en blogg om inget.

Jag har funderat lite. Jag måste vara världens jobbigaste patient. Jag är alltid fruktansvärt okoncentrerad och jag gör alltid allt förutom just det jag ska göra. Det spelar ingen roll att jag vet att jag måste och bör. Jag kan ändå prata bort en timme. När jag har varit hos läkaren kan jag aldrig återge vad han har sagt för jag minns aldrig vas samtalet handlade om. Jag läste någonstans att det där med att ha svårt att minnas samtal är något som Aspergerfolk har svårt för. Jag har läst massor om vad som kännetecknar Asperger. Och endel saker har varit så hemskt igenkännande. Jag börjar känna mig som mormor som hittar sjukdomar och tillstånd både till höger och vänster. Men det skulle förklara en del. Det skulle iofs en diagnos på kronisk lathet också. Det är så härligt med ursäkter!

Nus ka jag nog nanna kudden. Eller se på True Blood, jag vet inte.