en blogg om inget.

Har precis sett ett avsnitt av Planet Earth. Denna underbara serie om vår planet, Tellus. Mitt nya favoritdjur, efter delfiner, isbjörnar, katter, hästar, lemmlar, svampbob, Nils och killar är -trumvirvel- Utter! Dom är jättesöta! För att inte tala om Snöleoparder. Dom har världens fluffigaste svans. Tänk er att dela säng med en sån. Ja, inte svansen, utan hela katten. Mys ^^, Annars så grät jag mest till Planet Earth. Fråga mig inte varför, men hela serien verkar vara så himlans fin. Och jag har blivit värsta senimentala kossan.

Ungefär som i den där boken jag läste en gång (Ja! Jag erkänner, jag, Sara Johanna, har läste en urbota töntig chick-lit-bok. Snälla skjut mig). Huvudpersonen ver deprimerad och deppade ihop när hon hittade en ensam vante på gatan. Hon kunde inte sluta tänka på den stackars andra vanten som nu var helt själv. Ungeför såna saker kan jag börja tjuta av också. Det är ungefär som att jag går och väntar på ett mental breakdown eller nått. Så jag antar att det bara är att sätta sig ner och vänta. Jag menar, jag har min fulla rätt att ha ett metal breakdown, jag har ju faktiskt aldrig haft det och jag är alltid glad och positiv trots att jag lika gärna kan vara död om tre år. Eller imorrn.

På tal om inget, imorse så satte min kära bror på tv:n innan klockan 7 så jag vaknade. Jag ville mest döda honom och det kändes inte som om jag skulle kunna somna om, men till slut gjorde jag nog det. För jag vaknade av att jag kände att jag sov. Eller nått i den stilen. Jag vaknade av att jag sov, liksom. Knas.

Nu ska jag göra en kopp te sen ska jag sätta mig i sängen och titta på Green Wing. ^^,

// Yours truly, Malutta Korvsnutt.