en blogg om inget.

Klockan är halv tre och jag undrar i mitt stilla sinne var min katt håller hus. Han som brukar värma min säng och snarka tills jag blir galen. Den lilla hårbollen. Jag kan inte ens föreställa mig att han har varit lika liten som en ihopkorvad strumpa. Men även min lilla guldklimp har varit en bebis.

Men hursom, jag har egentligen inte så mycket att säga. Jag youtubar nattmusik och slås gång på gång av hur bra Balladen om Herr Fredrik Åkare och Söta Fröken Cecilia Lind är. Utan att vara speciellt märkvärdig så går låten rakt in och jag ryser av välbehag varje gång. Wounderbar. Jag borde kanske sova, men vem bestämmer att det är på natten man ska sova? Fast jag tycker ju egentligen om att vara uppe tidigt på morgonen. När ingen annan är uppe och det är tyst i huset. Det är livskvalité. Nej, oj. Jag borde skaffa en mat-och-sov-klocka, en sån som Skalman har.

// Yours truly, Malutta Korvsnutt.

Nattens sista låt: The Mo & Kris LeMans: Nostalgia Locomotive.