en blogg om inget.

Scenario:

Ett nästan tomt väntrum. Två personer. Person ett är jag, ung och fräsh (nåja) och person två är en gammal gubbe närmare döden är dörrren. Det är alltså helt tomt sånär som på oss. Vi sitter i varsitt hörn och är sådär härligt svenska som bara vi kan vara här. Det stegar in en läkare som högt och tydligt läser upp namnet, ett typiskt gubbnamn, på sin nästa patient; "Karl-Torkel Urgammal?". Läkaren tittar från ena sidan av väntrummet till den andra sidan, han tittar på mig och sen på gubben. Gubben reser sig upp och läkaren utbrister "Jaha, det var du ja!".

Ehm? Är det bara jag eller...äsch. Ja, ni kanske fattar. Eller så gör ni det inte och då spelar det ingen större roll. Sen när ser jag ut som en Karl-Torkel!? O.o

// Yours truly, Malutta Korvsnutt.