en blogg om inget.

Helt plötsligt fick jaga en sån lust att springa. Springa länge. Det är så skönt att springa och veta att man mår bra av det. Det tråkiga är ju bara att jag inte kan springa. Jag kan ju för sjutton inte ens gå längre sträckor utan att avlida. Jag är så trött på det hela att jag helst bara vill lägga mig ner och dö. Jag må vara envis men jag är ingen fighter. Jag vill springa. Jag vill se marken försvinna under fötterna. Jag vill inte vara fast här. Jag vill leva.

// Yours truly, Malutta Korvsnutt.