en blogg om inget.

Smaka på ordet. Lungtransplantation. Jag har inte tänkt så mycket på det förut, men det betyder ju faktiskt att jag eventuellt skulle få en annan människas lungor. Va äckligt! Har heller inte tänkt på hur mycket det är som faktiskt måste klaffa (ha-ha, klaffa...) för att det ens ska funka. Rätt storlek, rätt blodgrupp...Ja, sen måste ju faktiskt en människa dö också om det ska hända nått. Fan va tragiskt egentligen. Men som sagt, midsommar ska vara en bra tid har jag hört...

Men hursom, det var just det där med att det är en annan människas överblivna organ som jag skulle få för mig att stoppa in. Say what?! Liksom. Ungefär som att jag skulle börja använda mormors gamla löständer. Skulle inte tro det va... Euuw! Antar att jag bör förlika mig med tanken. Inte på mormors löständer, utan på någon annans lungor. Jag behöver för övrigt inga löständer (så har vi rett upp det också)
Jag har inga som helst planer på att motsätta mig en transplantation (för er oroliga själar som undrar) det bara kom som en såndär Aha!-upplevelse när jag satt och..öh..filosoferade. Någon annans lungor. Tänk er själva, erkänn att det låter lite scary? Och äckligt, det får man inte glömma. Äckligt! Överhuvudtaget är saker som finns inne i kroppen äckliga, det har jag sett på CSI. Extra äckliga blir dom dessutom om de skulle råka hamna utanför kroppen. Vad händer förresten med mina gamla lungor? Kan man få hem dom i en burk att spara? För i ärlighetens namn är det ju knappast mycket att karva och forska i. Eller? Lungmos, någon?

Nee, ska kanske ta tag i mitt liv nu. Jag ska nog baka en kaka idag också! Och äta lite Ben & jerry's. Det är kärlek det!

// Yours truly, Malutta Korvsnutt.