There's a good reason these tables are numbered Honey, you just haven't thought of it yet.
Fick prata med en kurator på sjukhuset. (Att vara kurator måste vara ett nedslag, typ misslyckad psykolog) Jag vet inte riktigt varför jag skulle prata med henne, men jag antar att det ingår i det där utredning-för-lungtransplantation-paketet. Hursomhelst, att prata med henne kändes fullkomligt meningslsöt. Det var som att hon utgick från att jag skulle vara en deprimerad fjortis med dödsångest. Bara för att jag är sjuk.
Sen pratade hon om skillnaden mellan att vara född med en sjukdom och att få en diagnos när man är äldre. Självklart är det skillnad, jag menar, det säger ju sig självt. Får du tex diagnosen KOL när du är 45 så förändrar ju det ganska mycket. Men om du har haft din sjukdom sen du var liten känner du inte till något annat. Det som störde mig var att hon hela tiden skulle referera till, och nu citerar jag; "När jag pratar med vuxna patienter...". Som att jag inte skulle räknas som vuxen.
Jag hatar när folk utgår från att jag gör vissa saker för att jag är sjuk. Som det här med att jag flyttade hem. Jag flyttade inte hem för att jag är för sjuk för att bo själv. Jag flyttade hem för att jag kände för det. Okej, dåligt argument kanske. Men att jag var sjuk var inte huvudsaken. När jag bor hemma har jag waaay more money, jag får lagad mat, mitt hjärtegull Nils kan sova i min säng (ni har inte en aning om hur mycket den katten betyder för mig, det är nästan på gränsen till patetiskt) och ja, jag är inte så himla ensam. Det blev faktiskt ganska trist i längden.
Samtidigt som jag hatar att folk utgår från att saker jag gör beror på att jag är sjuk, hatar jag att folk tror att jag är lat när det i själva verket beror på att jag är sjuk. Jag vet, det låter kanske helt sjukt (ha-ha) men så är det. Jag måste prioritera det jag vill göra. OCh det är ju inte så att jag prioriterar bort någon med flit. Faktiskt.
över och ut. Nu ska jag äta godis.
// Yours truly, Malutta Korvsnutt.
Ofta är det ju tyvärr så att folk är så himla upptagna med sig själva att dom inte bryr sig om att sätta sig in i andras situation.
Dom bara antar att det är på ett visst sätt.
Skönt att du iaf har bloggen där du kan avreagera dig lite...och förhoppningsvis så läser någon av dom personerna.
Ät godis åt mig med ;)
Men är det inte samtidigt lite roligt att vara en sån som avviker från normen? Vanligtvis är det säkert den bilden kuratorn har som gäller, men i ditt fall skiljer du dig enormt från mängden. Och normalt är ju ändå bara tråkigt.
Det är en mänsklig rättighet att få vara "kärringen mot strömmen", hon som på pin tji glider uppströms när hon blivit dränkt.
Sara du ÄR lat.. och det vet du! Du är ju en slacker precis som vi andra ^^
Switchbitch: Klart det är trevligt att vara udda :p Jag är unik, precis som alla andra liksom :p
Andreas: Ja, jag är lat, men skillnaden är att jag kan inte dra iväg på en backpackingresa i Europa hur mycket jag än vill. Inte som det ser ut nu och inte utan att behöva tretton väskor för alla jävla mediciner. Vanliga friska lata människor har ändå lite marginaler, det har inte jag. Dom dör inte om dom tappar lite i kondition, det gör jag, i princip.
