att jag ska vara liten. jag skulle aldrig få för mig att kalla någon för gumman, det känns ju helt fel. En klapp på rumpan lilla stumpan.
Usch. Nu måste jag knarka Lars Winnerbäck. Och packa, jag måste packa.
Jag hatar när folk kallar mig för gumman. Lilla gumman. Det är så fruktansvärt förminskande. Överhuvudtaget tycker jag att folk som kallar sina vänner för gumman förminskar dem å det grövsta. Jag vet att det kanske inte alls är meningen. Men jag bara spyr. (det snöar ute nu) Men eftersom jag inte kan säga som det är direkt till folk så kanske det är meningen att jag ska vara liten. jag skulle aldrig få för mig att kalla någon för gumman, det känns ju helt fel. En klapp på rumpan lilla stumpan.
Usch. Nu måste jag knarka Lars Winnerbäck. Och packa, jag måste packa.