Ciao.

Åh. Jag tog bort den igen. Jag älskar min piercing. Den  tillhör min identitet, men jag har faktiskt börjat gilla mina lungor ganska mycket också och det vore ju så himla dumt om dom skulle dö bara för att jag vill se ut som en tjur. Fan, jag älskar min piercing, jag måste skriva en hyllning till den någon dag, och kanske begrava ett av smyckena under vinbärsbusken. Men det finns ju annat man kan roa sig med. Men kan ju töja befintliga hål. (det där lät ju hur snuskigt som helst, men ni fattar väl. Annars får ni fan sluta läsa min blogg. Skämmes ta mig fan!) Jag tror bestämt att det är jag som surfar in på Barbarella och beställer hem lite töjkit. (sagt och gjort) Fan, vad ska jag nu göra, får börja pandamåla mig för att inte se ut som en kommunaltant. Nåja, jag kommer väl på något. Nu ska jag äta fetaost och sen sova. Imorrn kommer Tushi!

över och ut.

Lagar och sånt.

omgomgomg! Jag ska verkligen se Antony and the Johnsons igen. Jag tror inte att det riktigt har sjunkit in hos mig. Men gud i himmelen, det kommer vara så bra, igen. Det är klart, inget kommer nog kunna slå en spelning i Dalhalla, den känslan och den akustiken går knappast att frambringa på konstgjord väg.

Men. Nu är det ju såhär. Enligt lagen om allt jävlighet,
Murpys lag, så kommer ju något att gå fel. Dagen innan jag ska åka till Stockholm för att gå på konserten kommer dom ringa från Lund och säga att dom har ett par nya lungor åt mig. Jag lovar. Eller så kommer jag få nya lungor typ imorrn, och så kommer det vara precis på håret att jag missar spelningen. Tror jag. Något kommer jallafall att ske. Murphys lag. Men då kan jag kanske sälja biljetterna för hutlöst mycket pengar och sen köpa knark och dö. Yay!

Awkward.

Jag har inget socialt liv. Inget what so ever. Det är inte så att jag dör över det, det är bara lite övertråkigt. Och ensamt. Men man vänjer sig liksom.. Jag har ändå aldrig varit speciellt social av mig. Det där med att prata med folk framstår som rent absurbt ibland. Varför skulle jag bry mig om vad du jobbar med om det bara är ikväll vi ses? Jag skulle med andra ord bli en värdelös frisör. Småprat ligger liksom inte nära min person. Jallfall är det vad jag anser. Sen kan det ju hända att jag blir en pratkvarn i vissa situationer, som tex när jag är full med sprit eller väldigt nervös. Eller när jag får prata om något jag tycker om. (=mig själv) Pinsam tystnad är min bästa vän.

Såå, hur är det annars då?


Sen kom jag ju på att jag ju har massa folk att prata med. Framför en dataskärm. Det är kanske inte fy skam. Men absolut inte samma sak som att ha folk på riktigt. Ankan är min mesta och bästa internetflirt. Som en spegelbild av mig själv, fast manlig och tatuerad. Jag vet egentligen inte var jag vill komma med det här, jag känner att jag mest ordbajsar just nu.

Datakris.

Idag har jag lämnat ifrån mig min käraste ägodel. Eller okej, min nästnästnäst käraste ägodel. Nils, Majs och Selma ligger ju självklart i topp, men man kan liksom inte kalla dem ägodelar. Men anyway, jag har lämnat in min dator. Den är ju jättedöd. Eller den startar och så men skärmen fungerar icke. Tydligen hade killen på PCCity försökt koppla till en annan skärm också, men det hade inte heller fungerat. Det var för övrigt inte jag personligen som lämnade in min dator, eftersom jag var hos sjukgymnasten. Mamma och Ludde fick fixa.

Det skulle ta typ fyra veckor atta fixa den om alla delar fanns hemma. Men det vet ju alla vad som händer med dom där fyra veckorna när folk har semester. Gosh jag kommer aldrig få tillbaka min dator. Alla mina bilder. Jag dör. Alla bilder på Hassekatten när han var bebis. Bilderna från studenten och balen. Jag jättedör. All musik. Jag smådör. VARFÖR gör man inte kopior som man säger att man ska göra? Jag hatar mig själv. ÅÅH!

Arr.

Min dator är kaputt. Skärmen har lagt av. Och som lök på laxen så har det mobila bredbanet slutat att fungera. Don't know why. Pappa kommer döda mig lite. Jag återkommer till cyberspace när jag kan. Au revoir och garnier!


Det fungerar nu! Eller ja, min dator är fortfarande kaputt och jättedöd, men internet, syret i mitt liv, det fungerar! Hurra! Jag kan andas igen. Jag tror att jag har någon form av försäkring på min dator så jag får väl ta med den in till PCCity och dumpa den där. Det kanske bara tar 18 månader att få tillbaka den. Fast det känns pinsamt att lämna in den. Den är liksom full av Hello Kitty-klistermärken... Hoppas bara att den går att fixa, jag hade ju inte tänkt att köpa ny computer förens till hösten. Nu blev ju allt så jobbigt. Skit också. Jaja, det löser sig nog. Hos farmor behöver jag ju ändå inte ha någon dator, egentligen. Det är ju bara jag som tror att jag behöver det. I'm such a mes.

Blow me.

Mitt. Huvud. Sprängs. DÖ! Jag har älskat med Ibumetin, men inte fan hjälpte det. Jefla piller. Det finns bara en sak som hjälper mot sånhär huvuddunk. Ett stort, isfyllt glas med hääärligt iskall cola. Med a touch of lemåån. Oh yeah. That's love.

Allt är dött.

Det känns som om jag sitter i ett kalt, kallt rum. Helt ensam. Övergiven och förglömd. Aldrig mer kommer jag få se solen. Aldrig mer kommer jag känna glädje. Kommer aldrig känna något mer. Mina ord känns tomma och min röst bara dör. Det fanns ju så mycket mer som jag ville veta. Det fanns så mycket mer. Mitt liv är över och jag kommer aldrig mer vara densamma. Jag kommer sitta där i det kala, kalla rummet, helt ensam. För all framtid.


















OC är slut.


(Ja, Kajsa och jag fuskade lite)

[...]














Nu känns allt sådär...skit igen.

Sploorf!

Jag städade idag och mitt i all städhysteri ser jag att datorn ser lite dammig och katthårig ut. Hasse brukar ju trots allt sova på den. Så jag tänkte att jag skulle dammsuga datorn. Det har jag ju gjort förr och no harm done liksom. Men nu hände nått annat. Nått dumt. Det sa bara schlorf! Och vips så hade jag dammsugit upp tab-tangenten. Inte bra skit! Nu får jag dessutom inte dit den igen. Och jag kan ju inte gärna ringa support och säga att jag dammsugit upp en tangent. Fatta idiot-stämpeln jag skulle få... Skulle inte tro det va!

Vad gör man liksom? Det har ju fungerat förr att dammsuga datorn! Dammsugare är onda! Stackars min daaaator! Förövrigt är kanppen gjord i jättetunn plast. Värsta snåla. Jag vill att min tangent ska sitta fast igen! Fan, världen är så orättvis... (riight...)

Nu ska jag dricka te. Min rytm blir helt fel när O.C visas redan klockan 20.00. Jag är ju van att kunna sova efter, men det kan jag ju inte nu. Inte trött på långa vägar. Skit.

Måste fördriva tid.

över och ut.

[...]

My life is over.

OC