en blogg om inget.

Jag har nedstigit i helvetets eldar. Jag har skaffat facebook. Jag vet i nte riktigt varför men jag satt här, framför datorn that is, och jag hade liksom inget att göra och fingarna skrev in adressen som av sig självt. Det var faktiskt lite skrämmande. Men nu sitter jag jallafall här, med ett konto på facebook. Och jag vet inte riktigt vad jag ska med det till. Nu hittade jag någon grupp som heter "Drick kranvatten för helvete!", den går jag med i. Gud så spännande. OOH, en grupp för folk som tycker om McLeods Daughters! Det här blir ju bara bättre och bättre. Jag kommer att klicka mig tillbaka upp till marknivå på nolltid ju. Ha, busenkelt.

Ja, jag ville bara berätta det här. Och att jag har bakat kick ass goda bullar idag. Kanelbulls. Bästa ever. I sååå fina formar. Pictures maybe cum later. Yees.

Adios!

(En vecka utan ett enda sms. Antingen fetdissar du mig eller så har det hänt något. Du vet att jag inte är den som ringer.)

Idag i DN så var det någon som hade skrivit en insändare om att man bör visa hänsyn mot gravida kvinnor. Skribenten var givetvis en kvinna. Hon skriver att när man är gravid så är man trött i rygg och ben och många lider av foglossning. Då är det en lättnad att få sitta ner på bussen eller t-banan. And who can argue with that liksom? Men helt ärligt, du har själv valt att bli gravid och jag har ingen som helst skyldighet att visa dig mer hänsyn än mot någon annan. Det är lika skönt för mig att få sitta ner på bussen. Jag kanske inte är gravid men jag har lungor som gamla wettextrasor. Om det nu är så himla jobbigt att vara gravid, varför går man igen om det? (Jaja, lycka av att ha barn, blabla...det största i livet, bla bla, känner mig hel som kvinna bla bla) Det är ju ungefär som att jag skulle hugga av ett ben på mig själv och sen klaga på att jag inte kan stå. Herregud, kvinna! 

Sluta whina!

OMG! OMG! Jag finner inga ord! Jag tror att jag dör och avlider på samma gång. Det här ÄR bättre än sex. Jag kommer aldrig mer att behöva vänta länge på taco. TacoBar ska öppna i Filbytergallerian. Jag är så lycklig att jag vill gråta. Jag vet inte var jag ska ta vägen. Jag måste åka in snarast. Och fattar ni att nu behöver man inte äta på Birger Kung innan bion, nu kan man smälla i sig en Nacho DeLuxe. Det här är ren och skär lycka. Ursäkta mig, jag måste gå och gråta en skvätt. Såhär glad har jag inte varit sen jag bokade biljett till Antony and the Johnsons. Fast det värsta är att de öppnade den 16 augusti och jag upptäckte det nu. Kass. Men jag ska dit. Snarast.

I have no life. I have no life. I have no life. I have no life. I have no life. I have no life. I have no life. I have no life. I have no life. I have no life. I have no life. I have no life. I have no life. I have no life. I have no life. I have no life. I have no life. I have no life. I have no life. I have no life. I have no life. I have no life. I have no life. I have no life. I have no life. I have no life. I have no life. I have no life. I have no life. I have no life. I have no life. I have no life. I have no life. I have no life. I have no life. I have no life.

Så. Jag ville bara få det ur systemet. Nu börjar vi om på nytt igen. Heja! Jag börjar med en lätt måltid bestående av kyckling, tomat och gucclamole (guacamole). Jag älskar kyckling, lika a fat kid like cake. Ska klappa lite på Nils också, han har flutit ut här bakom mig. Han påminner lite om en såndär ko-matta som man kan köpa.

På Christer i P3 pratar de om vanliga saker man gör som man själv tycker är pinsamma. Jag har en sån sak. När man ska trycka på stoppknappen i bussen, det känns som att alla tittar på mig. "Va, skulle hon inte åka längre än såhär?". "Så jävla lat". Det är så jobbigt. Fast att jag vet att de för det mest inte bryr sig alls.

Chikin nu!

Regn regn. Och här sitter jag, tralalaa. Skickar sms som tycks gå ut i tomma intet och funderar på om jag ska köpa en soffa eller en ny dator. Kan inte orientera mig utan mina favoriter men gör lite tafatta försök att hitta tillbaka till mina bästa sidor. ÅH. Jag vill ha tillbaka min dator. Buhu. Det finns nya, fina tröjor på Noisebot och jag vill köpa alla. Inte för att jag behöver fler, jag har tröjor som inte ens är använda än. Men ändå, jag vill ha. Dom är ju så fina. Aww.

Om datadoktorn inte får någon superviktig del till min dator typ jättesnart så skulle jag få "en likvärdig" dator. Om det innebär en ny eller en begagnad sa han inte. Men min dator är 2 år gammal. Den är out of date så det står härliga till. Tänk om jag får en ny dator..Jaa, jag är medveten om att det förmodligen inte är en flashig superdator som skulle ersätta min maskin, men ändå. Jag som hade tänkt köpa en ny nu till hösten. Spännande. Nu ska jag äta en skumraket. Sen kanske jag ska åka till Ikea. Kanske..

Imorgon kommer min sjukgymnast på hembesök. Hur behändigt är inte det då? Asbekvämt liksom. Jag kan ställa klockan och behöver inte gå upp förens en halvtimme innan hon kommer. Då hinner jag ta på min kläder och äta lite frulle. Fast det är klart, skulle jag göra så skulle jag missa McLeods Döttrar, och det vill jag ju inte. Men anyway, hur gör man när ens sjukgymnast gör hembesök? Ska man bjuda på kaffe och kaka? Måste jag städa? Och kaka, måste jag baka? Köpekaka!

Jag ska plocka fram alla gamla inhalationsmaskiner som jag inte längre använder och så ska jag generöst skänka dom till sjukgymnasten. Jag är så givmild. Undra bara var jag lagt alla... Jag får leta sen för nu ska jag dricka hot choklit. Smaskens.

I skrivandets stund monteras en bardisk upp i vardagsrummet och jag kan inte låta bli att tänka att det känns så 80-tal. Jag var inte ens född den första halvan av 80talet. Men ändå. Bardisk. Smaka på ordet. Jag vet inte riktigt vad den ska fylla för funktion heller, för sitter man där så stirrar man rakt in i en vägg och vänder man sig om så ja, då sitter man ju inte vid bardisken längre. Men å andra sidan ska det kanske inte kännas riktigt som en bardisk utan mer som någon typ av cafébord. Jag vet inte jag... Det känns 80-tal och det blev inte bättre av att L sa att han ville sätta upp en spegel framför (den yta man stirrar på om man sitter rakt upp och ner). Spegel?! Hello 80tal!

Idag är jag neggo. Jag älskar mig själv.

Hej Bullen, jag har ett problem.

På lördag spelar Lars Winnerbäck i Linköping och det skulle ju vara frid och fröjd om det inte vore för att jag är så sjukt jävla opepp på att gå. Jag känner verkligen inget. Jag älskar Lasses musik lika mycket som jag älskar en Nacho Deluxe på Taco Bar, men jag kan ändå inte uppbåda det pepp som såväl behövs. Jag orkar inte stå bland fjortisar och hoppa eller köa i hundra år för att få ett band på armen som säger att jag minsann får vara längst fram. Oh my god, jag är så gammal. Jag vet inte hur jag ska göra. Jag har ju biljett och allt, och en söt syster som också ska gå men ändå. Noll pepp. Nu är det ju visserligen baaara torsdag och spelningen är ju inte förens på lördag. Så jag får väl hoppas att det kommer. Annars kanske jag rent av skiter i att gå. Skitsamma om jag har betalat för biljetten, dom pengarna hade jag ju med all säkerhet ändå handlat upp på något onödigt. Typ ostbågar och cola.

Jag behöver lite medpepp. Mallan, kom hem och se på Lasse med mig!

Just nu, i skrivandets stund sitter jag och tittar på hoppning. Äntligen! För jag har ju lyckats missa i princip allt annat hästrelaterat. Det är så många fina hästar att titta på och jag vill jättemassor ha en egen ponny att klappa på. Ååh, det är så fina hinder och så fina hästar. Tralalala. Någon häst hade visst varit dopad och Norge kanske blir av med någon medalj från laghoppningen. Tror jag. Orka bry sig. Så länge Rolf-Göran Bengtsson får hoppa så är jag nöjd. Heja!

Måste leta snacks. Hamburgare kanske. Ha-ha...

---

Hur träffsäkert är det inte att jag valde rubriken Hi ho, Silver, away? Rolf-Göööran Bengtsson red hem ett silver och blev på kuppen historisk. Fast det blir väl vem som helst som tar en medlaj i detta det sämsta OS:et ever. Jag visste väl att jag kunde lita på Rolfis och Ninja. aaw. Kärlek på det. Hoppas att Ninja får många extra morötter till kvällen. Eller ja, när det nu är kväll i Kina.

Jaha. Nehe. Idag fick vi hem The Book. Jag har redan tittat igenom den och helt ärligt så var det ju inte så himla jättespännande i år. Igen. Nu funderar jag bara på var jag ska gömma katalogen. Mamma kommer annars att byta ut hela vår möbelpark. Eller jallafall köpa nya gardiner och byta färg överallt. Det kom hem nya klädslar till våra soffor igår. jag vill att dom ska byta nu, nu, nu. Så att det blir fint till den stundande kräftskivan som tydligen ska äga rum på fredag. (tror jag...)

Kräftor är äckligt. Och man äter i princip alltid paj till. Paj är inte min favoritmat heller, förutom när jag är borta. Av någon anledning är paj borta alltid så mycket godare. Om den inte innehåller svamp förstås. Jag måste komma på något smarrigt som jag kan äta på fredag. Och jag ska försöka snika till mig en kräfta som djuren kan få roa sig med. Det kan ju vara underhållande att se... Jag pratar bara nonsens och strunt just nu men det är för att jag är hungrig. Jag har gjort varma macks men dom är lite för varma just nu så jag väntar. Ska nog sätta mig vid tvn och vänta istället. Kan ju se på Clark Knets öden och äventyr i Smallville. Hurra.

Smaklig spis.

Jag har för det mesta tyckt att det har varit dödens tråkigt när pappa har tittat på friidrott dagarna i ända. Just under OS, VM, EM eller vilket större sportevenemang som helst känns dagarna väldigt långa när allt man kan se är häck och ribba. Och det är inte ens den roliga sortens häck och ribba. Det värsta är nästan att jag numer finner det ganska roligt att se på. Jag ser alltså helt frivilligt på sport. Och idag fällde jag till och med en tår för att det såg så himla fint ut när ryska stavhopperskan fick sitt guld. Hon såg liksom så himla lycklig ut när hon stog där och bölade. Jag led med Stefan Holm när han inte klarade 2,36 i höjdhoppsfinalen. Men jag tyckte ändå att han såg relativt nöjd ut.

Jag såg precis Johan Wissman springa semifinal för att där ta sig vidare till osfinal. Kommer ju bli superspännande. Och finns det något roligare än att se Usain Bolt springa? Medans alla andra kämpar för kung och fosterland så joggar han i mål. Han liksom slutar springa efter 2/3 av distansen, sen bara joggar han i mål och kan spexa på vägen. Tror ni att han slår Michael Johnsons "omöjliga" 19.32?

Det dåliga är ju bara att jag hela tiden missar den lilla ridsport som visas. Jag ska verkligen försöka se finalhoppningen. Jag hejar på Rolf-Gööööran. As always.

Det bästa med att se sport såhär på tv är ju att man själv inte behöver prestera ett enda dugg. Jag behöver bara sitta där på min häck och titta. Gråta en skvätt eller skrika åt fel domslut i brottningen. (Ara Abrahamian hade kanske gjort bäst i att inte gå till prisutdelningen alls, men jag förstår hans agerande) Aah, sport.

// Yours Truly, Malutta Korvsnutt.

ÅÅÅH. Jag har inget att skriva. Buhu. Det är tråkskalleväder ute och imorrn ska jag till sjukgymnasten. Nu är det slut på semestern. För sjukgymnasten alltså, men det betyder ju att det är slut på semester för mig också. Dåligt. Jag vill ha mer semester, speciellt nu, nu när alla skolor börjar. Det är ju nu det äckligt kalasbra vädret kommer att komma. Det är lagen om allts jävlighet. För övrigt så är jag allmänt köpsugen. Jag vill shoppa, bränna pengar och spendera. Nu har jag ju iofs inte så mycket pengar att spendera, men ändå. Det kliar i mina fingrar, dom vill trycka kod och dra kort. Åh, det är nästan så att jag kan tänka mig att köpa vad som helst. Förresten så köpte jag ett par skor på rea-på-rea förra veckan. Värsta klippet, 74 pix. Dom är jättefina. Jag har inte använt dom än. Jag sliter inte skor så värst mycket. Jag har ett par rosa converse (inte såna tygisar, utan några andra) som jag köpte på en julrea 2003. Det ser ut som om dom är använda max ett par månader. Dom är mina stallskor, men eftersom jag aldrig är i något stall numer, så ja. Ni fattar. Nu har jag knappat ihop ett helt onödigt inlägg som jag i brist på annat ändå kommer att publicera. Sen ska jag äta frukost. För idag gick jag upp och satte mig direkt vid datorn, sånt gör jag aldrig annars. Det är bara nördar som gör sånt. Typ. Jag har inga fördomar alls. Skäms. Och nej, idag tror jag inte på styckesindelningar.

// Yours truly, Malutta Korvsnutt.

Min syster har blivit med fäjsbook. Hade jag levt i en hederskultur vet jag inte vad jag hade gjort. Ha-ha. Nä men, skämt åsido. Är jag den enda utan detta ansikte? Det kanske är dags att skaffa mig ett konto. Men det bär mig emot. Jag ÄR anti. Jag tycker om att vara anti och känna mig unik. (du är unik, precis som alla andra) Nu är jag ju självklart inte unik, men ändå. Jag ser på facebook på samma sätt som jag ser på den äckliga foppatoffeln. Det ska helst utrotas och försvinna från jordens yta. Jag kan inte riktigt specificera varför, det bara är så och det svaret får ni nöja er med. Kapris?

Nu ska jag sippa te en stund.

Slog upp Corren idag och såg att en gammal klasskompis just nu befinner sig i Hong Kong för att putsa häst och skölja ben. Eller ja, snart är han väl på väg hem eftersom OS för terrängryttare är över. Sverige placerade sig visst på fjärde plats. Det är säkert skitkul att vara hästskötare åt någon som är såpass framgångsrik att OS ingår. Det är säkert inget glidarjobb, men ändå. Jag skulle hellre vara hästskötare än tävlingsryttare. Tävla har aldrig intresserat mig, förutom en gång och då vann jag. (så fick jag det sagt också) Jag var med Ullis när hon tävlade men jag vet inte om jag tillförde så jättemycket. Men det var roligt och man fick se så många fina ponnysar. Aaw. Och en hel del ponnyföräldrar. Detta underbara fenomen. Media snackar om curlingföräldrar, men herregud, det är inget jämfört med ponnymammor. För ja, det är ju oftast mammor. Nåja.

Nu ska jag platta håret på min bror. Kan bli spännande.

Jag lever och sådär. Ni kan vara lugna. Andas ut. Sluta oroa er. Jag har ju bara ingen dator så jag kan inte blogga. Fast det gör ju inte så mycket egentligen för jag har ingen direkt inspiration heller. Det händer liksom inte så mycket som jag kan skriva om. Jag vaknar, går upp, äter frukost, medicinerar mig, ser på McLeods Daughters och sen vet jag inte riktigt vad jag gör. Tur att jag har köpt första säsongen av McLeods Daughters, då har jag ju lite att göra jallafall. Fast vad jag ska göra när den är slut vet jag inte.

Var inne på PCCity i veckan och fågade hur min dator mådde. Det stog en finnig kille bakom hjälpdisken som, trots att det var JAG som frågade, talade till min mamma. Precis som när jag köpte min tv. Hursom, så hade det jallafall kommit hem nya delar så förhoppningsvis dröjer det inte allt för länge tills jag får hem min ögonsten. Eller ja, det som innehåller mina kära bilder. Om dom nu är kvar. Buhu. Jag lovar och svär vid alla mina skor att jag ska köpa en extern håddisk och göra backup på alla mina superduperviktiga bilder efter det här. Amen och god bless you all.

Nu ska jag sova.

Jag har försökt koppla upp mitt wii Wiilbur på det trådlösa internäätet som vi numera har här hemma men det vill bara inte fungera. Jag blir galen på alla error codes och skit. Varför kan saker aldrig bara fungera utan krångel? Va? Va? Va? ÅH, det är så frustrerande. Jag ville ju lira Mario Kart med folk från överallt. Snyft. Nåja, jag får väl nöja mig med att spela mot mig själv. Jag är ju trots allt en värdig motståndare. Heh. Dessutom finns det kall cola i kylen så vad har jag att gnälla över egentligen? Mwihihi.

Och ja, jag har döpt mitt wii till Wiilbur. Är jag inte fyndig så säg...

I've got some serious hair issues. I know. But, the thing is, I have no fucking idea what the hell to do with the shit on my head. Or the shit in my head. But that's another post. Anyways, jag har tydligen inhandlat hårfärg idag. Jag fick panik och och tog en ganska tam färg. Min frisör sa att det skulle bli bäst om jag la i en färg som slutade på ,3. Så jag köpte en färg som slutade på det.  Jag vet att ni tycker att det är jättekul att läsa om mina problem, erkänn. Äh, jag vet ju hur det hela kommer att sluta ändå. Jag trivs i svart och end of story liksom. Det är ju bara skit att det ska vara så svårt att variera sig när man en gång blivit svart. Jag kanske borde övegå till peruk. Då kan jag ju variera mig i oändlighet...

Nä. Jag ska sluta skriva om mitt hår. Eller kanske starta en helt annan blogg tillägnad mitt störta problem här i världen. Om jag någonsin skriver om mitt hår igen så säg till mig att sluta. Kapris?

Nu ska jag läsa min bok.

Kärlek!

Jag köpte en ny bok när jag var i Lund. Den heter "Illusionen om Gud" och är skriven av Richard Dawkins. Jag har bara läst förordet än så länge, men jesus kristus vad denna bok verkar lovande. Jag är ju aldrig den som skruvar upp mina förväntningar och jag ska verkligen försöka att inte göra det nu. Men det är ju så svårt när boken verkar så himmelskt bra. Det känns som om jag dött och kommit till himlen, so to speak. En divine bok liksom. Fast jag ska kanske läsa klart den innan jag höjer den till skyarna. Innan jag börjar tillbe den som en ny gud...

Nu ska jag dricka av mitt nya te och läsa i min nya bok. (skulle kunna kategorisera boken som "sara-porr")

// Yours truly, Malutta Korvsnutt.

Nu åker jag till Lund. Hej och adjö. Hoppas på sol och god mat och annat såntdär trevligt. Måste packa nu. Mamma tjatar. Fruntimmer, inget tålamod. Hejsvej!

Ååh, jag har inget att skriva. Tralala. Jag vill se på film men jag tror att min bror sitter och tittar på Sommar med Ernst. OMG! Jag har ju kex att äta upp! Härlisch! Chokladkex, undra om jag har någon glass till..? Måste undersökas omedelbums. Ska bara tugga i mig min banan lite förföriskt. (Ha! Made you think of sex!) Omnomnomnom.

omg! Internet! Kontakt med omvärlden! Hurra! Nu kan jag blogga om allt det där som jag har gått och funderat på. Vad fan det nu var. Det är ju så underbart att man kommer ihåg allt. Eller hur? Jag är hos pappa nu, här finns dator och internet och kontakt. Men jag har fortfarande inte fått hem min ögonsten. Ja, min dator alltså. Men jag har hämtat min tomtepall och den är precis lika fin nu som första gången I layed my eyes on it. Kärlek vid första ögonkastet kan man säga. Jag skiter i att den kostade mig lika mycket som ett helt nytt Nintendo DS. Jag ville ha den. Jag känner lycka inom mig, tralalala. Åh.

Men annars då. Jag har ingen skola som väntar och ingen semester som ska ta slut. Däremot skulle det ju vara himlans najt med ett par nya lungor. I september firar vi ett år, jag och transplantationskön. Jag ska nog fira med ett fylleslag, bara för att liksom.  Eller ja, jag tror jallafall att det är i september. Måste kanske kolla upp det där. Eller äh, jag bestämmer att det är i september. Om inte annat så kan jag ju fira två gånger. Yeah.