en blogg om inget.

Såhär va. Jag har varit fattig ett tag. Jag har haft 56 kronor på mitt konto. Det är ungefär vad en McNuggets-meny på donken kostar. Så mycket pengar har jag haft sen typ första januari. Har varit lite jobbigt eftersom jag är van att i princip alltid ha pengar på mitt konto. Vi snackar ju inga jättesummor, men jag har alltid kunnat köpa ostbågar, en film eller tre liter cola. Nu kunde jag på min höjd köpa en meny på donken, som sagt. Men i måndags var det ju pensionärslöning, vilket innebär att jag får mina pengar också. Lycka! Jag kunde äntligen dra mitt kort och få ut varor. Det var en underbar känsla. Ungefär som när man har varit kissnödig jättelänge och korsat benen ännu längre, för att sen få landa sin rumpa på den vita porslinsfåtöljen och, tja..öppna dammen så att säga. En förlösande känsla. It felt soo good.

Jag vet inte hurvida det är bra att känna så när man får shoppa. Även om det är en dosa snus till sin bror. Jag handlade ju inte ens något skoj. En nöd-korv till min tomma mage och en dosa snus. Jag måste kanske omvärdera lite. Och öva på att vara fattig lite oftare.

För övrigt har jag varit äckelduktig idag. Vi ska äta Gulaschsoppa ikväll. Och gissa vem som har lagat den? Jag har tärnat lök och morot och rotselleri och potatis så vackert att man kan gråta (vilket jag ju också gjorde, för jag är sjukt känslig mot lök. Jag tjöt värre än när det är tjocka barn i extreme home makeover) Nu ska jag gå och vispa lite creme fraiche. Yummie in my tummy.