Kys(s)k?

Jag är inte den som förespråkar avhållsamhet, men alla får ju göra som dom vill. Man ska göra det som känns rätt för en själv helt enkelt. Och vill man vänta med sex tills man har gift sig så fine for me liksom. Men allvarligt, att inte ens unna sig en kyss eller två? Tänk om det senare visar sig att ens gemål är en elvisp eller slasktratt, vad gör man då? Skiljer sig? Man måste ju prova innan! Jag säger som Birgitte Bardot; Att gifta sig med en karl för att han ser bra ut är som att köpa en ost utan att provsmaka.

Du lyssnar ju inte! Men du hör ju inte!

Hallå P3 handlade om wallraffande idag. det är lite kul, folk tycker absolut att journalister ska få wallraffa för att få fram sanningar och avslöja missförhållanden. (P1-programmet Kaliber hade wallraffat hos SD och "avslöjat" att de hyser rasistiska åsikter) Men när staten vill gå in och wallraffa hos vanligt folk då blir det minsann liv i luckan och alla ska ha en integritet lika tjock som elefanthud. DÅ är det helt plötsligt inte så himla okej längre. Men som man säger; Moral är bra och dubbelmoral är dubbelt så bra. Yeah right.

Hallå eller!

I Hallå P3 i förmiddags diskuterades det om vilken kunskap som ska vara tillåten och vem som ska bestämma det. Detta efter att Mamlö Högskola har erbjudit en kurs i Marxistisk teori. Man kan ju tycka vad man vill om marxism, men för att kunna bekämpa saker måste man ju ha kunskap om dem, eller hur? Sen spelar det stor roll hur man väljer att använda kunskapen. Skulle jag hitta en kurs om nationalsocialism skulle jag vara intresserad av att gå den, inte för att jag skulle vilja bli sån, utan för att det är roligare att krossa folk med deras egna argument. Booyah!

Jag menar, var skulle folk vara utan kunskap? Kolla på USA, där vill hallelujahfolk förbjuda skolor att lära ut evolutionsteorin. Det är ju helt galet. Vill de på allvar bara låta kidsen tro att de är designade av gud? Eller ja, det är ju klart att dom vill. Ursäkta en dum fråga. Men ändå, kunskapsinput, tack. USA är skrämmande konservativt som det är. Må hända att evolutionsteorin bara kallas teori än så länge. Men kom igen, den är väl ändå ganska hållbar?

Pusshej!

Jag observerade lite olika saker idag när jag var i stan. Bland annat att det finns en himla massa snygga människor, en himla massa fula människor och en himla massa människor som skulle kunna vara snygga om dom bara orkade bry sig. Och det är ju inte utan att jag undrar vilken kategori jag tillhör. Kanske ingen. Jag är bara ett offer i blå för stor jacka och smala ben. Skojigt värre. Men anyway, det var inte det jag skulle komma till. Det jag observerat var när killar ska hälsa. Det verkar inte som om killar kan kramas (förutom med tjejer såklart) utan det blir mest någon pinsam handskakning som ser ut att ha kunnat bli en kram men oj, så kom de på att de befinner sig bland folk, då kan man inte kramas. Eller så blir det någon konstig axelknuff där dom stöter ihop varsin axel och tar i hand. I mitt huvud säger de också "Yo!" Det var främst yngre killar som verkade vara obekväma med det där att hälsa. Dom har väl kanske inte jobbat upp någon rutin på det hela.

För övrigt så köpta jag nya tofflor idag. Som att jag behövde det. Men dom var så fina och fluffiga. Vi kommer nog att trivas tillsammans. Gulliguuuull. Nu måste jag dricka mer te. Jag har ont i halsen, jag tänker inte bli förkyld. (fast det är ju säkert redan försent) Damn.

Man ska ha husvagn!

Tidigare ikväll såg jag lite på Insider, detta underbara program med Robban. Det handlade lite om hemlösa och deras hemska jul och bla bla. Det som störde mig var att de pratade väldigt mycket om att ingen bryr sig, politikerna skulle inte ta i dem ens med tång och kommuner flyttar deras husvagnar och det ena med det tredje. De kunde inte bo på härbärge för där fanns ju en massa folk med problem [...] Det sades ingen om vad just dessa hemlösa gjorde för att själva ta sig ur den sitiation de befinner sig i. Inte ett ord om att de aktivt söker jobb, utbildar sig eller försörjer sig. (Förutom han som sålde lite koppartrådar.) Är det på något sett heligt? Får man inte fråga vad en hemlös gör för att ta sig bort från gatan? Alla har ju inte problem med droger eller alkohol. Vissa borde ju kunna söka jobb. Visst kan det kanske vara svårt att få in en fot, men att man iaf visar någon form av framåtanda borde ju göra något. Eller?


Ey, kompis, special price for you!

Jag har funderat på en sak. Det där med "kompispris", eller liknande, för all del. Man kanske ska köpa en sak av en relativt nära vän/arbetskamrat/buddy/älskare/släkting/whatever och man tycker att man då borde få "kompispris". Det vill säga, man får lite rabatt på vad det nu är man ska köpa. Men varför gäller det bara åt ena hållet? Varför ska man betala mindre bara för att man är vänner (eller whatever)? Varför går det inte åt andra hållet? "Eftersom vi är vänner kan du ju betala lite mer, du vet ju hur knapert jag har det". Eller?

Omvärdera.

Jag kom att tänka på en sak när jag såg Lasse-filmen. En av dom som kompar (vilket ju tyvärr inte är Hovet längre. Jag saknar Hovet) var en såndär typ som höll på att irritera brallorna av mig på höstturnén förra året. Han stog där och gungade och såg så himla nöjd ut hela tiden. Jag vet inte varför jag lät mig provoceras. Men anyways, nu när jag såg filmen så upptäckte jag att han ju faktiskt har ganska snygga ben. Jag vill bara säga det. Jag vet inte hur relevant det här är, men ändå. Han är inte lika irriterande längre. Och han klär sig ju klanderfritt på scenen. Och egentligen skrev jag det här inlägget igår, men jag ville inte publicera det över mitt lassebioinlägg. Så ni får läsa det nu istället. Alltså imorrn nu när jag sitter här och skriver, men idag för er del. Kapris? Fast nu är det ytterligare en dag. Så det här inlägget skrev jag ju i förrgår. Tror jag. Skitsamma!

Tall, dark, handsome stranger.

Jag skulle vilja gå till en såndär spåtant. Fast man kanske inte får säga spåtant, precis som man inte får säga "dagisfröken". Det heter faaaktiskt förskolelärare. Snark. Men anyway, spåtant. Varje sommar när jag befunnit mig i Kivik och sprungit på Kiviks marknad har jag sneglat på den lila husvagnen där det comes down liksom. Nu vet jag ju inte hur seriösa sånadär grejor är, eller hur seriöst man kan ta spådomeri. Men ändå. Lite kul är det ju. Och jag älskar horoskop. Det är bara det, om jag skulle få för mig att faktiskt besöka en tant med spåkula så undrar jag vad hon skulle säga. Tänk om hon liksom spärrar upp ögonen, tittar förfärat på mig, stryker mig över kinden och säger "Men, lilla barn...". Då vet jag ju automatiskt att jag inte kommer att få några nya lungor och att jag kommer att dö. Hur kul skulle det vara liksom?

Och just det, jag har inga fördomar. Har jag sagt det?

To plan, or not to plan.

Jag har en miljon planer på vad jag skulle vilja göra med mitt liv. Inga av dom planerna innefattar barn. Bara så vi har det på det klara. Endel planer innehåller djur, för det mesta hästar. Men även Highland Cattle har smugit sig in. Ekologiskt högklassigt kött. Jag har ju min nya dinner-and-movie-idé att bygga på också. Samt en hel del resor som jag vill göra. Åka på safari i Afrika. Hälsa på ett fadderbarn. Plugga och bli något fancy eller något halvfancy, som dietist eller lärare. Äta roliga brownies på någon skum Coffeeshop i Amsterdam. Gifta mig i Las Vegas. Bli makeup-artist. Bo supercentralt i en stor stad och vara full varje kväll. Bo på landet och äga massor med söta ponnisar. Gör verklighet av alla mina tatueringsidéer.(alla tre) Skjuta en älg eller tre. Skaffa fler autistiska intressen.

Riktigt hur jag ska finansiera alla mina planer är inte helt klart. Jag får gifta mig rikt helt enkelt. Fast nu ska jag ju aldrig gifta mig, men ändå. Saker löser sig, det är mitt motto. Första saken som måste lösa sig är ju dock ett par nya lungor.

Kul fakta: Varje gång jag ska skriva ordet "dock", så skriver jag alltid fel och skriver "dick". Det slår aldrig fel. Jag skrev fel den här gången också. Freudiansk felskrivning någon?


Kött ä gött.

Jag kan inte bestämma mig för om jag tycker att apelsinjucie med fruktkött är godare än apelsinjuice utan fruktkött. Apelsinjuice är jallfall den klart bästa juicen. Om man bortser från Brämhults nypressade Lemonad. Fan, den är god. Som orgasm på flaska nästan. Men anyway, jag tycker om apelsinjuice med fruktkött för det känns mycket godare och så känns juicen inte så blaskig. Inte för att jag vill ha den grötig, men ändå. Däremot tycker jag inte om när fruktköttet fastnar på insidan av glasen och vägrar lossna trots att man kört glaset en miljon gånger i diskmaskinen. Så där är ju apelsinjuice utan fruktkött mycket bättre. Och juice utan kött är lättare att dricka när man ska svälja tabletter, som jag ju gör varje morgon. Fruktköttet gör annars så att tabletterna liksom fastnar halvvägs. Äcklisch.

Fast egentligen så spelar inget av det här någon roll, 'CAUSE I AM DRINKING CHRISTMASMUST JUST NOW! Yiihaw!

Måltidsmatiné.

Ponera att jag blir utbjuden på klassisk manér. Dinner and movie och den baletten. Det är ju jättefint och allt det där, men jag har ett dilemma. Jag älskar mat och jag anser att man inte kan gå på bio utan att äta popcorn och dricka obscena mängder cola. Så hur får man det där att gå ihop? Det är en ekvation som inte riktigt fungerar i mitt huvud. Dinner and movie. Såvida man inte äter UNDER filmen. Det skulle ju vara det absolut ultimata. Varför är det ingen som har kommit på det? Fatta vilken bra affärsidé! Visst kan det hända att det blir lite bestickljud och sånt, men kom igen, är det helt tyst när det sitter fjortisar i biosalongen och har popcornkrig? Man kan ju alltid höja volymen på filmen, så att det riktigt skakar i bordet.

Fan vad sugen jag blev på popcorn nu. Måste gå till frysen och nalla en kanelbulle.

Gåsamiddag.

Det här säger jag inte för att jag är avundsjuk eller något. Men varför kan man tänka sig att betala närmare 6000 riksdaler för en jacka gjord på en fågel (och en gnutta prärievarg)? Den är säkert varm och så, men det är min blå Everest-jacka också. Och den köpte jag på rea på 600 spänn. Jag skulle aldrig betala mer än max 2000 för en jacka och det har jag aldrig ens varit i närheten av. Så vad är det som får folk att köpa såna där gåsjackor? Jag kan ju inte direkt säga att dom är exeptionellt snygga, dom ser ju ut som vilka jackor som helst. Jag kan för min värld inte förstå varför... Statushets, oh statushets.

Bonusfakta: Jag har ätiti gås en gång. På Mårten Gås. Det var jättegott! Fast då äter man ju inte kanadagås, utan nån annan gås. Typ sån som är på bilden här under. Inga prärievargar blev skadade under måltiden.

Inte kanadagås. Mårten Gås.

Proud to pride.

Såhär i Pridetider. Det skrivs ju en massa om hatbrott. Och det är väl kanske inte det trevligaste man kan råka ut för. Faktiskt inte trevligt alls om man ska vara extra petig. Men är alla brott mot homosexuella per automatik klassificerade som hatbrott? Jag menar, man kan ju vara provocerande på fler sätt än att "bara vara gay".

Eller om det är en man och en kvinna som söker jobb och mannen får jobbet för att han helt enkelt är mer kvalificerad än kvinnan. Då är det ju inte diskriminerande hur mycket man än vill att det ska kunna tolkas som det. Man är inte förtryckt bara för att man är kvinna, homosexuell, invandrare eller whatever man nu kan vara.
Iblnad känns det som att folk liksom skyller på sin sexualitet, sin bakgrund eller sitt kön, bara för att de inte fick den där lägenheten eller det där jobbet. Som en dålig bortförklaring. Det är ju självklart aldrig rätt att diskriminera någon, men ni fattar väl vad jag menar? Om du skulle råka bli lite för full, bråka med några stöddiga typer i kön och sen bli nedslagen, då är det kanske inte för att du är gay, utan för att du är en idiot.

Pridesko

Soffliggare.


Jag hittade en fin soffa. Eller ja, tre. Enfärgat är så tråkigt och den enda enfärgade jag kan tänka mig är svart och det skulle inte funka. Katthår är en förbannelse. Jag måste ha en faiblesse för mönster. Tur att jag är så himla bra på att kombinera då. (host) Jag ska fundera över mitt soffval i natt. Kanske drömmer jag om rätt soffa, man kan ju drömma om saker såhär i midsommartid. För övrigt så åskar det nu. Jag älskar åska och jag borde stänga av datorn.

Sleep tight, don't let the bedbugs bite. <3

Himmelsk röra.

Att kombinera Johnny Depp och choklad tycker jag borde generera i någon sorts fin utmärkelse. Typ ett Nobelpris. Dessutom har detta hänt inte bara en gång, utan två. Även om han kanske inte hade sina snyggaste dagar i just Kalle och Chokladfabriken. Johnny Depp och choklad är ju nästan som gräddfil och gräslök. Fast kanske lite bättre.

Nu ska jag äta jordgubbar.

Post fula t-shirttryck.

Vad är grejen med att T-post inte kan skicka ut sina tröjor i tid? Nästa tröja skulle ha kommit den 6/6, idag är det den 16/6. Det är ganska mycket försent och tröjan har inte kommit. Jag vet att det står att det kan svaja till på en vecka eller så, men ska det vara så jämt? Sen kan man ju visserligen inte utesluta att det är allas vår favorit Posten som kanske är helt ute och cyklar, det vet man ju aldrig. Men anyway, jag gillar tröjorna skarpt! Och det är så kul att se någon med likadan tröja, det är som om man har en liten hemlighet ihop, fast att man inte känner varandra. Och fast att det egentligen inte är en hemlighet. Men ändå. Trevligt på sitt sätt.

Nu ska jag handla mat!

Why, God? Why?

Jag har tänkt på en sak. Gud valde uppenbarligen funktion framför estetik när han skapade mannen. Jag menar, allvarligt. En naken man är nästan lite komiskt och för tankarna till en nyfödd liten råtta. När kvinnan liknas vid våta ängsmarker och vilda rosor så finns det liksom inget fint att kalla mannen. (Och ja, jag har reducerat man och kvinna till enbart kön) Jag menar, exakt hur smickrande är centerpartiet eller familjelyckan? (googla penis, synonym. HAHA.) Å andra sidan kanske man inte behöver fina benämningar. Det är ju inte kungen man träffar direkt. (undermedveten diss?) På tal om inget, men har ni sett Amnestys "reklam" om/mot kvinnlig könsstympning? Där har de sytt ihop en ros. Reklamen är vacker och tänkvärd. Jag menar, hur skulle en manlig motsvarighet se ut? En halv falukorv grillkorv?


Jag vet inte riktigt vad jag ville ha sagt. Det var bara en tanke som ploppade upp. För jag brukar sitta och tänka på det manliga könet, varje dag. Eller, vad jag ville ha sagt är att en naken man ses som nästintill ful, medan en naken kvinna inte alls ses som ful. Bara vacker. En man är liksom snygg när man inte ser allt. Jag skulle inte ens vilja se Johnny Depp helt näck. Jallafall inte en längre stund.

// Yours truly, Malutta Korvsnutt.

Dress for success.

Jag satt nyss och funderade på det här med barn. Jag vill ju inte ha några och det kommer med allra största sannolikhet inte att ändra sig. Jag gillar inte barn någonstans. Förutom när dom är där jag inte är. Men en kul sak som man missar när man avsäger sig skrikungar är ju hela den roliga delen med att shoppa pinsamma kläder och söta små Gucciskor. Allt i miniatyrformat! (Jag måste bara få flika in med att just nu, i skrivandets stund så sitter min bror, 16 år, och tittar på Rachael Ray. Visst är det sött? Han har en crush på henne) Anyways, små kläder och sånt. Hjärtformade solbrillor skulle vara obligatoriskt på min unge. Det är så sjukt fult. Stackars barn. Fast å andra sidan, jag kan ju faktiskt köpa allt det där ändå. Jag menar, jag har ju faktiskt en katt. <3 Han har alltid velat ha små Guccisandaler, jag lovar.

image591


Läs mitt nya inlägg.

Jag tänkte precis på en sak.. Ni vet när folk säger "blabla..min NYA flickvän/pojkvän". Inte att dom betonar "nya", men att dom säger det överhuvudtaget. Det får det att låta som om dom konsumerar flickvänner/pojkvänner både till höger och vänster. Och att det här är den senaste i raden, minsann. Kan man inte bara säg att det är ens flickvän/pojkvän?

Det är väl klart, det finns de som byter kärleksobjekt lika ofta som jag byter sängkläder. Men ändå liksom. Det känns så skumt. Det kanske bara är jag som tycker det. Eller så har jag bara för mycket fritid, jag vet inte riktigt. På måndag åker jag för övrigt till Lund. Hoppas att det är vår där.

Nu ska jag öppna min nya cola.


Kärlek!

Cum to me, baby.

Jag fattar inte grejen med att folk i allmänhet och tjejer i synnerhet blir så himlas upprörda över att killar tittar på porr. Jag menar, vad är problemet? Jag kan inte låta bli att tänka att det är ett taskigt självförtroende som ligger bakom. För tjejens del alltså. Porr är ju inte det ni sysslar med i sänghalmen. Har han bett dig att agera som Traci Lords? Har han gjort det, ja, då kanske det är läge att ifrågasätta det. Men om han bara slentrianglor på porr i sin ensamhet, med Fru Höger, vad är det att oja sig över? Porr är liksom inte verklighet. Visste ni att man använder tapetklister i obscena mängder? Ni kan ju själva gissa till vad.

Kom inte och gnäll om snedvriden kvinnosyn, för det finns ingen annan bransch som har den dominansen av kvinnor. Sure, det är en jäkla massa fuffens och fula tricks, men kvinnor kan, som Robinson-Christina sa.

Tidigare inlägg