Likgiltighet.

Just nu känns det som det kvittar. Precis allt. Inget spelar någon större roll. So what liksom? Jag känner inte något, jag känner mig helt tom. Inte ens en söt sovande kattunge kan muntra upp mig. Jag vill bara ligga i min säng med täcket över huvudet och skita i allt. Orka bry sig...
Radion spelar i köket men jag kan inte förmå mig att le åt programledarnas kvicka skämt eller ens njuta av musiken. Satt i badrummet och bara stirrade rakt in i väggen i en halvtimme, orkade inte ta tag i mig själv och duscha. När jag väl gjorde det lät jag vattnet bara rinna. Ännu en halvtimme som försvann. Men det kvittar liksom. Jag bryr mig inte. Hinner inte till skolan i tid. Kunde inte bry mig mindre. Likgiltigheten har fått ett starkt tag om mig och jag bryr mig alldeles för lite för att orka ta mig ur det.


Likgiltighet.
Jag hatar att inte känna något.

Dessutom saknar jag, och saknad kan äta upp en innifrån.
Fast då känner jag ju något iaf, jag ska väl vara glad för det.
    

Kommentarer
Postat av: Malin

Det ar sa man betalar skatt o pension i princip:P Sa sot kisse, o vad langt har du fatt!


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback