en blogg om inget.

Eller okej, hata är kanske att ta i. Men jag är inte direkt jätteförtjust i dem heller. Jag har få smycken som jag verkligen tycker om. Det är två. Ett halsband som jag fått av mina kusiner på min student. Det är en älgko, avbildad från några hällristningar. Fräsigt. Halsbandet är från Sandström/de Wit. Sen är det örhängen som jag fick av Ullis, fast jag vågar knappt använda dem för jag vill inte tappa dem.

Satt och bläddrade i ett reklamblad från Guldfynd, helt översållat med hjärtan och annat krimskrams, förstås. Om jag ska vara helt ärlig så fanns det inget i det bladet som jag skulle kunna tänka mig att ens ta i med tång. Allt var jättefult! Ringarna skulle få Efva Attling att må illa. Massa hjärtan och fula små zircon"diamanter". Uäck! Smaklöst skulle jag nog vilja beskriva det som. Eller så bottnar det helt enkelt i att jag inte gillar smycken. Jag fick en guldring av min mamma en gång, jag tror aldrig att jag har använt den, den ligger nog kvar hemmahemma vid närmare eftertanke...

Jag tycker egentligen inte om att få smycken, jag är så rädd att det ska vara något fruktansvärt fult och att jag då inte kan hålla masken. Jag är ganska dålig på det. Jag kommer bli värsta besviken när en kille friar till mig, om det någonsin händer. (Man kan ju hoppas att man slipper)

Nu ska jag göra viktigare saker! Typ...

över och ut.