Om saker som stannar.
Jag kanske kan skriva arga manifest i feminismens tecken. Jag kanske kan skriva en ironisk insändare som 1% av läsarna förstår. Jag kanske kan det där med att uttrycka mig i fakta och raka linjer. När saker är synliga och konkreta är det lätt. Då fattar jag. Men när allt trasslar till sig för att det är inne i mitt huvud, då blir allt genast så mycket jobbigare(plus att jag är lite lat). Man säger ofta (läs; det står i Cosmopolitan) att män har svårt att prata om känslor. Om det stämmer så är jag man ända ut i fingerspetsarna. Utan tvekan. Jag gräver hellre ner mig i ett hål än tragglar mig igenom mitt eget huvud. Det är liksom lättare. Jag gillar att sopa saker under mattan så att säga. Sen blir det ett märke i mattan som aldrig går bort. Typiskt.
Kommentarer
Postat av: switchbitch
Det var därför Gud uppfann bloggen. Och eventuellt också någon enstaka vän som man kanske kan anförtro sig åt.
Trackback
