en blogg om inget.

Mina fötter är tjocka igen! Jag känner mig som en tant. Men dom är nog tjocka för att jag inte har rört på mig så mycket idag. Jag får väl skämmas lite. Antar jag. Men jag ska ge mig ut nu. Ska ta med Camerån och kanske fota. Fast det är iofs kolmörkt ute, men hey. I have good camera, yes. Och vem säger att mörker inte makes good pictures.

Förresten, jag ska snart launcha min nya blogg. Inget fancy alls, jag är bara trött på blogg.se. Har bara lite små justeringar att göra på den andra. Oh, så hemlig man kan vara. Men det är lungan (ha-ha-ha). Ni kommer att få veta. Sinom tid, mina vänner, sinom tid. Förresten så ska jag iväg och rida islandshäst den 7 juni! Iiiiiiiiiiiiiiiiih! Woho liksom. Happy me. Måste leta fram min störtkruka. Nehej, ut i mörkret.

JAG SAKNAR MIN PIERCING. BUUUÄÄÄH! *WHINE, WHINE*

Åh. Jag tog bort den igen. Jag älskar min piercing. Den  tillhör min identitet, men jag har faktiskt börjat gilla mina lungor ganska mycket också och det vore ju så himla dumt om dom skulle dö bara för att jag vill se ut som en tjur. Fan, jag älskar min piercing, jag måste skriva en hyllning till den någon dag, och kanske begrava ett av smyckena under vinbärsbusken. Men det finns ju annat man kan roa sig med. Men kan ju töja befintliga hål. (det där lät ju hur snuskigt som helst, men ni fattar väl. Annars får ni fan sluta läsa min blogg. Skämmes ta mig fan!) Jag tror bestämt att det är jag som surfar in på Barbarella och beställer hem lite töjkit. (sagt och gjort) Fan, vad ska jag nu göra, får börja pandamåla mig för att inte se ut som en kommunaltant. Nåja, jag kommer väl på något. Nu ska jag äta fetaost och sen sova. Imorrn kommer Tushi!

över och ut.

Just nu känner jag ett sjukligt behov av att umgås med folk. Inte så konstigt kanske, jag har mer energi än vad jag har haft på länge, jag har varit nästan isolerad i fem veckor och jag vill börja mitt nya liv typ nu. Jag vill göra saker, se saker, dricka mig full på gin & tooonic. Mest tonic, för det är så himla gott. Bah! Tristess! Kommer förgås av att vara sjukskriven ett halvår. Och att inte få åka tåg eller buss, herregud, hur ska jag ta mig någonstans? Plugga! Jag kan plugga! På distans, vad som helst! Fornfransk fonetik eller nått. Kanske lite matematik, om jag nu vill plugga ekonomi sen. Uäck, jag hatar matte. Borde lätta upp det med något roligt också. Lite samhällskunskap också. Mmm, ljuva samhällskunskap. Fan, nu får jag ångest för allt också. Måste ha lite ostbågar tror jag.

Det regnar! Det var då själva fan, jag ville ju ha fint väder och jag dödade inte ens mördarspindels i badrummet igår. jag skonade den och så blir det regn ändå! Jaja, man kan väl inte få allt här i väelden men jag hoppas att min baddräkt kommer idag, då kan jag ju alltid ta på mig den och hoppa omkring i regnet som en annan liten räka. Ska snart åka in till sjukhuset och ta lite prover och sätta igång min förhoppningsvis absolut sista penicillinkur. Forever liksom. Eller jallafall på väldigt, väldigt länge. Jag får den inte för att jag är sjuksjuk, utan mer för att det har trillat ner lite pseudomonas (evil baciller) från näsan, det fanns alltså inget dumt i mina nya, fina lungor. Här kör vi ju bara på top notch liksom.

Efter sjukan ska jag och mamma undersöka en eventuell present till mormor. Det kan bli kul. Hihi. Och nu ska jag skriva ut lite viktiga papper. Muy importante.

över och ut.

Min fötter är tjockisar för tillfället. Som samlar på sig vätska så att det ser ut som om jag har pensionärsanklar. Det är inte ens lite sexigt. Faktiskt mest fult. Provade att promenera bort det men det resulterade bara i att jag fick skoskav. Aj. Mamma tyckte att jag skulle peta i mig en Furixtablett till. Furix är vätskedrivande och inget man dör av. Tror jag. Men jag föreslog den brillianta idén att vi skulle ringa lungmedicin först och fråga "för säkerthets skull". Jag ska fan aldrig mer ta egna beslut. Sköterskan jag pratade med fick inte tag i jouren (jättebra att inte få tag i den som ska ha jour...) så han tyckte att det var bättre att vi åkte in till akuten så att dom fick titta. Jag är liksom inte dödssjuk. Jag har bara lite feta fötter. ÅH. Aldrig mer komma med "bra förslag". För SÄKERTHETS skull har jag dessutiom emlat (Bedövat. Jag jag är en mes) båda armarna, för om jag inte hade gjort det skulle dom med alla säkerhet vilja ta sjutusen prover. Nu kommer dom inte ens fråga. Känns skönt att gardera sig iaf. Murphys lag är min lag. Så att säga.

Måste äta nått. Man vet ju aldrig hur länge man får sitta där och kucklilura. Borde kanske ta med DS:et. Och jag har fotat massor idag, ska slänga upp några bilder sen. Eller kanske knåpa ihop ett kollage i Picasa. (inte ett dugg avancerat)

över och ut.