Awkward.
Jag har inget socialt liv. Inget what so ever. Det är inte så att jag dör över det, det är bara lite övertråkigt. Och ensamt. Men man vänjer sig liksom.. Jag har ändå aldrig varit speciellt social av mig. Det där med att prata med folk framstår som rent absurbt ibland. Varför skulle jag bry mig om vad du jobbar med om det bara är ikväll vi ses? Jag skulle med andra ord bli en värdelös frisör. Småprat ligger liksom inte nära min person. Jallfall är det vad jag anser. Sen kan det ju hända att jag blir en pratkvarn i vissa situationer, som tex när jag är full med sprit eller väldigt nervös. Eller när jag får prata om något jag tycker om. (=mig själv) Pinsam tystnad är min bästa vän.
Såå, hur är det annars då?
Sen kom jag ju på att jag ju har massa folk att prata med. Framför en dataskärm. Det är kanske inte fy skam. Men absolut inte samma sak som att ha folk på riktigt. Ankan är min mesta och bästa internetflirt. Som en spegelbild av mig själv, fast manlig och tatuerad. Jag vet egentligen inte var jag vill komma med det här, jag känner att jag mest ordbajsar just nu.
Såå, hur är det annars då?
Sen kom jag ju på att jag ju har massa folk att prata med. Framför en dataskärm. Det är kanske inte fy skam. Men absolut inte samma sak som att ha folk på riktigt. Ankan är min mesta och bästa internetflirt. Som en spegelbild av mig själv, fast manlig och tatuerad. Jag vet egentligen inte var jag vill komma med det här, jag känner att jag mest ordbajsar just nu.
Kommentarer
Trackback
