en blogg om inget.

Sing hallelujah och sånt. Ikväll börjar Nip/tuck igen! Jag trodde att det var slut. Finito. Över och förbi. Men tydligen inte. Yay for me liksom! Happy happy. Mer karvande och kanske mer maffia. Men framförallt mer kvalitetstid med Julian McMahon. Thank you för det, gud. Aah, underbara program.

Varför är det ingen som har berättat för mig att filmen Shakespeare in love är typ skitbra?  Och att han som spelar Shakespeare är jättesnygg. Ni måste ju berätta sånahär saker för mig! Det måste ni ju förstå! Det var posei och fina ord, komplicerad kärlek och en förnimmelse av vad som varit, i en enda sörja. Efter filmen såg jag en dokumentär om Freddy Mercury och allt blev en emotionell overdose. Nu sitter jag här och lyssnar på Antony and the Johnsons. Och jag känner mig trots allt ganska harmonisk. Gosse, som jag längtar till 19 mars.

Jag är förkyld men jag känner mig inte sjukare. Näsan kunde ju ha det bättre, men min grundsjukdom är liksom inte det som stör mig nu. Den håller sig liksom på sin kant. Vilket ju är ganska skönt. Imorrn ska jag till sjukgymnasten och någon dag ska jag ge er smakprov ur min Uardaordbok. Åh, den är så rolig och jag rekommenderar ordtrollare av alla de slag att köpa en. Ack, du underbara bok..

Och på tal om inget så är det 8 minusgrader ute. Undra om min cola kommer att frysa..? Mmm, igloglass..

Jag har en såndär emotionell kväll. Helt nyss såg jag en repris av Videokväll hos Luuk, där Janne Josefsson var gäst. Av någon anledning tyckte jag att han var så fruktansvärt lik min pappa, inte till utseende, men till sättet. Hur han pratade och gestikulerade. Det gjorde ju givetvis att jag nästan (nästan!) började böla när Janne Josefsson pratade om sin mamma och fick lite tårar i ögonen. Fast jag vet inte varför, men jag kan ju gråta för allt. Extreme Makeover; Home Edition är en personlig favorit. Eller tjocka barn hos Oprah. Det är så hjärtskärande att jag vill dö.

Jag har för det mesta tyckt att det har varit dödens tråkigt när pappa har tittat på friidrott dagarna i ända. Just under OS, VM, EM eller vilket större sportevenemang som helst känns dagarna väldigt långa när allt man kan se är häck och ribba. Och det är inte ens den roliga sortens häck och ribba. Det värsta är nästan att jag numer finner det ganska roligt att se på. Jag ser alltså helt frivilligt på sport. Och idag fällde jag till och med en tår för att det såg så himla fint ut när ryska stavhopperskan fick sitt guld. Hon såg liksom så himla lycklig ut när hon stog där och bölade. Jag led med Stefan Holm när han inte klarade 2,36 i höjdhoppsfinalen. Men jag tyckte ändå att han såg relativt nöjd ut.

Jag såg precis Johan Wissman springa semifinal för att där ta sig vidare till osfinal. Kommer ju bli superspännande. Och finns det något roligare än att se Usain Bolt springa? Medans alla andra kämpar för kung och fosterland så joggar han i mål. Han liksom slutar springa efter 2/3 av distansen, sen bara joggar han i mål och kan spexa på vägen. Tror ni att han slår Michael Johnsons "omöjliga" 19.32?

Det dåliga är ju bara att jag hela tiden missar den lilla ridsport som visas. Jag ska verkligen försöka se finalhoppningen. Jag hejar på Rolf-Gööööran. As always.

Det bästa med att se sport såhär på tv är ju att man själv inte behöver prestera ett enda dugg. Jag behöver bara sitta där på min häck och titta. Gråta en skvätt eller skrika åt fel domslut i brottningen. (Ara Abrahamian hade kanske gjort bäst i att inte gå till prisutdelningen alls, men jag förstår hans agerande) Aah, sport.

// Yours Truly, Malutta Korvsnutt.

Inte för att jag egentligen bryr mig det minsta eller för att jag vill säga "told you so", men...
Sverige åkte ut ur EM innan det riktigt startat. Told you so.
Ska det vara landssorg och skottpengar på Lagerbäck nu?

Ja, vad ska man säga. Jag har anteckningar men just nu orkar jag faktiskt inte resa på mig för att hämta dem. Jag sitter så skönt. Men ändå, vad hade folk förväntat sig? Att hon skulle vinna? Nu när hon förlorade så var det "Stackars Charlotte". Men när Martin Stenmarck fetförlorade för några år sedan var det inte speciellt synd om honom. Om jag inte minns helt fel (vilket ju faktiskt är mycket möjligt..)

Det roligaste under hela sändningen var ju att Ryssland hade "hyrt in" Jevgenij Plusjenko som åkte omkring på världens minsta lilla plastisbana (plast-is-bana, alltså). Största behållningen ever. Och varför känner jag igen ryska konståkare? Jag har för mycket fritid. För övrigt fattade jag det som att Timbaland hade haft ett finger med i spelet på låten, och det hördes ju absolut inte. Nej nej.

Jag gillade Frankrike mest. Tror jag. Mest för att jag har hört den på P3 i princip varje dag. Den svänger! Och jag kan inte låta bli att tycka att Bosnien-Hercegovinas bidrag var lite charmigt. Det är som om man korsat Björk, White Stripes och Helena Bonham-Carter, under regi av Tim Burton. Nästan. Jag vill också ha en äppleklänning! Så fint. Aww.

Ikväll! Då ska jag äta ostbågar, dicka cola och skrika åt länderna i öst. Det är lika trevligt varje år. I love it! Jag tror inte att Sverige vinner. Det känns som att vi kommer att hamna i det där kvalträsket igen. Men det kanske är att sätta förväntningarna lite lågt. Jag vill ju hoppas på en 10-i-top placering. Minst. Men sen trodde jag ju å andra sidan att The Ark skulle vinna. Älskade, fina, underbara The Ark...

Jaja. Förra året förde jag arga anteckningar och det ska jag nog göra ikväll också. Bara för att. Det blir sm lite reklam när dom där riktigt dåliga bidragen uppträder. Typ...

Nu är det mat!

Jag tror att jag är kär. I en hästbonde. I en böghästbonde. Om jag hade varit kille, gay och lite äldre hade jag redan skrivit femton brev till Bonde söker fru. Jag vill också bo på en gård med hästar, pool och tennisbana. Ja, och en trevlig karl.. Why, god, why did you make me a woman? (Ja, just kvinna går ju att diskutera...) Och ja, jag har precis sett Bonde söker fru. Inte helt utan att skämmas lite. Jag känner mig nästan lite smutsig liksom. Jag trodde väl aldrig att jag någonsin skulle se det programmet men shit happens som man säger. Jag avundas redan de killar som kommer att få bo hos hästbonden. Mest av allt är jag avis på att dom kommer att få vara bland hästar. Fan, jag saknar det så att det gör ont. Måste. Ringa. Hästställe. Måste. Rida. Om jag så bara kan skritta i värsta nybörjarstil. Eller vad fan, det räcker med att få sätta näsan mot en häst. Jag har nog ändå inga ridkläder längre, och jag vägrar rida utan proper gear. Eller tja, jag red för det mesta i gympaskor, men det räknas inte.

 Måste. Andas. Häst.

Ikväll är det knivigt värre. På femman är det premiär för lite smått efterlängtade Sverige pussas och kramas. Jag menar, Björn Gustavsson i all ära, men den riktiga höjdpunkten är alltd Johan Glans. Hur kan karl vara så rolig? Jag fattar inte. Men hursom, problem uppstår eftersom humoreliten visas ungefär samma tid som jag brukar dregla över Jonathan Rhys-Meyer i The Tudors. Jag känner inte att jag dör om jag missar The Tudors (såhär efter OC är det liksom ingen serie som är värd att titta på..) men det känns så himla onödigt att missa ett avsnitt när jag har sett alla andra. Men jag vill heller inte missa Sverige pussas och kramas. Jag vill så hemskt gärna se den där scenen med Nour El-Refai och André Wickström, när Nour säger "Det är typ 3,5 meter kuk".

Åh, bara bekymmer och problem. Tänk vad härligt att vara barn i Afrika och inte behöva bekymmra sig om vad man ska se på tv och vad man måste prioritera bort.

Nä, nu ska jag se Skinwalkers. Återkommer om det är något att se.

// Yours truly, Malutta Korvsnutt.

Dagens soundtrack: Robyn - With every heartbeat.

Ikväll är det första deltävlingen i Melodifestivalen. Detta spektakel som jag motsätter mig något enormt men ändå kommer att följa. I'm such a sucker for entertainment. Jag hade tänkt ladda upp med ostbågar och godis men när jag ringde min mor för att informera henne om detta så hade hon redan handlat. Vad fan är det för sätt?! Vad ska jag nu äta liksom? Popcorn? Mer smörsalt? Ja, så får det bli helt enkelt.

Är det meningen att man ska ha koll på vilka som tävlar ikväll? För det har inte jag. Skitsamma. Nu ska jag göra nått vettigt och sen kanske äta en bit mat.

// Yours truly, Malutta Korvsnutt.

Jag har typ funderat lite. Masters of horror. Ska det vara något att se? Jag vet inte ens riktigt vad det är... Jag bara fastnade för namnet. Horror går alltid hem hos Sara! Jag googlade det hela men vågade inte surfa runt på deras hemsida, den lät så himlans läskigt. >_< Dessutom är det mörkt ute och jag vill kunna sova inatt. Här tar vi inga risker! När man googlar på bilder så ser det hela mycket trevligt ut må jag säga...

Såå, är det något värt att se? Tell me, I need to knoooow!