en blogg om inget.

Jag tror att jag är kär. I en hästbonde. I en böghästbonde. Om jag hade varit kille, gay och lite äldre hade jag redan skrivit femton brev till Bonde söker fru. Jag vill också bo på en gård med hästar, pool och tennisbana. Ja, och en trevlig karl.. Why, god, why did you make me a woman? (Ja, just kvinna går ju att diskutera...) Och ja, jag har precis sett Bonde söker fru. Inte helt utan att skämmas lite. Jag känner mig nästan lite smutsig liksom. Jag trodde väl aldrig att jag någonsin skulle se det programmet men shit happens som man säger. Jag avundas redan de killar som kommer att få bo hos hästbonden. Mest av allt är jag avis på att dom kommer att få vara bland hästar. Fan, jag saknar det så att det gör ont. Måste. Ringa. Hästställe. Måste. Rida. Om jag så bara kan skritta i värsta nybörjarstil. Eller vad fan, det räcker med att få sätta näsan mot en häst. Jag har nog ändå inga ridkläder längre, och jag vägrar rida utan proper gear. Eller tja, jag red för det mesta i gympaskor, men det räknas inte.

 Måste. Andas. Häst.