en blogg om inget.

I'm lost på något sätt. Jag känner att jag har förlorat något men jag vet inte helt säkert. Eller så vill jag inte bara lyssna på mig själv.  I guess, what goes around, comes around. Bara självaste fan att man ska behöva lära sig det såhär. Jag vill skrika men jag är tyst. Det är så härligt lungt när man är ensam. Jag har upptäckt att smärta döljer annan smärta. På gott och ont antar jag. Men det känns som om det kvittar.