en blogg om inget.

Jag hatar röda dagar. Inte för att man får vara ledig och sånt trevligt. Men det kommer ju ingen jävla tidning! Jävla skitcorren. Hmpf! Hela min morgonrutin faller ju om det inte finns en tidning att läsa. Och nej, jag kan inte ta typ gårdagens, den har jag ju redan läst. Dipshits. Jag måste göra på mitt sätt, i min ordning. Och det fungerar inte med gårdagens tidning. Så nu sitter jag här och vet inte vad jag ska ta mig till. Jag har visserligen klarat av att äta frukost men sen tar det liksom stopp. Nu då?

Pappa berättade att han hade lånat hem en kamera så att vi kan filma den där lilla filmsnutten som ska vara med i CF-konferensgrejen i Turkiet i sommar. Jag har inte en susning om vad jag ska säga. Jag vet faktiskt inte vad jag förväntar mig av forskningen. Om jag gräver riktigt djupt kan jag faktiskt erkänna att jag inte förväntar mig ett dugg. Nada. Inget. Zero. Skulle till och med kunna gå så långt och säga att jag inte bryr mig ett dugg. Faktiskt. Jag är verkligen helt rätt person för den här filmsnutten.
Jag skulle ju iofs kunna säga att jag vill ha bättre behandlingsmetoder, mer precision med enzymtabletterna och att man kan få folk att på allvar uppmärksamma transplantationsfrågan. För allvarligt, vad ska du med dina organ till när du är död?

Jaja, nu ska jag göra nått vettigt. Tror jag.

// Yours truly, Malutta Korvsnutt.