en blogg om inget.

Jag har alltid tyckt att det är jättejobbigt att ta hem kompisar (och killar). Jag vet inte varför, men det har alltid vart så. Det är som om jag skäms. Vilket jag absolut inte har någon anledning till. Men det är för att jag vet. Jag vet att skulle jag ta hem tex en person av manligt kön så skulle mamma tissla och tassla om det. För det vet jag att hon gör om andra. Och det är just det där. Jag vill inte att det ska tisslas och tasslas. (Jag skulle ju inte palla en enda dag som kändis) Gud, jag är så himla mesig ibland. Så ibland kan jag sakna min lägenhet. Men bara ibland.

Nu ska jag nog leka lite med mitt Nintendo igen.


//Yours truly, Malutta Korvsnutt.

Edit: Alltså, tanken är väl att jag ska kunna bli lite mindre mesig när det gäller den saken. Åter till Nintendo.