©
Jag ogillar skarpt, för att inte säga hatar, att gå på en fest där man måste sova kvar. Spelar ingen roll hur rolig festen är, jag kan älska människorna, men ändå. Att vakna på morgonen och äta frukost med gårdagens festdeltagare känns som att delta i något sorst kollektivt one-night-stand. Det är usch. Jag vill helst kunna ta mig hem, kunna sova i min egna sköna (obekväma) säng och kunna vakna med min mjukisdelfin. Eller ja. Inga kollektiva one-night-stands för mig inte. Nepp.
// Yours truly, Malutta Korvsnutt.
Hehe, ja du det lät ju inte så himla skoj :P Kollektivt one-night-stand :P Jag kan dock tycka att det är skönt att sova kvar ibland. Tex om det är en av mina bästa vänner som har festen. Då får man ju oftast en egen skön säng att sova i iaf :P
Mikaela: Ja, men är det en nära vän är det inte riiiktigt samma sak, det kan jag stå ut med. Men om det är ett helt sällskap liksom :p
Jag förstår vad du menar jag är oxå så.... vill vakna i min egen säng särskilt om man är bakis. Jag har ett par kompisar där jag känner mig lika hemma som jag gör hemma och där brukar det funka att sova över på fester men annars vill jag vakna hemma.
Som en väns kompis sa på sin utflyttningsfest med ett femtontal deltagare: "Vad säger ni? Ska vi kröna vår vänskap med lite gruppsex?"
/
Nej, men allvarligt, instämmer helt med det du skrev; oftast vill man ju bli ihågkommen för hur man var på kvällen innan, inte hur man egentligen är på morgonen efter.
