Tristess med finess.
Här sitter jag med en kopp te, nästan precis som hemma, fast lite längre bort. Ska se lite på True Blood (ibland är det tur att man är snål med avsnitten, man vet ju aldrig när de kan komma väl till hands). Ute ösregnar det och det är ju så typiskt. Murphys lag fungerar i verkligheten. Faktiskt. Igår sa läkaren att jag får börja promenera för mig själv. Vad händer? Jo, sommaren försvinner och det bli höstsverige för hela slanten. Tack för det liksom. Bah!
Nåja, jag får väl hålla till godo med att promenare bort till BUS-huset (barnsjukhuset) och titta på fiskarna och fundera på var de har gömt jättenallen. Jag behöver kramas med något. Dessutom är det roligare på BUS, allt är roligare där. Det finns till och med en simbassäng. Fast där går väl gränsen antar jag. Kanske kan hitta några byggklossar eller något. Yeah. Dom kanske släpper in mig på lekterapin om jag har tur. Då kan jag färga sand och sånt som man gjorde när man var liten. Aah, vilka minnen. Får börja knyppla.
över och ut.
Nåja, jag får väl hålla till godo med att promenare bort till BUS-huset (barnsjukhuset) och titta på fiskarna och fundera på var de har gömt jättenallen. Jag behöver kramas med något. Dessutom är det roligare på BUS, allt är roligare där. Det finns till och med en simbassäng. Fast där går väl gränsen antar jag. Kanske kan hitta några byggklossar eller något. Yeah. Dom kanske släpper in mig på lekterapin om jag har tur. Då kan jag färga sand och sånt som man gjorde när man var liten. Aah, vilka minnen. Får börja knyppla.
över och ut.
Kommentarer
Trackback
