en blogg om inget.

Hej Bullen, jag har ett problem.

På lördag spelar Lars Winnerbäck i Linköping och det skulle ju vara frid och fröjd om det inte vore för att jag är så sjukt jävla opepp på att gå. Jag känner verkligen inget. Jag älskar Lasses musik lika mycket som jag älskar en Nacho Deluxe på Taco Bar, men jag kan ändå inte uppbåda det pepp som såväl behövs. Jag orkar inte stå bland fjortisar och hoppa eller köa i hundra år för att få ett band på armen som säger att jag minsann får vara längst fram. Oh my god, jag är så gammal. Jag vet inte hur jag ska göra. Jag har ju biljett och allt, och en söt syster som också ska gå men ändå. Noll pepp. Nu är det ju visserligen baaara torsdag och spelningen är ju inte förens på lördag. Så jag får väl hoppas att det kommer. Annars kanske jag rent av skiter i att gå. Skitsamma om jag har betalat för biljetten, dom pengarna hade jag ju med all säkerhet ändå handlat upp på något onödigt. Typ ostbågar och cola.

Jag behöver lite medpepp. Mallan, kom hem och se på Lasse med mig!