en blogg om inget.

Jag har haft minst fem inlägg i mitt huvud de senaste dagarna. Men orka skriva när man kan dricka cola och bara glo. Nu kommer jag inte ens ihåg vad alla dessa superintressanta inlägg skulle handla om. Jag skulle säkert ändå bara klaga på något. Det är ju ändå det roligaste man kan göra.

Idag vaknade jag kvart i två. Jag vet inte riktigt vad som hände, men det var inte planen. Jag brukar vanligvis vakna senast halv tio, om jag inte ställer klockan på ringning. (Vilket jag brukar göra, för att behålla en någotsånär normal dygnsrytm (det går sådär..)) Antar att min kropp tyckte sig ha rätt att sova. Så det här gör ju att jag är helt off nu. Borde egentligen gå och lägga mig, men det vore ju fullkomligt värdelöst eftersom jag ändå inte kommer kunna sova. Så vad ska jag roa mig med istället för att sova? Eftersom min körlektion blev inställd behöver jag inte heller vara tip-top-vaken imorrn. Jag kan vara en vandrande zombie om jag vill. Nej, men lite glass kanske?

Igår hoppade Nils upp i mitt knä, trampade lite sådär som katter gör
och la sig sen ner och spann som en nyservad motor.
Jag grät av lycka.

jagälskarminkatt. <3

Såhär va. Jag har varit fattig ett tag. Jag har haft 56 kronor på mitt konto. Det är ungefär vad en McNuggets-meny på donken kostar. Så mycket pengar har jag haft sen typ första januari. Har varit lite jobbigt eftersom jag är van att i princip alltid ha pengar på mitt konto. Vi snackar ju inga jättesummor, men jag har alltid kunnat köpa ostbågar, en film eller tre liter cola. Nu kunde jag på min höjd köpa en meny på donken, som sagt. Men i måndags var det ju pensionärslöning, vilket innebär att jag får mina pengar också. Lycka! Jag kunde äntligen dra mitt kort och få ut varor. Det var en underbar känsla. Ungefär som när man har varit kissnödig jättelänge och korsat benen ännu längre, för att sen få landa sin rumpa på den vita porslinsfåtöljen och, tja..öppna dammen så att säga. En förlösande känsla. It felt soo good.

Jag vet inte hurvida det är bra att känna så när man får shoppa. Även om det är en dosa snus till sin bror. Jag handlade ju inte ens något skoj. En nöd-korv till min tomma mage och en dosa snus. Jag måste kanske omvärdera lite. Och öva på att vara fattig lite oftare.

För övrigt har jag varit äckelduktig idag. Vi ska äta Gulaschsoppa ikväll. Och gissa vem som har lagat den? Jag har tärnat lök och morot och rotselleri och potatis så vackert att man kan gråta (vilket jag ju också gjorde, för jag är sjukt känslig mot lök. Jag tjöt värre än när det är tjocka barn i extreme home makeover) Nu ska jag gå och vispa lite creme fraiche. Yummie in my tummy.

I dagens Corren, på familjesidorna var det ett litet reportage om en familj som hade två barn med namnen Kalle Iron och Maja Maiden. Okej. Såhär va. Ska man promt skaffa barn kan man väl för sjutton se till att ge dem normala namn?! Jag hade kunnat acceptera Gunnar eller Ranghild. Men allvarligt, Iron Maiden? Det spelar ingen roll hur mycket jag tycker om Lars Winnerbäck, jag skulle inte döpa min unge till Lars för det. Eller till Detektivbyrån, Hellogoodbye eller Moneybrother. For gods sake. Föräldrar som planerar att ge sina barn fula och identitetsdödande namn borde inte ens få skaffa barn. jag vet att jag inte ens borde bry mig, men vad fan. Folk är så dumma att man inte kan låta bli. Det blir som att se på en nasty trafikolycka.

(Jag hittar tyvärr inte reportaget på deras hemsida, annars hade jag ju givetvis länkat. Jag är ju duktig.)

Sing hallelujah och sånt. Ikväll börjar Nip/tuck igen! Jag trodde att det var slut. Finito. Över och förbi. Men tydligen inte. Yay for me liksom! Happy happy. Mer karvande och kanske mer maffia. Men framförallt mer kvalitetstid med Julian McMahon. Thank you för det, gud. Aah, underbara program.

På måndag släpps Antony and the Johnsons nya album, The Crying Light. På måndag alltså. Och trots detta så sitter jag nu med ett exemplar i handen. CDON är bra snabba ibland. Jag vet inte riktigt vad jag ska göra med skivan, den är så fin och jag vill inte öppna den. Eller jo, det vill jag ju, men det känns som att deflower:a den liksom. Åh, fina, fina skiva. Fast jag måste nog öppna den så att jag kan lägga in musiken på datorn, annars kan jag ju inte lyssna på den i helgen när jag är hos pappa.. Nu gjorde jag det. Jag öppnade den. Så var det gjort. Nu är det slut på det roliga. Nu måste jag äta något, det kurrar i min mage.

Adios!

Jag har fått brev från mitt fadderbarn igen! Eller ja, hon skriver ju inget själv än, men hon har ritat några krumelurer på framsidan av brevet. Jag har inte riktigt klurat ut vad de föreställer, men det kanske är getter eller nått. Dom är lite avlånga, med två fötter (?) längst ner och sen en massa armar, eller kanske morrhår, och sen något som jag tror är ett huvud. Eller så är det hennes familj. Jag ska jämföra med tidigare brev, där var det hus målat också. Tror jag.

Jag ska köpa lite färgpennor och någon målarbok med neutrala motiv som jag kan skicka ner. Inte som en pik alltså, utan för att hon kanske tycker om att måla. Måste bara kolla upp hur mycket man kan skicka utan att de måste betala för att kunna hämta ut paketet. Känns lite onödigt att skicka ner något dom inte kan hämta ut. Och åter till dilemmat, vad skriver man i ett brev till ett fadderbarn?

Jag har funderat på en sak. När jag har träffat söta pojkar, både bra och mindre bra, så har det alltid under tiden man träffas kommit upp att killen ifråga har något sorts mindervärdeskomplex. Det är oundvikligt! Drar jag till mig såna deprimerade typer eller vad är upp med det? Det kommer alltid ett "jag är så ful", "ingen vill ha mig" och andra negativa tankar. Och jag blir så trött! Vad är det för fel på folk som bara kan se negativa saker hela tiden?! Hur vore det att testa att se saker på ett positivt sätt någon gång. Okej, jag kan fatta att du är less för att din farmor, din hund eller din vandrande pinne har dött. Men att sitta och gnälla över att du är ful/fet/otillräcklig på alla sätt och vis är bara så fruktansvärt enerverande. Och jag drar till mig dessa människor! Jag orkar inte bry mig längre. Nej, du kommer aldrig få en flickvän. Ja, du är ful. Och ja, du kommer att dö som oskuld.

GAH!  Det kanske är sant som man säger. Att folk dras till sina motsatser. Då ska jag fan bli en bitterfitta. (eller vänta nu...) Sur och negativ, med dåligt självförtroende. Så kanske det kan dyka upp en GLAD människa en vacker dag. En person som inte behöver bekräftelse 24/7.

Jag vet inte riktigt vart jag är påväg. Jag ville bara ha det sagt. Jag är trött på folk som inte fattar hur bra dom egentligen har det. Jag spelar på mitt hallå-jag-har-en-halv-lunga-kort. Nu ska jag borsta tänderna.

---

Eller. Så är det jag som gör dem deprimerade. Det skulle ju vara lite...deprimerande.

En film har kommit till världen. Den kombinerar två av mina favoritsaker! Eller ja, förstå mig rätt här, två av mina intressen liksom. Äsch, ni fattar. Nazister och zombies! Om inte det här är en film man måste se så vet jag inte!

Har ni sett reklamen för Gainomax (eller vad det heter)? Det där som man ska äta istället för att äta upp apornas bananer. Jag har aldrig tyckt om apor och jag tänker inte börja nu heller. Jag ska äta upp alla era jävla bananer, apjävlar! Försvinn från min tv, jag är trött på att se den fula apan. Och jag tror att om man skulle ge en såndär apa en duva så skulle den med största sannolikhet ha sönder den. Apjävel.

Jag måste berätta om min frukost! jag fick världens bästa frukost idag! Och det var inte ens någon hotellfrukost. Utan en frukost tillredd av kääärlek. Förstås. Jag fick ägg och bacon, rostad macka med apelsinmarmelad (utan tillsatser!), tranbärsjuice, te med honung.. Fil med kårnfläjks vad framplockat också, men det orkade jag inte. Sånhär frukost borde jag få varje morgon! Fast med tanke på klockslaget så var det här kanske mer brunch...

Jag har världens bästa mamma.

Ibland får jag för mig saker som jag ska göra för att förverkliga mig själv. Utvecklas som människa och såntdär tjafs. För det mesta handlar det om skitsaker som jag ändå aldrig genomför eftersom jag är mer prat än verkstad. Jag har haft min rädda-jorden-period, när jag skulle vara miljövänlig och sopsortera och sånt. Det höll inte så länge. Nu läser jag Den hemlige kocken; Det okända fusket med maten på din tallrik och allt jag ser när jag går och handlar är tillsatser och E-nummer. Saft utan frukt? Är du galen, människa?! Köpa färdigmat? Över min döda kropp! Död åt aromämnen! Jag vet inte hur länge det här kommer att hålla i sig, men mat är ju egentligen ganska viktigt. Och man ska ju inte stoppa i sig en massa konstigheter. Även om det ju faktiskt behövs ganska mycket glutamat för att man ska märka något.

Jag har haft en smink-period också. Vilket resulterade i att jag har en miljon små sminkprylar och massor av foton på försöksdjuret Kajsa. hade också stenkoll på vilka make-up-kurser man skulle gå för at bli make-up-artist och vilket smink som var bäst. (det finns inget bäst smink, man får blanda från olika märken och sen är tekniken ganska avgörande)

Min Hello Kitty-period är väl kanske pågående, men jag vet inte riktigt vad jag ska göra med alla små figurer. Jag har plockat undan ett helt gäng men har fortfarande några framme. Kanske bara ett litet tag till. Jag köper iaf inga kläder med katten på längre. Om det inte är jättefina underkläder förstås. Eller en mjuk pyjamas. Eller ett par tofflor.

Jag undrar vad nästa trend kommer att bli...

Jag är helt galet sugen på en riktigt fet hotellfrukost just nu. Det ska finnas allt. Äggröra, bacon, korv, bröd, marmelad..wienerbröd, pannkakor. Minst fem olika sorters kaffe och minst lika många sorters te. Kan man hitta det i närheten här? Finns det kanske inne i stan? Jag måste ha hotellfrukost. Jag vet att det finns i Göteborg för där har jag ätit hotellfrukost en gång. Samma dag som jag och Mallan flög till Turkiet. Det var dessutom en japan som fotograferade hela frukosten, det var lite festligt. Jag skriver om mat för att jag är hungrig. Ska nog se om pappa är klar med gröten får då ska jag nog ta mig en tallrik helt nygjord gröt. Damn, det är gott. Ja, tomtegröt. I love tomtegröt hela året om. Mot köket!

---

Jag vill göra ett tillägg. Alltså, jag är ju inte dum på något sätt, jag fattar ju att det finns hotellfrukost att tillgå inom en rimlig radie. Men finns det en hotellfrukost av den kaliber som jag önskar? Linköping är ju trots allt ingen världsmetropol. Även om lilla Linköping gärna vill tro det. Eller det jag vill egentligen är ju att sitta nere på Sunwing Resort i Arguineguin och tugga på deras frukost. Där fanns verkligen allt. Och man rostade bröd på ett rullande band. Frukost OCH underhållning. Det ni. Kärlek <3

Jag har inte så mycket att säga om det gångna året. Så jag tänker inte ens försöka. 2008 var ett mellanår. Något som bara finns där men som inte var så speciellt. 2007 var nog likadant tror jag. Hur 2009 blir kan jag ju inte veta nu, men det blir säkert bättre för i mars ska jag ju se Antony and the Johnsons och det är alltid ett plus i kanten. Iiih! Okej, samla dig, kvinna! Anyways, jag skulle ju inte skriva något så jag låter väl bli det då. men bara för att så kommer jag utse en Årets.

Årets katt: Nils