en blogg om inget.

Idag var pappa och jag borta vid den lilla plaskdammen som finns brevid Ronald McDonaldhuset (där barnen får bo, hmpf). I den lilla plaskdammen simmade tio små, jättesöta ällingar. Jag ville klappa. Det gick ju givetvis inte men ändå. Man kan ju önska. Tyvärr sitter det typ en miljon korpar och skator och alla möjliga fula fåglar i träden runtomkring som bara väntar på att få sig en McAnd till lunch. Pappa och jag ska tillbaka dit imorrn för att räkna och se hur många som är kvar. Stackars bebisänderna. Jag ska ta med mig kameran då också. Fast jag kan ju inte plaska ut i vattnet och leka naturfotograf förstås. Man vill ju inte bli våt om fötterna. Dessutom finns där fiskar i dammen och en är en såndär superstor karp. Ser ut som en hel lax liksom. Livsfarligt. "Fotograferande mupp angripen av jätteguldfisk"

Nåja. jag ska väl sova snart. Man blir väckt klockan sex på det här stället. Det är fan som armén. Tror jag. Men det är väl okej antar jag. Då hinner jag sätta på emla (bedövning) så att dom kan ta sina dagliga prover. Yay...