en blogg om inget.

Vet ni hur skönt det är att kunna sitta och ligga precis som man vill och behgar utan att behöva känna att andningen är jobbig? Det är för jävla skönt kan jag berätta. Det är så jag blir tårögd bara jag tänker på det. Sen lägger jag mig ner på något konstigt vis och bara andas. Så häftigt. Kan dom bara släppa ut mig härifrån så tror jag att jag kommer må så himla mycket bättre. Sjukhus har en lite lätt deprimerande ton över sig liksom. Och här finns ju inget att göra. Förutom att utforska nya sätta att sitta och/eller ligga. Jag vill hem. Pronto. Det finns liksom sjukhus hemma också, jag kommer inte att dödens jättedö. Jag är sjukt sugen på caesarsallad också. Det finns ju färdiga att köpa nere i Pressbyrån, men jag får inte äta såna. Skit. Jag vill ha kyckling! Buää. Kinapuffar ger liksom inte riktigt samma satisfaction. Jag tänker protestdö om jag inte får åka hem. Och så tänker jag äta upp all choklad som mamma köpt för att ge till personalen. Själv ska jag äta upp allt, inget ska dom få. Ha! Sug på den ni. Det är bara två lådor Cloettachoklad, enkelt som en biff! Kan man få en mojito till?

(haha, jag skrev den 15 maj först. Jag har sån bra koll här. Ännu en anledning till att åka hem)